Hej på er.

Det här har inte varit en bra dag. Den började med att jag försov mig och skynda till soc-mötet som jag skulle på. Ändå kom jag försent. Jag fick stöd i telefon av mig himla snälla boendestödjare. Hon köpte även en kopp kaffe till mig, så gulligt gjort! Resten av dagen visste jag inte vad jag skulle göra, förutom att gå och få en ansiktsbehandling av en kompis (som går en hudvårdskurs). Jag var och fördrev tiden lite på MISA. Det var bra att jag fick sitta i ett rum där, fast jag inte brukar det på onsdagar. När jag skulle gå från ett rum till ett annat med alla mina saker samt en kopp kaffe och min mapp snubblade jag. Kaffekoppen for i väggen och alla mina papper blev blöta. Jag fick hjälp av snäll personal där, tack!

När jag kom hem till lägenheten nyligen upptäckte jag att foten är helt uppsvälld. Suck. Dessutom mår jag fruktansvärt dåligt psykiskt. Jag mår skit, men alla verkar tro att jag mår bättre. Visst, mina mediciner har gjort att jag kan åka kommunalt samt lyssna på musik någorlunda. Min OCD är fortfarande väldigt svår, min ångest är hög och mina humörsvängningar är hemska.

Hoppas att ni har det bättre än jag.

Jag har inte varit särskilt aktiv här de senaste dagarna. Ända sedan i onsdags har jag umgåtts med B nästan hela tiden. Vi har blekt mitt hår, flummat, pratat allvar och lite annat. I går var vi ute på krogen med några.

I dag vet jag inte hur jag mår. B har nyss åkt hem. Jag känner mig inte så stabil. Allt är bara kaos hela tiden. Det känns dock som att det går lite bättre med att kämpa emot tvången, men det betyder ju inte att jag plågas mindre av dem.

Mitt humör. Jävla berg- och dalbana. Vilken skit måste jag säga. I morgon har jag läkarsamtal och detta ska definitivt nämnas. Jag orkar inte må så dåligt att jag vill dö. Inte fan orkar jag heller vara så jävla speedad att jag vill göra någonting helknasigt som medför jobbiga konsekvenser. Mitt psyke orkar snart inte mer.

I dag har jag varit på MISA till kl 17 och haft praktik. Det gick ganska bra.

 När jag skulle hem fastnade jag i ungefär 2 timmar utanför porten dit. Jag fastnade i tvångstankar, ångest och kyla.