Om nuet i den märkliga verkligheten

Lördag till måndag denna vecka var jag inlagd. Mycket biverkningar av medicinen. Nuläget är förvirrat, frustrerat och instabilt. Jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen.

”I den falska verkligheten där ingenting stämmer alls!”
– Ebba Grön (ur: Tyst för fan)

.

Jag mår jävligt dåligt just nu. Det kryper inuti, rent fysiskt – en av mina biverkningar av anafranil. I dag har det pågått i stort sett hela dagen – jag vaknade strax efter 5:30. De senaste timmarna har jag gråtit till och från. Allt svart smink jag hade runt ögonen tidigare i dag har runnit av i omgångar. Tvångstankarna känns närmast outhärdliga. Ångesten är hög. Jag känner mig instabil. Tidigare i dag har det dock varit lite lugnare.

Nu ska jag försöka lyssna på musik. Någonting med Thåström.

Tack för era fina kommentarer!

Med Y.

Igår blev jag utskriven. Jag har varit med med Ylle ända sedan dess. Gårdagen spenderades med några inköp och grillfest hos en av hennes kompisar (ingen alkohol för min del pga mediciner). Vi sov hos hennes pojkvän. I dag åkte vi hem till henne. Nu lyssnar vi på musik. Jag sitter här vid datorn och hon städar, haha!

Förresten så köpte jag en ny mobil samt hårfärg. Bilder på håret kanske jag lägger upp snart.

 

Utskrivning

På fredag skrivs jag ut från avdelningen. Jag vet vart jag ska ta vägen och sådär. Det känns lite konstigt, men jag orkar inte vara här längre och dessutom tyckte de att jag skulle skrivas ut i slutet på den här veckan.

Min iPod har gått sönder, så jag har ingen egen musik att lyssna på. Min rumskompis är snäll och lånar ut en av sina musikspelare till mig under dagarna.

Jag blir så irriterad på att TV:n alltid är på ute på avdelningen, så det är aldrig tyst någonstans. Nu när min iPod är sönder kan jag inte stänga av alla jävla sinnesintryck. Fan vad trött jag är.

Novell: Smärtans kreativitet

Etiketter

, , ,

Ångestens hånskrattande ansikte. Trasiga fingrar letar efter rätt tecken på det slitna tangentbordet. Orden hon vill använda måste hon treva efter invärtes, långt bortom andras förståelse. Hennes ögon är rödgråtna och kinderna är fläckade av svart smink, som hon inte hade orkat bry sig om att ta bort. Varför skulle hon?

Hon har ett vitt nattlinne på sig. Runt axlarna har hon en filt, som åkt ner en aning. Huden knottras. Den psykiska kylan gör att hon skakar. Hon drar irriterat upp filten igen. Hennes händer skakar så mycket att hon stötte till en av de halvfulla kaffekoppar som upptar större delen av hennes otillräckliga skrivbord. Koppen går i kras och kaoset är ett faktum. Kaffet fläckar de manipulativa väggarna. Hon ger ifrån sig ett isande skrik som får de gråtande fåglarna att börja en hysterisk flykt mot tryggheten.

Skärvorna ligger utspridda över golvet. Hon drar upp ärmarna på nattlinnet. Hennes hud har redan blivit utsatt för det röda, vassa självhatet. Än en gång tar hon upp en skärva och rispar tvångsmässigt sin hud. Hon kastar ut skärvan genom lägenhetens helt öppna fönster i den köldbitande vinternatten. Blodet tuggar den vita snön och lämnar spår av smärta.

Orden känns verkliga. Konkreta. Röda fingrar mot de gråa tangenterna. Hon låter kreativiteten flöda som om det vore för allra sista gången.  

My new haircut

Etiketter

,

Nu är jag på permission. Jag har sovit hemma hos familjen och har alltså sovit utanför avdelningens dörrar för första gången sedan jag blev inlagd.

Enligt önskemål kommer här en bild på min nya frisyr.

Kommande permission och det helvetiska duschandet

Etiketter

, , ,

I morgon ska jag på permission. Jag ska vara hos familjen och sova över där. Läskigt? Ja, lite. Äh, det går nog bra. Min dagspermission i lördags gick ju över förväntan. Familjen bryr sig och förstår verkade det som. De ville verkligen ha mig där.

Nu sitter jag och dricker kaffe. Jag är helt utmattad av någon anledning. Snart har jag varit inlagd i en månad. Den 30:e juni kom jag hit. Jag kämpar varje dag för fan. Egentligen har jag all rätt att vara trött. Jag duschade idag och hyperventilerade. Helt suddigt framför ögonen. Panik. Andas och stå ut.

Den senaste tiden

Etiketter

, , , , , , , , ,

Jag sitter framför datorn här på avdelningen med en kopp kaffe. Igår var det exakt 6 år sedan jag såg Thåström live för första gången. Spelningen ägde rum på Tantolunden i Stockholm och var mitt första riktiga konsertminne. Vilket är ert första?

Nu har jag varit inlagd här sedan den 30:e juni. Några dagar innan slutade jag med sertralin med godkännande från min läkare i öppenvården. Istället började jag med ångestdämpande (3 gånger per dag) och sömnmedicin. Några dagar senare mår jag så dåligt att jag åkte till psykakuten med en av mina boendestödjare. Då hade jag precis innan jag somnade på kvällen skurit mig med en matkniv (det blev inga djupa sår) samt slagit mig över nästan hela armarna. Detta var strax efter att jag hade tagit min stilnoct på kvällen, så det tog en liten stund för mig att minnas händelsen dagen efter.

De senaste dagarna har de flesta av mina blåmärken försvunnit, även de jag har tillfogat mig själv på avdelningen (1-2 tillfällen). Min nuvarande medicinering är anafranil, ångestdämpande (3 gånger om dagen, snäppet högre dos än innan) samt sömnmedicin. Toalettbesöken tar inte lika lång tid som när jag kom hit. De gånger jag har duschat har jag gråtit och/eller hyperventilerat. Paniken har varit nära.

Här på avdelningen umgås jag en hel del med en tjej, R. Jag nämnde henne i inlägget innan. Förutom att hon har gjort inbakade flätor på mig flera gånger så har hon också klippt mig! På kvällarna har vi ibland kollat på filmer eller serier på hennes hårddisk som går att koppla in i TV:n. Vi har delat på chips och godis. I vätskeväg har bland annat te och Coca-Cola intagits. Hon är och har varit ett stort stöd i min vardag här.

Min DBT-terapeut har varit här två gånger. Då har min boendestödjare också varit här och så har vi pratat om min situation. En av gångerna var mina föräldrar med också, för att få mer förstående för min tvångsproblematik. Dessa två möten var givande och jag tycker redan att mina föräldrar bemöter mig bättre.

I lördags hade jag dagspermission. Då hämtade pappa mig här på avdelningen och sedan spenderade jag dagen hemma hos familjen. Vi har spelat Resan (ett spel), Guitar Hero Metallica, ätit god mat och umgåtts. Lillebror J satte till och med upp mitt hår och kammade det lite. Så jävla gulligt!

Jag vet inte hur länge jag ska vara kvar här. Det har inte pratats om utskrivning än. Tack för era fina kommentarer! <3 Jag ska försöka svara inom kort.

Svårt

Jag är fortfarande inlagd. Tvångstankar, tvångshandlingar och ångest. Det är fan inte lätt att leva. Tur att jag har R vid min sida när jag är här. Hon har gjort inbakade flätor på mig flera gånger, vilket är awesome.

Tack alla som har hört av sig och/eller hälsat på! <3

Poetisk text: Luftens vingklippta vals

Etiketter

Rosentaggiga moln.
Inrispade budskap på himlens spenar.
Änglarnas sönderslamsade vingar lämnar spår i dimman.
Korparnas sorgesång genom den oönskade elden.

Blanka regndroppars skrik dövar trädtopparnas öron.
Splittrat glas från flyktens flaska ger oss fjädrar.

Inlagd

Etiketter

, , ,

Förlåt för den senaste tidens dåliga uppdatering. Jag har haft så mycket tvångstankar och tvångshandlingar att jag ibland inte ens har orkat ha datorn på. Nu är jag inlagd, för att min tillvaro har blivit så kaotisk. Mitt mående är inte så stabilt. I dag frågade en läkare om jag alltid är så här tjurig, haha. Fy fan vad irriterande. Någon gång när jag orkar kan jag berätta det som hände, antingen här eller på den låsta bloggen.

Nåja, slut på ordbajset nu. Lika bra så.

Kram på er mina fina läsare! <3

Tvångstankarna tar nästan all energi

Etiketter

, , ,

Allting har varit kaos under dagen som gått – den 25:e juni (jag skriver efter midnatt). Mina tvångstankar och tvångshandlingar är helt utom kontroll. När klockan var mellan 5:30 och 6:00 somnade jag. Helt jävla utmattad. Det var inte förrän jag kunde förmå mig att gråta som jag kunde slappna av lite och ta itu med projektet att gå och lägga mig. När jag vaknade ringde jag min DBT-terapeut. Jag kände att jag behövde lite vägledning för att ta tag i dagen.

Strax efter samtalet går min mobil sönder. Det var ingen överraskning direkt, eftersom den har varit fallfärdig ett tag nu. Min iPod hade inga batterier – jag glömde så klart att ladda den. Till MISA skulle jag idag. Nästan en kvart för sent kommer jag dit. Helt slut. Jag pratade lite med en av mina arbetskonsulenter och sedan satt jag och jobbade ett tag. Innan jag skulle gå hjälpte hon mig att göra klart för mig själv hur jag skulle ta itu med att fixa en mobil. Det var snällt.

Jag köpte en billig nokia-telefon. Lactasyden var slut hemma, så jag gick förbi apoteket och köpte mer. Sedan gick jag förbi Ica och köpte mjölk och en macka. Jag orkar fan inte laga mat. När jag kom hem pratade jag i telefon med mamma och sedan pappa. Efter det åt jag mackan och drack te medan jag kollade på Wallander, som mamma nämnde skulle gå på TV. Nu är jag så utmattad.

Åh, snart finns ingen ork kvar.

Fan, jag orkar inte.

Etiketter

, , ,

Jag mår inte bra alls i allmänhet. Tvångstankarna tar över. Trots det hade jag och min underbara vän Johanna det trevligt igår när vi sågs. Vi kollade på film – ”Edward Scissorhands” och ”Nätet” – och pratade. Sedan har jag träffat en till underbar vän till – M. I dag när hon var här spelade jag gitarr och sjöng för henne och så drack vi te. Sedan fick hon mig att gå ut i dag också – vi gick och pantade burkarna och köpte en pastasås för pengarna. Nåja, så har min dag sett ut.

På tisdag har jag möte med min DBT-terapeut och min boendestödjare. Dagen efter har jag läkarsamtal. Hoppas att vi kommer fram till någonting vettigt, ty jag orkar för fan inte ha det så här längre!

Min födelsedag och lite annat som har hänt

Etiketter

, , ,

Jag hade det bra på min födelsedag, när jag väl kommit utanför lägenheten. Först var jag på MISA och sedan hämtade familjen mig med bilen där. Vi åt på buffé, vilket var gott. Sedan fick jag presenter också, som verkligen var sådant jag behövde! :) Tack. Sedan blev det en promenad också innan de skulle hem. Jag blev lite irriterad på mamma som sa att de skulle följa med hem till mig ett tag, men så blev det inte. Det var synd, för det hade varit roligt och dessutom var jag inställd på det. Tack för en fin födelsedag i alla fall!

Gårdagen var jobbig. Jag mådde inte bra, så jag hade inte tänkt gå utanför lägenheten ens. Jag hade så mycket tvångstankar. Boendestödet var här också och hon tyckte att jag skulle gå ut köpa en fiskburgare på Mc Donald’s och en Coca-Cola. Sagt och gjort. Jag följde med henne en bit, eftersom vi skulle åt samma håll. Sedan köpte jag det som hon föreslog på Mc Donald’s. Boendestödet hade gett mig papper och penna så att jag kunde sätta mig och skriva också, så det gjorde jag också sedan – dikten som ni kan läsa i inlägget innan detta.

I dag ska jag träffa B. Jag ska försöka fokusera på att umgås med henne och inte på tvångstankarna. Vi får se hur det går.

Poetisk text: Det finns inget lugn

Etiketter

Den frostiga sommaren.
Euforiska skuggors gestalter.
Solens kolsvarta strålar.
Som istappar mot de självömkande höghusen.
Paranoida fotsteg får asfalten att skrika.
Den giftiga himlen.
Passagerare på ett godståg på drift.
Den fobiska klockan tickar fortfarande.

Ofokuserad och trött 21-åring

Etiketter

, , , ,

Denna natt gick jag och lade mig klockan 3 och somnade ungefär en halvtimme senare. Det var väldigt svårt att slappna av. Jag ska ha läst ut en bok idag tills jag ska till MISA senare idag (egentligen tills i morgon, men jag har möte där idag), men den är inte färdigläst. Jag skjuter väldigt ofta upp saker och eftersom jag har mycket tvångstankar så blir det ännu mindre gjort, eller hur man nu ska säga. Det brukar vara så att jag gör saker i sista sekund och hinner klart med dem till slut, även om det tar tid. Jag har ofta svårt att koncentrera mig på en sak åt gången samt att börja med uppgifter. Det kan ibland bli så, som i natt, att jag har tvångstankar medan jag läser och då tar det mer tid. Jag är så trött på detta.

Efter att jag har varit på MISA ska jag mö ta upp min familj i stan, för i dag fyller jag nämligen 21 år! Lillebror J ska skriva körkortsteoriprov i dag, så hoppas att han klarar det – då blir det till att fira oss båda!

Poetisk text: Mörkret

Etiketter

Min kropp.
Den dunkla belysningen invärtes.
Svartmålade naglar klöser hål på ögongloben.
Bara för att ta sig ut.
Smärtans obehärskade uttryck.
Blodfläckar, likt stänk av glas, mot det ångestfyllda kaklet.
Den isande, röda kylan.
Formad som ett svart nätmönster – existensens fängelse.
Hjälplösa läppar formar ett skrik.
Meningslöshetens vind rycker tag i det vita, skimrande håret.
Jag faller.