Jag mår skit. Saker och ting fungerar inte. Väldigt ofta har jag ont i bröstkorgen, troligtvis på grund av ångest. Tvångstankarna är outhärdiga. Det känns också som att folk drar sig undan mig.
Igår väntade jag på läkarsamtal hela dagen och får reda på att jag ska åka hem ca en timme innan jag skulle åka på konserten. Det var tur att mamma hade fått för sig att komma förbi, så att jag kunde få lite hjälp att packa – även om det inte var så mycket saker. Tyvärr så kände jag panikångesten i bröstet hela kvällen på grund av allting som var helt jävla oplanerat.
Jag hade kul igår på konserten, som ägde rum på Stampen i Gamla stan.Bandet som vi kom dit för att se heter Our Untold Story. I dryckesväg blev det helt alkoholfritt för min del. Det var härligt att träffa Kajsa igen! Jag har saknat henne massor. Deet var självfallet roligt att träffa Ylle och Sylle också.
Jag tittar på bilder på mobilen och på facebook för att övertyga mig själv om att det finns ett liv. Sobrilen har gjort mig trött, men inte mindre ångestladdad. Detta har gjort att jag inte vill ta den. Det känns märkligt, men rätt. I dag hoppas jag på permission till kvällen så att jag kan gå på konsert med några av mina vänner. Egentligen mår jag inte så bra, men jag tror att detta kan bli en positiv upplevelse för mig.Min boendestödjare kommer på besök idag. Det blir roligt!
Jag känner skam, skuld och ångest kring det mesta. Humöret är turbulent. Aggressiv, irriterad, ledsen, speedad – det varierar.
I dag har jag varit så ångestladdad kring mitt utseende att jag sminkade mig extra mycket, eller i alla fall när det gäller mina ditmålade ögonbryn. Igår när jag var och såg Lars Winnerbäck kunde jag bara fokusera på att jag kände mig ihjälstirrad, för att jag inte har några ögonbryn och mycket mindre hår på huvudet än jag brukar ha.
Igår fick jag som sagt inte tag på mina sömntabletter, så jag fick inte så mycket sömn i natt. Jag gick och lade mig ca 23:30 och vaknade första gången strax innan 3, men lyckades somna om en stund. När klockan var lite efter 7 gick jag upp. Nu sitter jag här framför datorn och lyssnar på Imperiet. Jag har hällt i mig en drickyooghurt hallon- och blåbärssmak. Bredvid mig finns en kopp te med smak av earl grey, självfallet med mjölk i. Runt mig har jag en filt. Ganska mysigt, faktiskt.
Denna dag ska jag gå och se Lars Winnerbäck live på Gröna Lund med mamma. Det blir nog kul! Vi får se hur jag fördriver tiden tills dess.
Thåström med E var grymt kul! Spelningen var bra, även om det inte var hans bästa.
Helgen har spenderats med B. Utgång i lördags och häng hemma hos henne igår. Nu är jag hemma i lägenheten igen. Ångesten lurar bakom min rygg och väntar att på att få bita till. Humörsvängningarna och impulsiviteten är även de ett faktum. I dag fick jag remiss till ångestenheten. Det är bra.
Jag är väldigt trött, men är osäker på om jag har några sömntabletter. Det ska jag kolla upp sedan.
Jag är peppad inför kvällen, trots endast 1-2 timmars sömn. Trött känner jag mig efter läkarsamtalet jag hade på förmiddagen. Nu är jag i familjens hus och hämtar min mobilladdare och mina mediciner (jag glömde dem här igår). Det var jobbigt att ta sig hit, men jag hade i alla fall telefonsällskap av min DBT-terapeut. Snart ska jag åka tillbaka till stan igen. Senare på eftermiddagen ska jag möta upp E, som blir mitt sällskap på spelningen i kväll. Fan vad taggad jag är! I kväll ska vi se Thåström! :D
Jag känner mig förvirrad och vet inte riktigt om jag orkar bo hemma hos min familj längre. Fy fan. Allting känns så förvirrat. Jag tror att jag fick en panikattack när jag var på toalettenn idag. Plötsliga svettningar, skakningar och hög puls. Hm, nåja.
I dag har jag i alla fall haft det awesome med min boendestödjare. Hon är en sån awesome person! Min DBT-terapeut har jag också träffat. Vi har sysslat med exponering och pratat en del kring mina tvångstankar och tvångshandlingar.
Uppenbarligen skulle jag kunna fortsätta skita ut ord (ta det inte bokstavligt), men jag orkar inte riktigt. Det finns så mycket att skriva.
Så jävla förvirrad känner jag mig. Jag vet inte vem jag är eller vad jag tycker längre. Tvångstankarna och den dåliga impulskontrollen gör att jag känner mig helt urflippad (för att vara jag). Mina humörsvängningar känner jag av mer än på länge.
I dag ska jag träffa en av mina kontaktpersoner på MISA. Vi ska ta en fika och prata. Sedan får vi se vad som händer. Jag köpte godis igår, så jag äter nog upp det.
Tack för alla fina kommentarer! Det uppskattas otroligt mycket. <3
För nästa vecka finns ett schema. Rutiner är extra viktigt för mig som har Aspergers syndrom. Mitt kedjetäcke är hemma hos min familj, där jag bor för tillfället. Ändå är jag så jävla förvirrad.
Jag mår inte så bra. Försöker överleva. Får jobbiga biverkningar av anafranilet, men jag ska ha kvar den medicinen i alla fall. Annars – ohanterbart mycket tvång. När jag trappade ner på grund av biverkningarna fick jag mycket destruktiva impulser och blev mer depressiv, vilket gör att jag ska behålla medicinen.
Jag gjorde en hiphopversion av en av mina dikter – ”Hopp och allt vad det innebär”. Den är gjord i min kompis pojkväns studio. Även beatet är hans.
Iskalla kårar, kolsvarta tårar, ord som sårar, ni är alla dårar.
Känslor som kryper, ångest som stryper, aggressioner som får utlopp, relationer som tar tvärstopp.
Nattliga spöken, faran runt kröken, paranoians svarta hål, det är mer än vad du själv tål.
Kampen om ett liv värt att leva, även om man till en början får treva, så ska solen en vacker dag lysa genom mitt fönster och bryta detta destruktiva mönster.
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.