Men hallå vad hände?

Etiketter

, ,

Hej!

Jag sitter här och undrar om min besöksräknare har stannat eller om det faktiskt knappt har varit någon som har kollat in på min blogg idag. Jävligt trist!

Nu är jag i alla fall i Österskär och jag lagade faktiskt mat till min familj som kom hem för några timmar sedan! Planen höll. Men tyvärr så fick jag knappt i mig någon mat fast jag var väldigt hungrig – jag tog till och med lite baguette med smör innan de kom. Det här har varit en helt värdelös dag matmässigt – TOTALT JÄVLA VÄRDELÖS. Kul att man inte ens kan äta när man är hungrig – jag trodde verkligen att jag hade kommit längre än så! Jag är trött, har ont i huvudet, det kliar i hela kroppen och jag orkar knappt gå. Fan vad det här suger!

Haha, min lillebror kramade mig nyss. Fan vad han är gullig! Tänk att han faktiskt har saknat mig – det trodde jag aldrig!

/Y,

Tidig morgon!

Hej!

Idag var jag uppe vid 6 för att hinna med 8:50-båten från Visby till Nynäshamn. Farmor och farfar skjutsade mig dit och sedan fikade vi lite. Jag var skittrött och är det fortfarande i skrivandets stund (efter tre koppar kaffe och lite Coca Cola Zero, haha!).  Båtresan var seg… typ. Men jag köpte en Cosmopolitan (inte drinken, tidningen såklart). Jag brukar aldrig läsa den men jag var uttråkad, men som tur var fanns det lite roliga saker att läsa i den – samt en del URLÖJLIGA! Haha men men. I slutet av resan började jag gråta ohejdat ett tag, men jag hann i alla fall ta på mig solbrillor och gå en på toaletten (då jag kände att det började). Det gav sig efter ett tag, men jag mådde inte så bra direkt.

Väl framme i Nynäshamn satte jag mig på pendeltåget och pratade med Y i telefon – alla i vagnen stirrade på mig kändes det som. Men jag mådde inte bra och då orkar jag inte bry mig om hur mycket andra stör sig på att jag pratar i telefon. Det är min hämnd på allt typ ;)

Nu ska jag snart iväg till Österskär, ty jag tänkte överraska familjen som kommer hem från Grekland med en hemlagad middag. Hoppas bara att jag kommer hem lite före dem i alla fall.

Later!

/Y,

Imorgon åker jag hem.

Hej!

Nu är jag trött som fan. Destination Gotland-båten går 8:50 från Visby imorgon, vilket betyder att jag måste upp klockan sex. Fuck it – vem vet när jag kommer att somna liksom! Jag hade i stort sett inga pengar på mitt konto, men då hade mamma sett att jag skrivit det på min blogg och så lånade hon mig lite utan att jag ens behövde fråga – tack så mycket! Ni får tillbaka pengarna sen. Men sedan går jag in på min internetbank och kollar och då har jag redan fått pengarna från Försäkringskassan som skulle komma imorgon. Då köpte jag väl flexibiljett i onödan! Dessutom måste jag vara på Terminalen i Visby två timmar innan avgång för att betala min jävla flexibiljett, annars blir det 35 kr extra – men det får man väl stå ut mig. Fan heller att jag går upp kl fem!

Jag har inget planerad på hela dagen imorgon – ångest. Något får jag väl hitta på.

Jag ska upp om sex och en halv timme, blä.

Haha, vilken muntergök man är ;)

/Y,

Fysiska symptom.

Trött i kroppen, ont i huvudet och ont i halsen – minst ett av dessa upplever jag varje dag. Är det någon som känner igen sig och/eller vet vad man kan göra? Det kan ju knappast vara stress – jag gör inte ett skit om dagarna, almost. Men visst kan man vara stressad rent psykiskt… Äh, jag vet inte!

/Y,

I’m a cranky bitch right now!

Nu är jag sur. Jag kan inte fatta att jag förlorade mot farmor på Alfapet med 2 poäng. Hopplöst haha! Jag är sämst. Det spelar ingen roll vem jag spelar mot eller hur mycket jag förlorade med. Grejen är att jag FÖRLORADE.

Jag är lite nyfiken – är det någon/några som har läst detta som också känner så här?

/Y,

Min kropp är helt jävla slut!

Hej!

Imorse gick jag upp rätt tidigt för att vara jag – vid niotiden. Direkt efter det åkte jag och farfar runt med hans moped, vilket var både härligt och befriande. Vi åkte förbi några av Gotlands många kyrkor och även några hamnar. Jag minns när vi i familjen var ute med båten – hur alla bråkade och klagade. Men idag när vi åkte förbi dessa hamnar med segel- och motorbåtar som har lagt till blev jag plötsligt sugen på att åka båt – tro det eller ej. Jag har alltid sagt hur tråkigt det är att åka, men det kanske inte är helt sant.

Hursomhelst – när vi kom hem till Klintehamn åt vi lunch. Det blev pasta, ketchup, sojakorv och sallad för min del, vilket var gott. Det var länegsen jag åt just den maten – evigheter sen. Men gott var det i alla fall. Nu känner jag dessutom att jag är hur trött som helst och har ont i huvudet.

Nu ska jag kila – Anna Kåver ska prata på P1 kl 13:00 !

/Y,

Jealousy is a bitch.

AAAH – jag orkar inte att reagera så starkt på vissa saker att jag får ångest. Bara för att en kompis skriver något till en bekant till mig (den ena är kille och den andra är tjej) så blir jag helt ifrån mig! Jag tror typ att de kommer att bli tillsammans eller något och att jag kommer att bli ensammast i världen. Överkänslig eller vad?!

Suck.

 

Tuff natt.

Igår när jag skulle gå och lägga mig blev jag plötsligt livrädd och hade världens ångest. Jag fixade allt stuff i badrummet först och sedan skulle jag sova. Det finns två persienner och en ena är sönder, fuck it. Jag gick skakande fram till fönstret och flyttade några blommor från fönsterbrädan och hängde min duschandduk över gardinstången. Det kändes lite bättre efter det, men när jag klev upp ur sängen för att fixa handduken lite så att den inte skulle ramla blev rummet helt snurrigt (jävla imovane). Jag gick i alla fall och la mig fast jag hade hög puls och var skakig – lyssnade på lite musik och somnade såsmåningom. Tidigt på morgonen vaknade jag, men somnade sedan om.

Idag ska min faster, hennes man och mina kusiner komma och hälsa på, så det är väl dagens planer antar jag. Då kanske jag måste städa lite i rummet som jag bor nu nu, haha! ;)

Later!

/Y,

FUCK IT.

Aah, shit vad grinig jag känner mig! Jag har typ inga pengar kvar så jag kan fan inte boka en båtbiljett hem, det saknades typ tio kronor på kortet vilket suger. Men vi får se, kanske blir det Visby imorgon igen så att jag kan betala med både kort och lite kontanter jag har – blä! När jag bokade resan hit var det typ också hopplöst ju för att jag skulle göra om skiten när jag hade öppnat fel webbläsare. Usch, vilken bitch jag känner mig som nu!

Öh, och gnället fortsätter! Idag har jag inte haft så många besökare på min blogg. Jag får det ju alltid till att det är mitt fel (i första hand faller det mig aldrig in att folk kanske inte har tid just idag). Så det har gjort mig lite depp, men men. Bättre lycka imorgon liksom!

Nu ska jag berätta lite positiva saker så att jag inte skrämmer iväg massa läsare (och för att försöka kämpa för gråskalornas skull). Jag och farmor har pratat typ hela kvällen och det har varit grymt mysigt – allt mellan himmel och jord har väl varit samtalsämnet, om man nu kan säga så. Det låter nog lite flummigt. Men i alla fall – det började med att jag sa att jag hade ont i huvudet. Hon brydde sig verkligen om det, så efter att jag hade tagit en ipred så bäddade hon ner mig i soffan och så pratade vi i flera timmar sedan. När jag sedan sa att det jag hade ont i halsen (jag får det rätt ofta på kvällen) och sa att jag skulle göra lite te med honung – då fick hon mig att äta en macka också. Hon är världens bästa farmor – det är sanningen om henne!

Huh, jag såg nyss rubriken jag hade valt till detta inlägg. Mina humörsvängningar är ju lite bisarra (?!) . Man kan ju se det på språket – de första stycken var det massor med svordomar och i sista var det inga! Äh, jag märker det i alla fall.

/Y,

 

”Ingen, ingen, ingen, ingen hör…”

– Kent ~~~

Låt: Socker (igen….)

Fan vad frustrerad jag blir på allt! Jag är så otroligt beroende av sällskap, uppmärksamhet och bekräftelse att det fan i mig inte är klokt! Så fort jag är ensam eller inte har pratat men någon (irl eller telefon) på en stund börjar jag må dåligt, vilket leder till desperation. Blä! Om du tycker att jag är gnällig – tyck det för fan! Jag bryr mig inte (okej, det gör jag … mer än ni kan ana). Jag är dessutom otroligt lättstött och vill jag att något ska hända ska det helst hända på en gång, vilket inte alltid fungerar i praktiken.

Okej, nu är det verkligen nog om det! Det går bättre med maten i alla fall. Jag gick upp och åt frukost imorse när farmor väckte mig. Sedan åkte vi in till Visby och gick runt lite på Adelsgatan. Vi gick förbi en affär med väldigt snygga klänningar (ÅNGEST!!!). Vilken tur att jag knappt har några pengar att spendera ;) . Sedan blev det lunch på en restsurang som heter Hwitstjärna – potatis, fiskgratäng, sallad och bröd. Både te och kaffe efter för min del också, haha! Vi åkte runt lite med bilen efter det – handlade och åkte förbi kusinerna, min faster och hennes man (vi ska träffa dem imorgon istället). Sedan fikade vi vid Tofta Stand och sedan åkte vi hem.

Nyss solade jag lite, blev irriterad över värmen efter en kvart haha! Jag läste Elvis-serier som Y lånade av mig (henne pratade jag också med förut). Den där filten jag låg på ska man lägga ihop på något visst sätt, så det gick ju åt helvete när jag skulle gå in (den ligger fortfarande kvar). Idiot man är. Hm, jag kanske ska gå ut och verkligen försöka fatta hur man gör det där sen. Hur svårt kan det vara? Komplicerat – det kan ju ha med min asperger att göra. Jag har nämligen haft problem med vissa praktiska saker sedan jag var liten, så det är väl inte helt omöjligt.

/Y,

Jag är inte van att spendera min tid ungefär så här.

~~~ Thåström – Ungefär Så Här ~~~

Hej kära läsare!

Jag vill passa på att tacka alla som läser min blogg – helkul att jag äntligen börjar få fler läsare! Det är inte så att jag är besatt av det, men självklart är det kul att någon faktiskt läser det man skriver.

Rubriken säger allt om denna dag. Jag är väldigt ovan med att det inte är jag som står för maten, låser dörren osv. Det är en lättnad att i alla fall få ha det så här under en period. Jag hatar att låsa dörrar, så den biten är väl den bästa ;) . Idag när jag och farmor skulle laga middag så kom jag med ett förslag – pasta med makrill i tomatsås och musslor! Jag fick det som mattips från en tjej i min lunchgrupp – det är verkligen supergott! Man blandar ihop allt bara – eller har makrillen och musslorna på sidan (blandat som en sås). Farmor tyckte att det var ”hemskt gott”, som man säger på Gotland! När farfar kom hem så ville han inte ens smaka. Då blev jag lite ledsen. Jag vet väl att han inte gillar ”nymodigheter” som han kallar det, men man kan väl för fan smaka i alla fall! Men anyway – väldigt synd.

Under kvällen har jag i alla fall gjort lite saker som jag brukar – pratat i telefon med Y till exempel! Hon frågade om hon får göra en bloggdesign till mig – självklart säger man ju! Det vore ju döhäftigt – jag är sämst på sånt haha!  Innan samtalet med Y pratade jag med F också, vilket var trevligt! Det var ett tag sedan.

~~~

Just det (jag måste bara fråga detta):

Jag vill otroligt gärna se Thåström på Way Out West i Göteborg. Det här kan ju låta lite konstigt, eftersom jag inte ens känner alla som läser min blogg – men det är någon som är intresserad av att åka med mig? Ni är mitt sista hopp, haha! ;) . Hör av dig i så fall.

~~~  

/Y, 

 

 

 

En ganska lugn dag.

Hej!

Imorse gick jag upp och åt frukost och gick och la mig sedan igen. Jag och farmor pratade om att det var viktigt att jag alltid kommer upp och äter frukost. Om jag fortfarande är trött kan jag ju gå och lägga mig igen! Jag vilade en stund efter frukosten, sedan läste jag ur Doktor Glas. Efter det åt vi lunch och jag läste och solade lite, men bara magen. Den är väldigt vit om man jämför med andra kroppsdelar – så hej solskydd var det då (på resten av kroppen!).

Efter maten läste jag klart Doktor Glas och sedan gick jag och farmor ut på en promenad. Vi gick och fikade – jag drack en kopp te och åt en drömkaka. Promenaden fortsatte lite runt i området, sedan satte vi oss på en bänk och pratade om allt mellan himmel och jord. Jag älskar min farmor! :)

/Y,

Destination Gotland – med ett känslomässigt bagage som fick lite utlopp (2011-07-14)

Ett folkvimmel.
Människor – stora som små.
Restaurangen.
Passagerarnas klagomål om de alldeles för höga priserna.
Ljuden.
De skär sig i huvudet.
Ångest.
Hög puls.
Stoppa in maten i munnen, för fan!
Annars faller du tillbaka.

~~~  

Det där med att folk klagar på de höga priserna – om de nu inte vill betala så jävla mycket pengar så får man väl för fan ta med sig mat ombord på båten! En liten parentes bara…

/Y,

Åkersberga station – min egen upplevelse (2011-07-08)

Nästa tåg mot Österskär lämnar stationen om en knapp halvtimme. Tiden står skriven med en orangeaktig färg på en svart, elektronisk tavla på andra sidan stationen. Trots att klockan inte är mycket denna varma julidag lyser solen och åkersbergaborna är redan i rörelse.

Gröna träd livar upp miljön på stationen. Annars ser den väldigt gråtrist ut – parkering, ombyggnad, tåg som rullar in och ut med hjälp av järnvägen. Precis som på vilken station som helst.

Tåget som rullar in på stationen är ljusblått med en vit rand och under det en vit text – ”Roslagsbanan”. Tre vagnar, irriterande ljud som kan mäta sig med trafiksignalerna en bit bort.

Ännu ett tåg rullar in  – det ska vända och åka tillbaka in mot Stockholm igen. Vid samma tidpunkt lämnar mitt tåg stationen och åker åt andra hållet – till Österskär.

~~~  

/Y, 

En fortsatt mysig kväll, trots allt.

Etiketter

,

Hej!

Kvällen tillbringades med farmor. Vi spelade Alfapet – mitt favoritspel, indeed. Tur att jag vann (jag är världens sämsta förlorare). Sedan fikade vi lite och jag lyckades tom äta lite. Jag vägrade därimot att äta jordgubbar med grädde som jag skulle ha ätit med dem efter maten, men orken räckte inte till. Vi kollade på firandet av Kronprinsessan Viktoria också, haha! Inte något jag brukar kolla på i alla fall, men nu fick det bli så.

Farfar har inte sagt något till mig sedan jag gick ifrån bordet. Jag förstår inte varför – tackade ju för maten och sa att jag var trött och behövde vila osv. Men tydligen är jag ohövlig i alla fall. Det är faktiskt svårt att vara lugn när man får höra att man har lagt på sig… För mig betyder det att jag är tjockast i hela världen! Men hur ska han kunna veta det, å andra sidan. Eller så kanske han bara var trött. Nu försökte jag i alla fall jämna ut skiten med lite gråskalor, grattis till mig! :o

/Y,

FET OCH ÄCKLIG.

Jag fattar inte att farfar sa som han sa! Han sa att jag hade ”lagt på mig lite” och ”att jag var så mager förut”. Kul att det var precis innan vi skulle äta också!!!!!!!! Jag åt i alla fall lite, men är fortfarande hungrig. Vilken ätstörd människa kan äta ordentligt efter det där?! Jag är förvånad över att jag ens fick i mig något. Farmor frågade om jag fortfarande åt efter ett matschema – jag svarade kort och lite surt (inte så jävla konstigt, eller hur?!). Sedan när jag inte villa ha mer mat (inte så konstigt, det heller) så tryckte de på. Jag sa tack för maten och gick. Varför är jag så jävla fet att folk lägger märke till det? Jag som trodde att det gick bra för mig, men så fan heller! Det var längesen som jag kände mig så här vidrig. FY FAN VAD JAG HATAR MIG SJÄLV! Fan vad jag vill dö just nu. Jag undrar om jag någonsin kommer att få i mig någon mat igen.

FUCK IT.

Doktor Glas – inte bara hans, utan även mina egna bekännelser.

Nu är jag äntligen på Sveriges största ö efter en massa resande. Överresan var jobbig och tråkig. Jag lyssnade på musik i stort sett hela tiden, så man slipper lyssna på folks jävla skitkonversationer! Dessutom slipper man alla störande ljud – det är en bonus, indeed. Medan jag lyssnade på musik blev det till att läsa och skriva! Boken jag håller på med just nu är ”Doktor Glas” av Hjalmar Söderberg. Jag drar mig till minnes att folk i min ålder som har läst denna bok tycker att den är tråkig – NI HAR SÅ JÄVLA FEL! Den är väldigt intressant. Eventuellt skriver jag en recension på den och publicerar här.

När det kommer till dagens skrivande blev det en del bekännelser och en och annan dikt. Jag ska fundera lite om jag vill publicera  det här. Om jag publicerar min dikt – är det någon som är intresserad? Okej, ärligt talat så bryr jag mig inte, den SKA publiceras – men den ska få ett eget inlägg plus att jag måste komma på ett namn till den.

/Y,

Känslomässigt kaos.

Hej!

Rubriken säger väl allt – egentligen. Dagen började väl med svårighet att komma upp ur sängen, trots att jag hade sovit över tio timmar. Efter det blev det lite städning och så – jag dammsugade faktiskt for once. Sedan fixade jag mig lite och åkte iväg och gick på lunchgrupp, vilket verkligen behövdes efter gårdagens fiasko. Det var trevligt att träffa alla härliga människor än en gång!

Flashback:

På väg hem fick jag ångest (har ingen lust att gå in på varför, det känns lite väl utlämnande). Jag började få ett utbrott redan på vägen hem – kunde inte bestämma mig för om jag skulle hem och deppa och skita i att åka till Österskär och vattna blommor hos min familj, som är bortresta. Beslutångesten började tränga sig på och jag sprang ner i tunnelbanan precis när min buss hem skulle komma. Jag hade bestämt mig för att åka till Österskär, men ser att nästa tunnelbana inte gick förrän om åtta minuter, då var det ju ingen idé  – jag skulle hinna ändra mig! Panikslagen springer jag upp från tunnelbanan och upp till  bussarna igen. Jag minns inte riktigt hur många gånger jag gjorde det. Tillslut tog jag en buss hem och grät tyst – vilken tur att jag hade solglasögon på mig (hoppas verkligen att ingen såg det)! De som sitter bakom mig irriterar mig så jävla mycket att jag reser mig och går genom bussen, hittar ingenstans att sitta mig – så jag ställer mig bredvid en äldre man. När bussen stannar vid nästa station tror jag att han ska gå av, men nej – då står jag ivägen för alla som ska av, vilket gör att jag svär tyst för mig själv och kliver av och byter till en annan buss. Usch, människan kan dra åt helvete – och jag är en jävla idiot som står ivägen. Väl hemma lägger jag mig på golvet (sängen är full med saker) och gråter högt. Jag bestämmer mig för att ta fram isbitarna ur frysen – klämmer tills det gör ont i fingrarna, men det var värt det. Mobiltelefonen ringer – min terapeut. Vi pratar lite och kommer fram till att det är bäst att jag åker och vattnar blommor pga dåligt samvete – dessutom var det ju ett bra övningstillfälle (tvångstankar/tvångshandlingar). Jag känner mig lugnare och såsmåningom fixar jag mig och styr stegen iväg mot busstationen – med ångesten som bagage.

~~~

För några timmar sedan kom jag hem. Då blev det till att laga middag (hade inte ätit sedan lunch och det är verkligen inget jag är stolt över). Kaoset som blev förut gjorde mig oförmögen att stoppa i mig något mellanmål, tyvärr. Jag får väl helt enkelt acceptera att det blev som det blev, annars kommer jag aldrig att kunna släppa det.

Nu sitter jag och lyssnar på musik – just nu spelas Coldplay. Jag sitter och funderar hur det blir på morgonen imorgon. Kommer jag att komma iväg till pendeltåget så att jag hinner med Destination Gotland? Tvånget förstör mycket, men det ska inte få vinna – inte imorgon. Jag längtar tills jag har hoppat på Gotlandsfärjan – då behöver jag inte kontrollera om någon dörr är låst eller så.

Slänger in en nytagen bild:

/Y,

Ätstörningen har bitit mig i arslet igen.

Åh, jag blir så trött – jag som trodde att jag hade min ätstörning någorlunda i schack! Inte tankarna tydligen. Jag har hakat upp mig på en grej jag hörde idag, vilket gjorde att alla tvångstankar kring maten har kommit upp till ytan igen – förhoppningsvis bara tillfälligt dock.

Flashback: (tidigare idag)

Jag var och handlade på Lidl – kallrökt lax, gräddfil, oliver, majs, paprika och mjölk. När jag ställer mig i kassan står en man framför mig som är väldigt överviktig. Jag började stirra på vilka varor han ska köpa och lägger speciellt märke till en vara som var av samma märke som mina oliver var. Då börjar jag tänka att jag kanske blir tjock om jag äter just dom oliverna, men jag trotsar tanken och köper dem i alla fall. När jag har betalat ser jag att det ligger en vara kvar som någon har glömt. Jag ropar ”ursäkta!” efter mannen, men han hör mig inte. Istället vänder sig en annan kund mot mig och jag säger bara: ”jag vet inte om det var hans” och orkar verkligen inte bry mig mer om den saken. Det är väl för fan inte mitt problem heller!

~~~

Det är så jobbigt när det kör ihop sig i huvudet. Jag hade inte ätit särskilt mycket mat idag, så det kanske inte var så konstigt att jag fick mycket tankar ring maten. Men det var ett tag sedan det blev så här extremt. Med maten så är det som med allt annat för mig – antingen så går det bra eller så går det helt åt helvete – jag försöker verkligen att jobba med mitt svartvita tänk.

Nu ska jag söva. Jag slumrade till för en stund sedan och vaknade igen – pratade sedan i telefon med Y en stund. Hon sa att jag lät väldigt trött. Det beror nog på att jag och M pratade till sent på natten, trots att jag skulle upp tidigt till mötet med min terapeut. Men det var värt den korta sömnen i alla fall – vi hade många givande samtal.

/Y,