Jag mår inte bra, men jag måste hålla ut. Det händer grejer, bra grejer (men jag avslöjar inte än, eftersom ingenting är klart). Det har känts lite bättre vissa stunder i helgen när jag var hos familjen. Allting är så rörigt.

Nu dricker jag morgonkaffet efter att ha ätit frukost. Jag måste komma ihåg att äta, så att inte tvångstankarna blir ännu värre än de redan är.

Jag är så jävla rädd.

KRAM