För er som inte har listat ut detta –  rubriken är inspirerad av en av Jonas Gardells boktitlar: ”Ett ufo gör entré”.

När jag skulle in mot stan idag sa mamma att hon tyckte att jag skulle åka hem först och byta kläder. eftersom det var så dåligt väder (jag hade bara en sommarklänning och en tröja). Höstvarning, enligt mig.

Nyligen när jag var på väg hem från Aspudden, där min kompis som jag skulle träffa bor, noterade jag att jag skakade av köld. Klockan är i för sig efter midnatt, så det är inte så konstigt direkt.

Hela vägen hem fick jag lyssna på musik i min mobil, ty min ipod dog innan jag ens hade börjat åka. Problemet med att lyssna på musik i mobilen är att man inte kan ha så hög volym, vilket gjorde att jag var tvungen att lyssna på tunnelbanefolkets förbannade jävla skitsnack – tyvärr.

Jag har gjort en sak som är bra för mig själv idag. När jag blev trött så var det jag som tog initiativet till att åka hem, lite i alla fall. Snarare var det väl en antydan – frågor om hur mycket klockan och hur länge t-banan går. Det kändes bra – självrespekt. Jag kan inte minnas senast jag gjorde på det här sättet. Separationer drar jag oftast ut på så mycket det går. Sedan kan det ju också vara så att jag var väldigt trött av alla intryck och så – detta har ju inte varit någon bra vecka, vad gäller sömnen alltså.

Ett annat hösttecken är att jag lyssnade på ”Lars Winnerbäck – Kom Änglar”. Den påminner mig om hösten, men jag vet inte riktigt varför. Det kan vara för att den är aningen vemodig, men samtidigt en känsla av hopp. Precis som hösten.

/Y,