hårda solstrålar när

mot daggvått glas

som om snön bara var

runt hörnet

precis som den blodröda skuggan 

väntar nära den tårögda siluetten

som ekon mot de sminkdränkta ögat

när smärtan blir till känsla

då kritvita tänder

ler mot det den trodde var det förslutna

begraver sanningen i botten av skrik

då allt faller mot avgrunden