15 onsdag Dec 2021
Posted in Just another day
Etiketter
Alfapet, älskad, destruktion, Farmor, hänt, Saknad, sällskapsspel, sådär, Sorg
Det är nyss påbörjat Alfapet med personalen. Spelet i sig påminner mig om min älskade farmor, som gick bort för några år sedan.
Skönt att tänka på något annat… Jag känner mig sådär, på grund av lite saker som har hänt.
06 lördag Nov 2021
I dag har, som ni förstått av tidigare inlägg, varit på en kyrkogård. I dag är det alla helgons dag, så det var en del människor där. Det var också några som sålde gravljus/kransar. Jag var inte där själv. Mamma var med.
Jag har inte haft någon att besöka tidigare – på en gravplats. Farmors grav finns på Gotland, men dit kan man inte åka under dagen. För ungefär 3 år sedan hände något som skakade om mitt liv. En av mina närmaste vänner begick självmord, som jag saknar mer än vad ord kan beskriva. Det var henne jag ville besöka. När jag går dit svämmar det över. Det är som att jag inte tillåter mig att tänka på det – så mycket som jag behöver – annars.
06 lördag Nov 2021
31 lördag Okt 2020
Etiketter
I eftermiddags besökte jag och mamma Elisabeths grav. Då kom alla känslor tillbaka, som har ekat sedan jag var där sist. Vad som hände samma veva som hon dog. Misshandeln och kaoset med Försäkringskassan. Bland annat. Tätt inpå ett medicinkaos. Precis innan jag flyttade in till stan.
Jag mår inte lika dåligt som jag gjorde när jag senast var där, men det kändes som då. Precis när jag var där. Nu när jag är hemma känner jag inte så längre. Fast jag tror att jag inte tillåter mig att tänka på det annars, eventuellt.
Hoppas att hon känner hur mycket jag saknar henne <3
09 fredag Okt 2020
20 söndag Sep 2020
Posted in Såkallade högtider, Vackert - Beautiful
Jag passade på, under vape-pausen, att ta ett foto på årets höstlöv. Dessa löv ger en viss stämning. Mysig, men den har ändå en hinna av ovisshet och sorgsenhet. Jag tänker mest på att de röd/orangea löven är lite ensamma i sitt och försöker nå något som inte finns. Eller är det grenen – den som man ser genom i princip hela fotot?
Vad tror du? Vilken historia berättas eller inte berättas?
06 torsdag Aug 2020
Etiketter
Frösunda, Frösunda omsorg AB, LSS, LSS-boende, LSS-gruppboende, Misshandel, Panik, Panikångest, Polis, Sexuella trakasserier, Sorg, Trakasserier
När jag hade bott på LSS-gruppboendet, där jag bodde innan jag flyttade in till stan, i ett par år flyttade en kille med autism in. Vi kan kalla honom X. Det blev början på ännu en historia.
Ganska omgående började X trakassera mig och visade intresse sexuellt, men jag var inte alls intresserad av honom. I början var det rätt harmlöst, exempelvis kommentarer om mina bröst och liknande. Han gav sig inte heller, utan frågade gång på gång om jag ville ha ett förhållande eller liknande. Jag sa alltid nej. Det gick inte att ha en konversation med honom utan att han skulle ta upp detta och lät mig inte vara. Personalen på gruppboendet försökte hålla honom borta från mig, men de lyckades inget vidare. Jag var i perioder rädd att han skulle våldta mig.
Det var svårt, både för mig och personalen, att säga till honom. För att han glömde vad man hade sagt, eller rentav inte brydde sig. Inga åtgärder togs under 3-4 års tid. Men med jämna mellanrum hände det saker, att han hade trakasserat mig. Det fortgick och problemet växte bara.
Datumet var 2019-12-19. En nära vän till mig, Elisabeth, begick självmord. Jag var helt förkrossad. 2 dagar senare åkte jag iväg på en veckas semester med familjen till kanarieöarna. Jag mådde otroligt dåligt under den resan. När jag kom hem hade jag missat begravning. Allt hade hänt så plötsligt och resan var bokad sedan långt innan. Kvällen innan hon gick bort var hon hemma hos mig. Det kändes så overkligt. Fast jag fick inte sörja ifred.
Efter att ha varit hemma i knappt 2 veckor, nästan helt tiden sängliggande, kom en dag då allt bara blev värre. X verkade annorlunda redan runt lunch den dagen, d vi var några stycken på en pizzeria. Han åt inte upp. Pizza brukar han älska, tänkte jag. P, så kvällen var vi ett gäng som tittade på film. Någon Beck. Plötsligt börjar X skrika rakt ut att jag har förstört allting och en del andra saker, sprang fram till mig och mig flera gånger. Jag blev helt chockad och skrek rakt ut. Säkert något om att han var en idiot eller likande. Personalen bad honom att vara inne i sin lägenhet. Jag minns inte om de låste in honom. Ärligt talat så kommer jag verkligen inte ihåg. Skakande ringde vi polisen, som kom dit inom 20 min. Då var X helt lugn och förstod inte varför de kom dit.
Det skrevs en anmälan angående misshandel, men fallet lades ner.
24 torsdag Jan 2019
Etiketter
Aggressivitet, Bipolär, Depressivitet, Irritation, Kaos, Misshandel, Sorg
Hej på er – IGEN!♡
Jag har lyst med min frånvaro i över en månad nu. Tystnaden bryts NU!
Den 17 december 2018 gick en av mina närmsta vänner bort i självmord… Jag vet inte vad jag ska säga om detta egentligen, fast jag måste säga något. Hela min värld rasade samman och jag ifrågasatte livets mening. Det finns inte ord för hur mycket jag saknar henne. Jag kan fortfarande inte förstå att det har hänt.
4 dagar senare åker jag till Gran Canaria med familjen. Hela världen känns kaos. Kommer jag kunna njuta av att åka bort? Jag missade begravningen, men jag skickade blommor med en poetisk text till hennes familj. Tack alla familjemedlemmar för allt stöd. ♡
Drygt 2 veckor efter att vi kom hem blev jag misshandlad och polisen kom. Jag har varit rädd, arg, ledsen och har känt ett ekande kaos.
Förutom detta har jag också problem med Försäkringskassan. Jag orkar inte ens gå in på detta…
En av de jag litar på mest i personalgruppen på LSS-gruppboendet ska sluta. Han ska kanske jobba någon gång i månaden eller så.
De senaste halvåret har jag haft 2 depressioner. Nu, de senaste dagarna, har jag mått lite bättre. Jag försöker sikta framåt, men det är inte alls lätt efter att allt detta hänt…
Yolanda and her creative scream 
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.