Hej!

Nyss gick mamma och pappa och la sig plus att jag och Y precis la på vårt telefonsamtal. Jag ska iväg på min lunchgrupp imorgon och jag är orolig som vanligt för att jag inte ska vakna. Jag har ju bara en veckarklocka (jag brukar ha två) – den andra är ju hemma i lägenheten. Det blir alltid bråk för att jag vill att någon av dem ska ringa i fall att, så att jag verkligen vaknar. De tycker alltid att jag är urlöjlig och säger att det är sömntabletterna som förstör allt (ja men skyll på sömntabletterna liksom, det är ju också en sysselsättning – ironi åsido). Tänk att man blir upprörd över sådana småsaker!

Jag tänkte i alla fall också berätta en positiv sak. Förut sms:ade jag A och frågade när vi skulle ses imorgon. Vi bestämde tid och plats i alla fall. Sedan frågade jag om det kändes bra att hennes pojkvän hade kommit hem idag (klart det gör, men det är väl alltid trevligt att fråga). Hon svarade. Sedan sa jag att jag tyckte att de är söta tillsammans och menade det. Okej – jag kanske måste förklara detta lite: Jag säger sällan sådant till folk på grund av min svartsjuka, men jag ska verkligen börja försöka med lite mer sånt. Det betyder inte att jag ogillar när mina vänner har skaffat pojkvän/flickvän utan snarare att jag tror att de aldrig mer kommer att vilja umgås med mig bara för det. Galet – jag vet. Men jag kan inte riktigt rå för det, fast det är något att jobba på.

Just nu mår jag inte bra alls. Maten har gått åt helvete idag och humöret likaså – men det är ju så det blir när man inte äter regelbundet. Jag får helt enkelt skylla mig själv!

/Y,