Etiketter
Alltid lyckas jag göra något som strular till det för mig själv! För två dagar sedan lyckades jag förstöra min o-knapp på datorn helt och hållet (jag använder en annan dator nu), efter att den har varit på gränsen till oanvändbar i några veckor (tror jag). Inte nog med det – igår tappade jag bort mitt bankkort. Jag var på väg från Apoteket (hade köpt täckstift, för jag är finnigast i Sverige just nu) och skulle handla mat. När jag ska betala i kassan på Ica upptäcker jag att jag har tappat bort mitt Handelsbanken Frikort. Så här blev konversationen mellan mig och kassörskan (på ett ungefär):
– Alltså, jag kan inte betala det här. Mitt kort är borta!
– Kan du ta bort varorna? (eller något sådant…)
– Men vart fan ska jag lägga dem då? (jag förstod intevad hon menade, samtidigt som jag var upprörd)
– Jag ska hämta någon som gör det.
Det var ju en jävla tur för henne, haha. Jag gjorde ju inte precis en rolig upptäckt.
Jag förstör alltid mina saker, vilket är jobbigt. Tappar saker i golvet, är hårdhänt, oförsiktig, omedvetet närvarande. Är det någon som känner igen sig?
Idag har jag i alla fall haft möte med min DBT-terapeut. Det gick sådär, men jag fick ändå ut mycket av samtalet. Jag insåg kanske för första gången på riktigt att jag inte tänker som andra människor. Allt är svartvitt och bokstavligt för mig. Om man ska ses nästa vecka, så ska man det. Aspergers syndrom och borderline personlighetsstörning är en jobbig kombination – jag reagerar så starkt på allt och träffar gärna kompisar ofta och förstår aldrig de signalerna som andra förstår (som betyder att de inte har tid/vill ses just nu). Dessutom har jag en förjävlig separationsångest och är dessutom väldigt intensiv. Jag önskar att de som är mina vänner ska säga till mig om de tycker att jag hör av mig för mycket, annars förstår jag inte det. Hur fan ska jag någonsin kunna förstå?
Efter mötet hade jag i alla fall en underbar lunch med finaste Frida! Det var underbart – otroligt mysigt och helt enkelt bäst! Vi åt på en vegetarisk buffé och det var supergott. De hade varma och kalla rätter samt dricka och kaffe ingick. Mina favoriter var definitivt sushi och vårrullar, haha. Vi åkte till Liljeholmen sedan och gick runt lite, hihi.
Sedan kom pappa hem till mig med en som skulle mäta mina fönster så att jag kan få persienner. Jag och pappa fikade sedan – skorpor och te. Tack för alla råd, bästa pappa!
/Y,


frida skriver:
åååh sötaste yolandish, tack DU, vår lunch va verkligen bäst!! nästa gång skall ”hon” jobba så kör vi vårat ”yo yoooo” ;) haha =)/ fridish
GillaGilla
Yolanda skriver:
Haha, självklart ;) Tack för en awesome dag! Puss <3
GillaGilla
Jessica - En flicka som är stark skriver:
Jag tycker du är jättebra! <3
GillaGilla
frida skriver:
hahahhahahahhaa vår bild ÄGER ju!!!!!!!!!!!!!!!!! <3!!!! vi va awsome!! puss
GillaGilla
Yolanda skriver:
Haha, hell yes! ;) <3
GillaGilla
Vanjavit skriver:
Känner igen mig i mycket vad du skriver, klantig har jag varit
på ett sätt sen jag var liten.
Jag kan inte använda matkniv och spiller ner mig väldigt ofta.
Tandkräm till och med … Hopplösa jag. Är som 4-5 år ibland …
Och det där med krockar mellan diagnoser fattar jag precis vad det är.
Har Aspergers syndrom och ADHD, världens motpoler.
Har också separations ångest, men det börjar bli lite bättre nu.
Mitt i allt skit, så får man försöka att se ljusglimtarna :)
Än sak till vi har gemensamt, sushi :) Fast vegetarisk för min del :P
Kram!
GillaGilla
Yolanda skriver:
Åh, du är inte hopplös – du verkar vara en tjej med stor vilja och då kan du klara allt! Jag tappar väldigt ofta saker, ibland går de sönder.
Ja, krockar mellan diagnoser är verkligen jobbiga. Jag har väldigt svårt för att säga ifrån, så när jag egentligen inte har lust att träffa någon så tvingar jag mig själv att göra det (borderlinerelaterat) – även fast jag inte riktigt orkar pga min asperger. Kram <3
GillaGilla