Jag är extremt rädd för konflikter, speciellt när det gäller med mina vänner. Det beror nog mycket på separationsångest. Av den anledningen går jag alltid runt och irriterar mig på saker som de eventuellt gör. Det är sällan jag verkligen säger som jag tycker. En av anledningarna till att jag inte väljer att ta upp saker som är jobbiga är att jag försöker övertala mig själv om att sakerna jag vill ta upp är helt obefogade. Ibland kan de vara av paranoid karaktär, men ibland handlar det kanske till och med om något som egentligen behöver tas upp.

När jag väl ger mig in i en konflikt, med en vän eller med någon familjemedlem, blir jag alltid otroligt arg. Jag får sällan utbrott på vänner, men det händer. Mina värsta utbrott har min familj dessvärre fått utså. I terapin jag går på, DBT, handlar det mycket om att skapa balans i tillvaron. Det jag menar är att det är meningen att man ska hävda sig och ta upp konflikter och/eller problem innan de blir större. Säga ifrån är något som är väldigt viktigt har jag märkt. Jag har faktiskt blivit lite bättre på det, vilket är skönt. Det ger dock väldigt mycket ångest, men man får helt enkelt stå ut.