Inom mig pågår ett kaos. Ångest, frustration, depressivitet, irritation. Säkert är det mer, men jag känner inte att jag lyckas indentifiera allt jag vill uttrycka här.

Just nu är jag trött och förkyld. Jag känner mig väldigt besviken på mig själv och ingenting går som jag vill. En av mina arbetskonsulenter på MISA hörde av sig idag och sade att det studiebesök det skulle ha varit dags för imorgon blir framflyttat. Kort därefter hör en kompis, som det var meningen att jag ska träffa imorgon, av sig och säger att hon inte kan ses imorgon. Hela min värld bara rasar. Jag är trött på att allting är så oberäkneligt. Det enda planerade är ett möte med min DBT-terapeut. Väl behövt, antar jag.

Den här dagen kan jag inte annat än hata. Allt känns hemskt, Jag känner mig dum och misslyckad. Tänk om jag bara kunde slappna av och gå och lägga mig. Sova bort resten av den här helvetesdagen. Klockan är inte ens 18, så ett tag till får jag väl försöka stå ut. Jag vet bara inte vart jag ska ta vägen.

Nåja, snart ska jag tvinga mig själv att göra middag.