En ödslig urskog,
en iskall vinternatt,
en vit dimma,
månens sken.

Älvorna dansar runt träden,
spöken och gastar,
bortom skuggornas fenomen,
det är nu de som har makten.

Stora snöflingor faller,
genom dimman,
ignorerar vidskeplighetens existens,
ger skogen ett glamouröst vintertäcke.

Kontraster i nattens målning,
ovissheten ger mening,
vi blir aldrig utom fara,
de står alltid bakom vår rygg.