Just nu känner jag mig väldigt sur. Jag ska träffa två kompisar imorgon. Så är det bestämt i alla fall. En av dem svarar i telefon, men vill att jag ska ringa den andra och bestämma något. Hon svarar inte. Jag hatar verkligen sådana här situationer. Hur svårt ska det behöva vara att svara i telefon? Jag frågade till och med igår hur vi skulle göra, men då passade det sig tydligen inte ens att komma med något förslag. Just nu känner jag mig väldigt trött på mina svårigheter jag har på grund av Aspergers syndrom, men sedan tycker jag också att andra kan visa lite hänsyn också.
Ni andra med Aspergers syndrom – hur hanterar ni sådana här situationer?

anna skriver:
har inte så många kompisar och en av orsakerna är nog just att jag har svårt att klara av såna här situationer.
sen så fick jag min aspergerdiagnos väldigt sent, vilket gjorde att mina kompisar inte vet om den. och eftersom jag inte heller visste om, utan bara kände att jag var ”konstig” så gjorde jag allt för att dölja det, vilket är väldigt uttröttande. detta i sin tur ledde till att jag sa upp kontakten med många kompisar. och om jag idag skulle säga till dem att jag har asperger skulle de nog inte tro mig, eftersom jag alltid har försökt ha ”normalmasken” på när jag träffat dem. så det hela har blivit en ond cirkel skulle man kunna säga…
hoppas att mitt svar gav något vettigt. nu när jag läst igenom de känns det väldigt svamligt. :)
kram <3
GillaGilla
Y, skriver:
De flesta personer som jag pratar med har sagt att det inte märks att så mycket att jag Aspergers syndrom medan jag pratar och så. Därför kan det blir väldigt svårt att verkligen klargöra sina problem. Jag fick min diagnos så pass tidigt att nästan alla mina vänner vet om den. Det är dock först den senaste tiden som jag verkligen har försökt att acceptera min diagnos och därmed förstått vilka saker jag har problem med som går att relatera till den. Ganska ofta känns det som att inte så många lyssnar på mina behov. Jag har svårt att säga ifrån också när det blir jobbigt, så det är väl en del av problemet. Dessutom känner jag också att jag ofta har ”normalmasken” på, som du beskriver det. Tack för att du delar med dig!
Kram <3
GillaGilla