Det kändes inte som att den här dagen skulle bli så bra. Jag var redan nere och allmänt opeppad på allt när jag vaknade. Först var det sjukgymnastmöte och efter det skulle jag jobba ett tag. Hela vägen till jobbet hade jag ångest för så många saker, men det lättade lite smått när jag kom dit. Strax innan det var dags att äta lunch med mamma ringde det på mobilen och jag fick veta att när jag kommer hem ska kedjetäcket stå utanför min dörr. Den händelsen fick mensvärken, som jag kände var på gång, att kännas som en petitess. Tills jag skulle ta mig hem med tunnelbanan, haha. Då kände jag mig riktigt jävla irriterad.

När jag kom hem, efter att ha handlat, öppnade jag paketet där kedjetäcket låg. Jag lade in det i mitt påslakan och vilade en stund. Riktigt avslappnande var det. Det ska bli spännande att se hur stor inverkan det har på min sömn med tiden.