Eftersom mitt cupcakes-bak igår failade totalt, så bestämde jag mig för att köpa mig en färdig idag. Det är ju trots allt alla hjärtans dag, eller snarare alla jävla hjärtans dag. Jag har inte mått så bra idag, men efter mitt möte på MISA gick jag och köpa denna supersöta cupcake!
Kärlek till mig själv (alla hjärtans dag, hm) stod ju på listan för vad jag ska göra varje dag som jag och min boendestödjare gjorde i söndags, så det fick bli en cupcake (plåster på såren efter gårdagens fail, som sagt). Jag är inte så mycket för alla hjärtans dag, men att köpa denna cupcake innebar också att jag fick göra något jag tycker är läskigt. Att säga till en person att ”jag vill ha en sån där” tycker jag är jobbigt – jag föredrar mataffärer där man bara lägger upp allt man ska ha på bandet. Nu vet jag att jag klarar av detta i alla fall, även om det blev en del velande fram och tillbaka.
Det känns inte bra. Jag känner mig arg, irriterad och nedstämd. Dessutom är det återigen galet stökigt här, efter att jag flippade efter att ha tappat min plåt med nybakade muffins igår.
Idag är det alla hjärtans dag, som är så löjligt överskattad – numera. När jag och mina bröder var små minns jag att vi en gång fick varsinn badkula. Min hade formen av ett hjärta och mina syskon fick andra former på sina, om jag minns rätt. Jag sparade den ganska länge innan jag tog ett bad och använde den. Det är ett fint minne. Idag har jag bara ångest över att den här dagen äger rum – igen.
Nu ska jag snart ta mig iväg på ett möte med en av mina arbetskonsulenter på MISA. Egentligen har jag ingen lust att ta mig ut, men det är säkert bra att komma ut lite.
Jag mår väldigt konstigt just nu. Helt plötsligt började jag headbanga järnet till Ebba Grön-låtar. Sedan började jag sjunga till någon lugn låt. Efter med datorn i knät och läste lite bloggar. Nu känner jag tomheten flåsa mig i nacken. Hoppas att det här ger sig snart. Det känns lite läskigt. Jag är rädd.
Gah, jag är så arg just nu! Jag fick en impuls att jag skulle baka cupcakes och var väldigt peppad på det. Det gick bra att göra degen och ta ut plåten ur ugnen. När jag sedan skulle lägga över dem på gallret gick allt åt helvete. Efter att jag hade lagt över 4 muffins ramlade plåten ner på golvet och resten av dem förstördes. Först stod jag bara och stirrade – något åt ”driver du med mig?!”-hållet tänkte jag nog. Sedan blev jag förbannad, så nu ligger flera gosedjur och kuddar på golvet. Även fjärrkontrollerna slängde jag i golvet, en kökshandduk, en sådan där handske som är som en grytlapp, en stekspade och så självfallet plåten med alla förstörda muffins. Jag är fortfarande för envis för att ta upp dem. Dessutom finns det ingen ork. Det får vänta. Tur att jag inte hade gjort någon frosting än.
Jag vill dela med mig av en riktigt bra låt som är skriven av Mikael Wiehe. Den framförs av honom tillsammans med Hoola Bandoola Band. Låten är tillägnad Björn Afzelius, som även han var med i bandet när han levde. Låten spelades på hans begravning.
Jag åkte hem från familjen igår kväll, efter att mestadels ha spelat ”Rock Band” och ”Halo” på xbox 360 med min bror J. Det är inte ofta vi lyckas umgås utan att bråka, men igår hade vi riktigt kul. Jag kom hem ganska sent, sedan några timmar senare somnade jag innan jag hade tagit bort sminket och sådant. Konstigt nog kan jag inte minnas om jag utförde några av mina tvångshandlingar igår ikväll – jag bara somnade. När klockan var kanske 8 vaknade jag och hade väldigt ont i nacken. Jag hade nog somnat på ett konstigt sätt, men somnade om flera gånger efter det. När klockan blev 10:30 gick jag upp och hade fortfarande väldigt ont i nacken. Antagligen får jag väl bara acceptera att det gör så jävla ont och vänta tills det går över. Suck.
Nu ska jag nog strax gå ut och ta lite frisk luft, men först ska jag dricka upp mitt kaffe. Sedan ska jag äta något innan min boendestödjare kommer.
Igår hade jag en trevlig dag med Ylle och B. Vi var hemma hos B – pratade, åt middag, gjorde drinkar. Haha, drinkarna vi gjorde var en ren chansning – äppeljuice och Malibu (kokos-rom). Goda var dem i alla fall. Vi var väldigt flummiga hela kvällen.
Ylle och B ville gå på loppis nästa dag, ganska tidigt. Jag kände att jag inte riktigt var med på det, men sade inget. Sömnen hade inte varit långvarig de senaste nätterna, så jag hade hoppats på att vi skulle sova ut. Vi ställde väckarklockan på 9, eftersom vi skulle vara på loppisen kl 10. Den låg i alla fall ganska nära, så vi behövde inte ta bussen eller så. När det väl var morgon gick vi upp kl 9:15 och åt frukost. Sedan bestämde vi att vi skulle gå 9:50. Innan det skulle vi hinna klä på oss och fixa oss. Sedan skulle vi också ta bort lakan från madrasserna, vilket jag inte hade räknat med. De hann sminka sig och så innan jag hade tagit bort mina lakan och då skulle vi gå. Jag blev smått irriterad och bestämde mig för att sminka mig i alla fall. Sedan efter någon minut började B stressa mig och ropade nerifrån hallen. Jag blev inte klar, eftersom jag blev så stressad. Då faller allt samman. Jag känner mig bekvämare med mig själv om jag har sminkat mig. Det kanske låter lite fjolligt, men då är det. Tyck vad ni vill. Anledningen till att jag drog ut på det var nog också för att jag egentligen inte ville gå på loppis och brydde mig inte heller om att vi skulle komma iväg i tid.
När vi väl hade börjat gå började jag och B bråka. Jag blev väldigt arg och slängde ur mig allt möjligt. Har jag väl börjat bråka är det svårt för mig att sluta. Jag bestämde mig för att inte följa med på loppisen. Det fanns ingen ork till det. Jag kramade dem i alla fall hej då och gick sedan mot tågstationen, med tårar i ögonen. När jag hade lugnat mig lite ringde jag mina föräldrar, så nu är jag hemma hos dem. Det känns skönt att ha pratat lite med dem och försöka tänka på annat. Nu mår jag okej. Jag lär väl kanske behöva be om ursäkt till B, även om jag inte riktigt förstår varför jag ska göra det.
Idag var jag med om något lite smått ovanligt. Jag behövde inte stressa imorse, haha. Det blir alltid så lite tid annars, för att jag inte orkar gå upp när väckarklockan. Nu när jag har fått boendestöd så kan hon ringa de dagar jag ska upp tidigt. Det underlättar både för mitt tvång på kvällarna (med väckarklockan) och dessutom blir man mycket piggare i huvudet om man pratar med någon direkt när man vaknar. Jag vet inte varför, men det fungerar bra för mig. Sedan hade jag mycket tid på mig när jag väl hade gått upp. Jag hann till och med logga in på datorn innan jag sjulle åka. Det kändes riktigt ovant, men ändå skönt att det till och med fanns tid till det.
Det kommer att bli en ganska hektisk dag, tror jag. Jag har precis varit på ett möte på habiliteringen, där vi bestämde att jag ska ha några möten med kuratorn. Vi ska gå igenom papper med alla svårigheter man kan ha när man har Aspergers syndrom och se vad som stämmer in på mig. Jag vet ju en del, men det kan vara skönt att se vad som beror på det och vad som beror på andra diagoser. Det passar ju bra att börja med det nu när jag slutar i gruppterapin (DBT).
Nu sitter jag här med en kopp kaffe och lyssnar på The Ark. Jag tänkte dela med mig av en av många låtar med dem som jag gillar.
Fortsättningsvis ska jag på ett studiebesök med MISA. Denna gång är det på ett bokförlag. Det ska bli kul, även om jag känner mig lite trött i huvudet. Hoppas att vi får prata med någon trevlig människa, så att jag slipper bli på dåligt humör. Jag ska, som jag skrev igår, träffa två kompis. Till sist fick jag tag på den ena kompisen. Då hade jag redan hunnit bli ganska irriterad, men nu är situationen löst. Vi ska ha filmkväll. Det blir nog mysigt.
Nåja, nu är det väl dags att ta itu med saker som ska göras innan jag åker. Äta lunch, packa och diska. Bädda sängen ser ut att behövas det med.
Just nu känner jag mig väldigt sur. Jag ska träffa två kompisar imorgon. Så är det bestämt i alla fall. En av dem svarar i telefon, men vill att jag ska ringa den andra och bestämma något. Hon svarar inte. Jag hatar verkligen sådana här situationer. Hur svårt ska det behöva vara att svara i telefon? Jag frågade till och med igår hur vi skulle göra, men då passade det sig tydligen inte ens att komma med något förslag. Just nu känner jag mig väldigt trött på mina svårigheter jag har på grund av Aspergers syndrom, men sedan tycker jag också att andra kan visa lite hänsyn också.
Ni andra med Aspergers syndrom – hur hanterar ni sådana här situationer?
Igår hade B och jag filmkväll och pratade en massa. Sedan sov hon här. Idag skulle vi upp tidigt eftersom jag skulle på gruppterapi (DBT). Det gick bra under själva terapin. Jag drack en massa kaffe för att kunna hålla mig vaken, eftersom jag sov så lite i natt. När vi slutade gick jag och pratade med en av terapeuterna som leder gruppen, eftersom jag tycker att det ska bli jobbigt att sluta. Nästa gång är den sista gången jag går till gruppen. Någonsin. Det blev till sist så att jag pratade med båda terapeuterna som leder gruppen och sedan fick de mig att skriva ner några färdigheter som jag kan använda för att klara av själva avslutet, så det gjorde jag. Tårarna föll medan vi pratade, ganska behärskat dock. Efter att jag hade gått därifrån kände jag mig väldigt frustrerad, ledsen och ångestladdad.
Jag blev väldigt sockersugen, så jag gick och köpte donuts på vägen hem.
Det blev två choklad och en jordgubb. Den ena med choklad åt jag nog upp innan jag tog bilden.
Idag segade jag mig upp ur sängen fäör att vara vaken när boendestödet skulle komma. Jag hann inte riktigt sminka mig klart, så jag blev utan mina svarta fejk-ögonbryn. Det måste ha sett lite kul ut, men jag kan leva med det. Vi fick mycket gjort i alla fall. Dammsugning, lite bättre ordning på plastpåsar, torka golvet samt slängning av sopor. När hon skulle gå följde jag ut och gick sedan och pantade burkar samt slängde glasflaskor. Hon hade tagit med sig ett foto hon hade på Thåström från Imperiet-tiden, då blev jag himla glad!Rörd!
Nu sitter jag här framför datorn och lyssnar på Peace, Love & Pitbulls. Det är också ett av Thåströms band. Deras musik är industrial rock och jag tänkte dela med mig av en låt nedan.
Jag är så jävla trött. Ont i kroppen och huvudet. Förmodligen ska jag gå och lägga mig tidigt idag. Klockan är snart 21 och jag tänker redan på det. Boendetstödet kommer ganska tidigt imorgon, så jag kan inte sova bort hela dagen. Sedan kommer en kompis hit. Hon ska sova här.
Idag har jag som sagt varit på möte på MISA. Det gick bra. Vi pratade samt skrev ner frågor till studiebesöket på fredag. Efter mötet gick jag direkt och handlade. Det gick okej, men det var ganska jobbigt. Tungt var det, så jag tog bussen hem. Jag hade inte riktigt någon lust att bryta ihop på vägen, så jag väntade snällt på nästa buss som skulle komma 12 min senare.
Igår gick jag och lade mig redan innan midnatt, alltså mycket tidigare än jag brukar. Det hade varit en jobbig dag. Jag hade dessutom en konflikt med mamma, fast det har jag väl egentligen fortfarande. Vi har inte löst det än. Anna räddade min kväll igår. Vi delade låtar på Spotify. Det var nog precis vad jag behövde – tänka på något annat. Det fick mig att slappna av. Tack, hjärtat.
Idag ska jag träffa en av mina arbetskonsulenter på MISA. Sedan ska jag handla mat också, enligt listan jag och min boendestödjare gjorde igår.
Nu måste jag snart ta mig upp ur sängen och göra mig klar för att gå.
Nu mår jag bättre, men ändå inte bra. Boendestödet kom förut, så vi gjorde en lista på mat jag ska köpa (som står i proportion till de pengar jag har kvar den här månaden). Jag lånade ut Thåströms skiva ”Kärlek Är För Dom” till henne.
Jag fick i uppgift att torka av diskbänken idag, eftersom vi inte hann göra något praktiskt. Det tog jag itu med direkt när hon hade gått samt lite disk också. Annars skulle det inte ha blivit gjort, antog jag. Cred.
Just nu känner jag att jag ändå mår bra, nästan oförskämt bra. Jag förstår inte riktigt varför, men nu är det så i alla fall. Trots allt vet jag hur fort detta kan vända, men ja ska försöka att inte tänka på det.
En annan bra sak är att jag har lyckats diska undan det mesta jag har använt sedan boendestödet var här i fredags. Jag trodde aldrig att jag skulle klara av att diska saker lite åt gången, men det gjorde jag tydligen. Nu är jag i för sig i en lite bättre period, så jag tror knappast att jag klarar av det när jag mår sämre. Jag vet hur snabbt det vänder.
Kärlek till mig själv (alla hjärtans dag, hm) stod ju på listan för vad jag ska göra varje dag som jag och min boendestödjare gjorde i söndags, så det fick bli en cupcake (plåster på såren efter gårdagens fail, som sagt). Jag är inte så mycket för alla hjärtans dag, men att köpa denna cupcake innebar också att jag fick göra något jag tycker är läskigt. Att säga till en person att ”jag vill ha en sån där” tycker jag är jobbigt – jag föredrar mataffärer där man bara lägger upp allt man ska ha på bandet. Nu vet jag att jag klarar av detta i alla fall, även om det blev en del velande fram och tillbaka.
Yolanda and her creative scream 
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.