Vart fan ska jag börja?!
Jag tittar på bilder på mobilen och på facebook för att övertyga mig själv om att det finns ett liv. Sobrilen har gjort mig trött, men inte mindre ångestladdad. Detta har gjort att jag inte vill ta den. Det känns märkligt, men rätt. I dag hoppas jag på permission till kvällen så att jag kan gå på konsert med några av mina vänner. Egentligen mår jag inte så bra, men jag tror att detta kan bli en positiv upplevelse för mig. Min boendestödjare kommer på besök idag. Det blir roligt!
Jag känner skam, skuld och ångest kring det mesta. Humöret är turbulent. Aggressiv, irriterad, ledsen, speedad – det varierar.
Tack för alla stöttande kommentarer! <3
KRAM
Yolanda and her creative scream 
sharkycomplete skriver:
Det är bra att du kollar igenom det förflutna, att minnas och förstå att du faktiskt har ett liv som, jag hoppas du någonstans där inne, tycker är värdefullt! Du har en familj, vänner och kommit långt i livet även fast det är långt kvar – men så är det för alla. Vi alla kämpar våra egna krig, stora som små, varje dag och du är verkligen inte ensam. Vissa dagar är det bättre, vissa dagar sämre och andra dagar helt kaos och det är inte fel att vara ledsen, arg, ilsken, förbannad och ibland faktiskt egoistisk och bara bry sig om sig själv och inga andra!
Hoppas du får det riktigt kul ikväll! NJUT!!! <3
GillaGilla