Igår sov jag första natten i min nya lägenhet. Nu kommer jag från och med onsdag nästa vecka att bo på ett LSS-gruppboende i en förort till Stockholm. Jag hade min första nattpermission från avdelningen och jag måste säga att jag trivs väldigt bra hittills! Det känns positivt. På onsdag skrivs jag ut från avdelningen efter att ha varit där i nästan sju veckor. Det känns nervöst, men jag hoppas att jag kommer att klara det. Jag är bara så livrädd för att det ska bli som det förra LSS-boendet jag bodde på, men det finns inget tecken på att det skulle kunna bli så – som tur är.

Nu är jag alltså tillbaka på avdelningen igen. Jag åkte från LSS-gruppboendet klockan tio på förmiddagen och somnade direkt när jag kom tillbaka till avdelningen. När det var dags för lunch blev jag väckt. I hörlurarna sjunger nu Thåström och jag sitter i min sjukhussäng under min landstingsfilt. Jag inser hur mycket som har hänt och hur mycket av det jag har förträngt. Samtidigt har jag varit dålig på att uppdatera när jag bodde på det förra LSS-boendet. Jag befann mig i en depressionsdimma och blev sjukare och sjukare i min OCD. Detta fick ett slut när mina föräldrar kom och hämtade mig och åkte in till sjukhuset. Nu har jag en fungerande medicinering och mår lite bättre. Jag har fått bra hjälp på avdelningen. Bara så ni vet.