Åh.
Fan.
Det som en gång var den bittra verkligheten.
Dekadens.
Misär.

Just nu är jag i något slags ångesttillstånd som jag inte riktigt kan definiera. Jag tänker tillbaka på de 2 månader jag bodde i Södertälje på ett LSS-boende. Jag var tvungen att flytta. Min tvångsproblematik var för svår, men där blev den ännu värre. Den 15:e februari 2013 kom mina föräldrar och tog mig från Södertälje och in till psyk. Där tillbringade jag två månader och efter det var jag fit for fight. Det var så jag hamnade här i Hässelby.

Det finns fortfarande sår kvar.

Trots att jag är mycket friskare från mitt tvångssyndrom så finns det fortfarande oerhört mycket kvar att jobba med.