Jag drömde en riktigt jävlig mardröm i natt. Usch, men jaja. Min underbara lillebror P höll mig sällskap en stund med TV-spel mitt i natten. Sedan vågade jag mig på att somna om igen.

I morse blev det en massa bilåkande. Mamma skulle till jobbet, Farmor och Farfar skulle hem och även jag. Strax innan 12 landade jag hemma. Det var faktiskt riktigt skönt. Jag sov en stund på eftermiddagen under kedjetäcket, men även då drömde jag en mardröm – fast den minns jag inte.

Nu är det kväll och ångesten börjar komma igen. Jag brukar oftast må lite bättre på morgonen, för att övergå i ångest på kvällen. Räknar ner timmar och minuter tills det är en ”okej” tid att gå och lägga sig. När jag är deprimerad är däremot alla tider okej. Hm. Svårt att förklara det där.

Kram på er