Etiketter
Alkoholmissbruk, Anorexi, Ångest, Bipolär, Depressivitet, Destruktivitet, Mani, Självdestruktivitet, Självförakt, Självskadebeteende, Student 2010, Tablettmissbruk
Det är den 4:e juni 2020. För 10 år sedan, exakt, tog jag studenten. Enligt många andra som har tagit studenten är det en viktig dag att komma ihåg. Glädjen, lyckoruset, flaket, studentskivan. För de som ska ta studenten väntar de sig den lyckligaste dagen i hela deras liv.
Jag kände bara smärta. Ingenting var kul. Min psykiska ohälsa var existerande i hög grad. Det sista halvåret innan studenten spårade det ur. Alkohol kombinerat med psykofarmaka – ramlade ner för en rulltrappa – polisen – Maria Ungdom. Anorexi. Stress. Extrem ångest. Bipolär debut – Mani – riskbeteende – psykakuten. Sjävmordstankar. Flera depressioner. Blandade mani/depressiva skov. Folk blev rädda för mig. Gråt på toaletterna i skolan. Självskadebeteende. Bantningstabletter. Alkoholmissbruk. Alvedonmissbruk. Olämpligt beteende, eller vad man ska kalla det. Jag var inlagd på slutenpsykiatrin i bland.
Mitt i allt det här tog jag studenten på naturvetenskapliga programmet med mer än godkänt i snitt. Vad spelar det för roll när man ändå inte vill leva? Jag kritiserade mig själv, men det har jag försökt sluta med i dagens läge. Det tog många, många år. Jag har hatat mig själv så länge jag kan minnas, men försöker att undvika att skada mig själv. Fast det sitter så djupt, självhatet. Jag har haft många olika självskadebeteenden och det är svårt att veta hur man lever fri från dem. Jag har ändå kommit en bit i från det värsta. Alkoholen, skärandet, brännandet med cigaretter, skapa enorma blåmärken. Ärren på kroppen påminner en om det som var och vad det helst inte får bli. Allt det här är inte mycket jämfört vad jag har gått igenom de 10 följande åren.
Kampen pågår ständigt. Det är bara det att den 4 juni varje år blir jag påmind om allt detta. För mycket. För starkt. För det finns där, absolut. Som en utväg. Fast jag försöker hitta alternativ till det destruktiva. Jag försöker.

minkreativitetsblog skriver:
Ja efter vad jag har förstått har du blivit stark, du kämpar vidare på rätt väg och du borde vara stolt över dig själv. Kram
GillaGillad av 1 person
melkerlarsson skriver:
Ett problem som jag ser idag är att man gör en ”grej” av väldigt mycket, bröllop, studenten och en massa andra saker. När jag tog ”studenten” för ca 40 år sedan var det inte alls samma ”grej”. Jag åkte med bussen till skolan, hämtade ut mina betyg i ett kuvert och tog sedan bussen hem från skolan.
Idag sprids en bild av det perfekta livet på sociala media, med träning, barnens aktiviteter och allt annat som bara är så väldigt perfekt och underbart, den bilden skrämmer mig faktiskt då den enkom visar en del av sanningen. Ingen delar med sig av konflikter, trötthet eller sådant som dom upplever som ett misslyckande.
GillaGillad av 1 person
beskrivarblogg skriver:
Kära vän, datum är plågsamma – och i morgon är en ny dag. Önskar dig glädje och tacksamhet för det liv du ändå har, och ett liv du vill ha framöver. Kärlek.
GillaGillad av 1 person
dfolstad58 skriver:
I felt sadness when I read that you hate yourself. That is a very difficult emotion to live with all the time. I hope that changes. Many people unhappy about their circumstances and it may be impossible to change completely. You seem to me to have a great deal of inner strength to get this far in life. I know you had no choice but to deal with it but not everyone could. Please give yourself credit for staying in the fight and never giving up.
GillaGillad av 1 person
mycketyck skriver:
Så du kämpar, jag kan bara beundra dig.
GillaGillad av 2 personer
Marlene skriver:
Jobbig med jobbiga minnen. Men tänk endå så långt du kommit och det som varit kan vi inte påverka. Det är en del av oss själva. Kämpa på och se till hur du är idag och hur du kämpar på för en bättre framtid❤️. Ta hand om dej🙏🏻
GillaGillad av 1 person