27 onsdag Okt 2021
Etiketter
art, Bipolär sjukdom, Foto, Hypomani, Konst, Mani, mariatorget, Photography
Publicerat av Yolanda - Aspergers syndrome - Poetry - Photography/edit - Art - Mental illness | Filed under Kreativitet / Creativity
03 torsdag Dec 2020
Etiketter
(Din vän pessimisten), Autism, Bipolar disease, Bipolar disorder, Bipolär, Bipolär sjukdom, Blandskov, Depression, Ensamhet, Frisk, Humörsvängningar, Hypomani, Känslor, Kent, Mani, NPF (neuropsychiatric diagnosis), Pessimism, Tomhetskänslor, Vals för satan
Dagen har spenderats lite med att orka med. Att handla efter att ha varit på Dynamo. Orka med städningen, som alltid infaller på torsdagar. Fast nu är det över. För denna vecka. Ja, jag har dasspapper som räcker kanske ett par veckor. Jag hoppas likaså för dig.
Kent – Vals för Satan (Din vän pessimisten) . Vad säger min pessimistiska sida? Ja, rätt mycket. Men jag tycker inte att jag är en pessimistisk person. Mycket motgångar har bara drabbat mig. Jag vill inte säga att jag är 100% optimistisk, för – hell no. Fast jag tror inte jag är ett hopplöst fall – med allt vad det innebär.
Den här dagen har varit rätt upp och ner. Dessvärre låter det som en tråkig klyscha, om man begränsar den till min blogg. För: jag är bipolär och mitt liv är alltid mycket upp och ner – mer eller mindre. Inombords, mestadels. Ibland utåt också. Tur att det finns mediciner, för denna sjukdom innebär mycket risker. Förutom skoven – depression, (hypo)mani, blandskov – kan man få humörsvängningar mellan dessa skov. Ibland triggas dessa skov av stress, omvälvande livshändelser eller liknande – ibland av ingenting alls. Fast – hur känns det då att vara bipolär? Det är en känslomässig och affektiv berg- och dalbana. För de flesta bipolära har ordet frisk en innebörd: Det är när man inte har ett skov. Man kan leva hyfsat ”normalt” mellan episoderna. Ibland får man städa upp efter senaste uppåt skov.
Jag har även Aspergers syndrom, vilket gör livet mer komplicerat – med en diagnosticerad bipolär sjukdom. Ofta känner jag att jag exploderar inombords med känslor jag inte kan visa. Mycket energi går åt till att inte visa andra hur förbannad jag är. Hur ledsen jag är. Ensamhetens brand. Hur någons ord gör gör glad. Jag har tränat mig själv i att inte visa så mycket, vilket faktiskt gör mig arg. Mycket triggers jag skapat, som rester av trauman, gör det svårare för mig. Jag kämpar ofta med starka känslor. Eller ibland – bara tomhet.
16 onsdag Sep 2020
– Thåström (2017)
Jag känner mig inte så stabil psykiskt och jag är livrädd för att någonting ska få mig att flippa ur helt. Det är väl bara att acceptera att min hjärna inte fungerar som andras riktigt. Fast, ni tänker säkert, alla hjärnor fungerar på ett unikt sätt. Absolut, men mitt fungerande faller inte under normalspektrumet. Dessutom är jag bipolär, vilket innebär att jag ibland hamnar i skov av (hypo)mani eller depression – visserligen händelsevis en blandning av dessa.
Anledningen till att jag känner mig lite extra orolig över detta är att i morgon får vi ett beslut angående ett projekt på jobbet, som handlar om huruvida jag kan bli anställd där eller inte. Jag vet inte hur det kommer att bli och det skrämmer mig.
Nu byter jag ämne en aning, föreslår jag (för mig själv, right?). I dag har jag mest vilat, efter att jag kommit hem och inte fick pissa i en mugg. Jag har i alla fall ringt psyk, så att de fixar en ny remiss till mig och min urinblåsa. Någon mer än som ogillar att hålla en mugg under könsorganet när man ska kissa? Man kan inte slappna av, eller inte alla fall inte jag! Ogillar kraftigt är väl de rätta orden. Jag har gjort lite ärenden hemifrån, mest mail och något telefonsamtal. Det handlar bland annat om soc kan ge bestånd för dessa ortopediska skor som jag tyvärr måste erhålla. Ja, alltså jag är ju självklart tacksam för att jag får köpa dem till rabatterat pris – fast lite tröttsamt att jag måste maila soc för varenda liten sak jag inte kan betala själv.
Jag hoppas att ni har haft en bra dag. Tur att jag har hunnit vila en del i alla fall. Förhoppningsvis har du det också.
Vi får se om min hjärna håller ihop i morgon
30 söndag Aug 2020
Etiketter
Aggressivitet, Autism, Ångest, Blandepisod, Blandtillstånd, Depression, Fobi, Humör, Humörsvängningar, Hypomani, Irritation, Kommunikation, Mani, NPF (neuropsychiatric diagnosis), OCD (obcessive-compulsive disorder), Oro, Passiv-aggressivitet, Planering, Rädsla, Stänga av, Stress, Temperament, Tvångssyndrom, Utbrott
Rädsla påverkar oss alla. Mer eller mindre. Jag tror att hur vi handlar handlar mycket om rädsla. Inte bara, men en hel del. Det är olika för oss vad vi är rädda för. Delvis kan det vara svårt att förstå andras rädslor, i alla fall för mig. Fast ingen rädsla är löjlig.
Om jag skulle räkna upp mina rädslor och göra en lista – den skulle nå oanade proportioner. Själva kärnan är att inte låta ens rädslor förstöra ens liv. Mina OCD (obcessive complusive disorder, tvångssyndrom) är en balansgång. Det är nog en av de saker som jag är mest rädd för – att insjukna på riktigt igen. Jag blir väldigt rädd när mina tvångstankar börjar ta över mitt medvetande, bit för bit. Rädslan för att bli (hypo)manisk eller deprimerad är också något jag får leva med, för bipolär sjukdom är ett kroniskt tillstånd.
Jag ska inte nämna alla mina rädslor i det här inlägget, men jag ska dela med mig av vissa saker. Jag anser att oro och rädsla går in i varandra – delvis. Varje morgon när jag vaknar oroar jag mig för att det ska hända någonting som förstör mitt humör. Till exempel något som ökar på min stress. Som att någonting i min planering ska bli inställt. Att min vape ska vara trasig. Eller just det med e-ciggen är något jag oroar mig för varje kväll, snarare. Jag oroar mig alltid väldigt mycket för allt som har med kommunikation och planering att göra. Att det ska hända något som förstör precis allt.
Det är ofta svårt för mig att kontrollera mitt humör, vilket tar oerhört mycket energi alla gånger. Jag är rädd att någonting ska irritera mig, att jag inte ska kunna kontrollera mig eller att jag ska stänga av helt. Med stänga av menar jag att jag slutar lyssna och ta in om det blir för mycket för mig.
Har ni några tankar ni vill dela med er av angående detta? <3
11 tisdag Aug 2020
Etiketter
Bipolär, Citat, Depressivitet, Hypomani, Kaos, Mani, Mixed state, Smärta, Tårar
För ett par år sedan. En lapp som var värd att spara – om bipolär sjukdom.
Vad gör egentligen mest ont? Att vara manisk och fatta en massa orealistiska beslut – eller att vara så deprimerad att man inte kan yttra ett ord?
04 torsdag Jun 2020
Etiketter
Alkoholmissbruk, Anorexi, Ångest, Bipolär, Depressivitet, Destruktivitet, Mani, Självdestruktivitet, Självförakt, Självskadebeteende, Student 2010, Tablettmissbruk
Det är den 4:e juni 2020. För 10 år sedan, exakt, tog jag studenten. Enligt många andra som har tagit studenten är det en viktig dag att komma ihåg. Glädjen, lyckoruset, flaket, studentskivan. För de som ska ta studenten väntar de sig den lyckligaste dagen i hela deras liv.
Jag kände bara smärta. Ingenting var kul. Min psykiska ohälsa var existerande i hög grad. Det sista halvåret innan studenten spårade det ur. Alkohol kombinerat med psykofarmaka – ramlade ner för en rulltrappa – polisen – Maria Ungdom. Anorexi. Stress. Extrem ångest. Bipolär debut – Mani – riskbeteende – psykakuten. Sjävmordstankar. Flera depressioner. Blandade mani/depressiva skov. Folk blev rädda för mig. Gråt på toaletterna i skolan. Självskadebeteende. Bantningstabletter. Alkoholmissbruk. Alvedonmissbruk. Olämpligt beteende, eller vad man ska kalla det. Jag var inlagd på slutenpsykiatrin i bland.
Mitt i allt det här tog jag studenten på naturvetenskapliga programmet med mer än godkänt i snitt. Vad spelar det för roll när man ändå inte vill leva? Jag kritiserade mig själv, men det har jag försökt sluta med i dagens läge. Det tog många, många år. Jag har hatat mig själv så länge jag kan minnas, men försöker att undvika att skada mig själv. Fast det sitter så djupt, självhatet. Jag har haft många olika självskadebeteenden och det är svårt att veta hur man lever fri från dem. Jag har ändå kommit en bit i från det värsta. Alkoholen, skärandet, brännandet med cigaretter, skapa enorma blåmärken. Ärren på kroppen påminner en om det som var och vad det helst inte får bli. Allt det här är inte mycket jämfört vad jag har gått igenom de 10 följande åren.
Kampen pågår ständigt. Det är bara det att den 4 juni varje år blir jag påmind om allt detta. För mycket. För starkt. För det finns där, absolut. Som en utväg. Fast jag försöker hitta alternativ till det destruktiva. Jag försöker.
10 söndag Maj 2020
Etiketter
Ångest, Bipolär, Blandtillstånd, Depression, Hushåll, Hypomani, Mani, Sömnproblem, Stress, Tvättstuga, VIla
Jag var uppe till ca 23 i går och var helt slut när jag skulle sova. Men inte kunde jag sova heller. Jag somnade nog strax innan 2, helt utmattad. Detta gör ju att jag inte alls känner mig pigg i dag. Jag gick upp kl 10 för jag skulle åka till mina föräldrar (de bor nära mig) och äta frukost med dem. Då kände jag mig inte lika trött som när jag gick upp, men nu när jag är hemma är jag helt slut – igen. Nu har jag lagt i tvätten och tagit en dusch, som faktiskt har gjort mig lite piggare. Vi får väl se om en stund, haha. Hur har ni sovit i natt?
Resten av dagen planerar jag att bara ta det lugnt. Jag blir extremt trött om jag inte har sovit minst 8 timmar i sträck, så jag kommer inte att orka så mycket mer. Det gör mig inte så mycket. På sätt och vis tycker jag att det är skönt att ha tvätt-dagar, för då kan man vila samt att man tar korta avbrott när man måste ner till tvättstugan och fixa något.
När jag inte ska sova blir jag så väldigt stressad. Jag är bipolär, så jag har inte bra tolerans mot sömnbrist. Dessutom kan sömnbrist trigga skov, liksom (hypo)mani, depression eller blandtillstånd. Min Asperger gör att jag behöver mycket återhämtning. Så detta är en enorm stress hos mig.
Hoppas ni har sovit gott i natt och att ni är utvilade! <3
06 tisdag Sep 2016
Etiketter
När jag var på väg hem fick jag korta skov och humörsvängningar, som självfallet beror på min bipolära sjukdom. Jag upplevde mani, depression och blandepsiod på ungefär en timme. Plus enorm rastlöshet. Så pass att jag körde ner fingrarna hårt i sätet framför på bussen. Nästan allt nagellack var anskavt. I princip mina första ord när jag kom hem var ”jag hatar mitt liv”. Det gjorde jag i stunden, men inte nu i skrivandets stund. Jag sov också dåligt i natt.
Jag är bipolär – en kronisk psykisk sjukdom (jag ska klara detta livet)
Kram på er!
19 tisdag Jan 2016
I går var jag på tandakuten. Min båge som jag har efter min tandställning (var 14-16 år när jag hade den) hade gått sönder. Så det fixade dem.
Jag är fortfarande ”uppvarvad”, eller ja… Snarare hypoman/manisk.
I dag ska jag till akuten igen på grund av mitt knä. Det gör jätteont.
Min mobiltelefon har krånglat också.
Kan inte detta bara gå över?!
16 lördag Jan 2016
Etiketter
Aggressivitet, Ångest, Bipolär, Depressivitet, Hypomani, Irritation, Mani
Alltså, vad fan händer??! Uppvarvad, enligt mobila öppenvårdsteamet på psyk. Bra att man kan prata med dom. Arg, irriterad, speedad, ångest, depressiv…
25 torsdag Jun 2015
Etiketter
"Mina två liv", Bipolör, Blandepisod, Depression, Depressivitet, Hypomani, Mani
Jag har sett det andra avsnittet av ”Mina två liv”. Det var… Intressant.Ja. Jag vet inte. Det handlade mycket om kreativitet. Jag är också väldigt kreativ. Jag målar, jag är författare.
Det är svårt att ha bipolär sjukdom. Att kastas mellan hypomanier, depressioner, mani och blandepisoder. Det gör jag själv. Jag.
En vän frågade mig i går lite om hur det är att skriva så här offentligt om allt detta. Fast min blogg handlar ju inte bara om psykisk ohälsa, faktiskt. Whatever. When. Vet Rädslan finns ju alltid där. Att man ska bli sjuk igen. Insjukna i ett skov. Jag har valt att ta mediciner, trots biverkningarna. Litium och seroquel är de stämningsstabiliserade jag tar just för bipolär sjukdom. Nu när jag har varit inlagd så har litumnivån justerats. Mun var tydligen för låg. Jag ska nog ta ett till litiumprov sedan.
”Mina två liv” fick mig och också öppna mig lite till. Lite, lite till. Jag vet att jag redan är väldigt öppen, men det är ändå någonting jag inte vågar berätta. Det känns så i alla fall.
/Yolanda
25 torsdag Jun 2015
Etiketter
Nu är jag inland för första gången i år. Senast blev jag utskriven i maj 2014. De senaste dagarna innan jag blev inskriven hade jag maniska symptom. Det har jag inte längre. Natten söndag-måndag var jag hypoman eller manisk. Bilden ovan är tagen då. Det var ett jävla tjohej!
Dagen därpå skulle jag till min arbetsterapeut. När jag kommer utanför dörren, så kände jag det – igen. Jag har maniska symptom. På tunnelbanan in glömde jag att att hoppa av, skrev ca 5 dikter på en halvtimme och musiken bara dunkade i öronen. Britney Spears. Untzzzzzzz baby! När jag ska byta tunnelbanetåg i T-centralen ringde jag min arbetsterapeut och sa hur det var. Hon ville att jag skulle få en läkarbedömning på psyk. Efter det blev jag inlagd.
Nu sitter jag i min sjukhussäng. Jag har nyss tittat på första avsnitten av ”Mina två liv”. Nu är det bara det andra kvar, för jag såg det tredje på TV.
I morgon ska jag ha några timmars permission och på lördag med, för då ska jag till Bråvallafestivalen för att se Kent.
Till sist vill jag bara säga att jag inte är ute efter att andra ska tycka synd om mig.
01 onsdag Jan 2014
Etiketter
Ångest, Bipolär, Depressivitet, Familjen, Hypomani, Litium, LSS-boende, LSS-gruppboende, Mani, MISA, Nyårsdagen 2014, Panikångest, Släkt, Sluten psykiatrisk avdelning, Vänskap
Jaha. Ett år till har gått. Det har hänt så otroligt mycket – på bara ett år! För exakt ett år sedan satt jag utanför Stockholm, men ändå inom länet, på ett LSS-boende som knäckte mig psykiskt. Då hade jag bott där sedan den 15:e december 2012 och varit inlagd en gång, men hade permission 23-27 december 2012. Mina föräldrar och mina vänner såg hur förstörd och okontaktbar jag var på grund av mitt tvångssyndrom och min tunga depression.
Den 15:e februari 2013 hade jag ett möte på LSS-boendet med min LSS-handläggare. Hon sade att jag inte hade gett det här boendet en chans. Då fick jag en panikattack. Jag försökte gråta, men jag minns inte om det kom några tårar. Under perioden jag bodde på ett boendet (2 månader) hade jag självmordstankar som hade gått väldigt långt. Samma dag som det här mötet var kom mina föräldrar dit med saker från min gamla lägenhet i Stockholms innerstad. Då såg de min misär. De tog med mig till psyket. Där tillbringade jag ungefär två månader. Under tiden jag var där fick jag nya mediciner och bra hjälp från personalen. Medan jag var inlagd fick jag börja på KBT-terapi (inriktad på tvångssyndrom) och hade kommit långt när jag blev utskriven.
Jag slussades ut från avdelningen till ett LSS-gruppboende i en förort till Stockholm. Här bor jag än i dag. Jag är i stort sett kvitt mina tvång, men i och med att tvången minskade ökade mina självskadebeteenden som jag haft tidigare (och kämpat med i DBT). Det kämpar jag hårt med än i dag. I våras fick jag bipolär sjukdom typ 2 som fastställd diagnos. Jag hade mina första sjukdomsskov år 2010, men det var först nu man kunde ställa en korrekt diagnos. Jag har varit inlagd på psyk flera gånger till detta år, på grund av nya sjukdomsskov (detta har inneburit flera medicinbyten). Nu har jag i alla fall hittat en medicin som verkar fungera – litium. Den har jag tagit i några månader nu. Det var två veckor sedan jag fick ett sjukdomsskov och det känns stort. Jag vågar hoppas på en framtid.
Nu i höstas fick jag praktik via MISA. Det var också ett stort framsteg. Jag har kontrakt på ett halvår där.
Förrutom allt som har med psyk och relaterat att göra vill jag bara tacka vänner, familj och släkt för många fina stunder.
Gott nytt år!
30 måndag Dec 2013
Etiketter
Nu har det gått ca 1-2 veckor sedan jag fick ett sjukdomsskov i min bipolära sjukdom. Jag tror att det beror på att jag tar en lägre dos av mina antidepressiva (de kan framkalla hypomani/mani), men ändå – yay! Det här är den längsta perioden jag har varit ”frisk” på ett tag.
Förresten. I natt sov jag utan sömnmedicin för första gången på forever! :)
Hejja mig! :D
03 tisdag Dec 2013
Posted in Psykisk (o)hälsa - Mental illness
≈ Ange ditt lösenord för att visa kommentarerna.
08 fredag Nov 2013
Posted in Psykisk (o)hälsa - Mental illness
Nej, jag mår inte bra. Är för uppåt. Jag har redan tagit en massa lugnande och mer behövs nog. Min läkare skrev upp en annan typ av lugnande som kan vara bra om man har min sjukdom. Det ska jag ta varje kväll i en vecka, så vi får se hur det går. Det håller inte, så som läget ser ut nu.
Yolanda and her creative scream 
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.