Etiketter
Ångest, Bipolär, Depressivitet, Familjen, Hypomani, Litium, LSS-boende, LSS-gruppboende, Mani, MISA, Nyårsdagen 2014, Panikångest, Släkt, Sluten psykiatrisk avdelning, Vänskap
Jaha. Ett år till har gått. Det har hänt så otroligt mycket – på bara ett år! För exakt ett år sedan satt jag utanför Stockholm, men ändå inom länet, på ett LSS-boende som knäckte mig psykiskt. Då hade jag bott där sedan den 15:e december 2012 och varit inlagd en gång, men hade permission 23-27 december 2012. Mina föräldrar och mina vänner såg hur förstörd och okontaktbar jag var på grund av mitt tvångssyndrom och min tunga depression.
Den 15:e februari 2013 hade jag ett möte på LSS-boendet med min LSS-handläggare. Hon sade att jag inte hade gett det här boendet en chans. Då fick jag en panikattack. Jag försökte gråta, men jag minns inte om det kom några tårar. Under perioden jag bodde på ett boendet (2 månader) hade jag självmordstankar som hade gått väldigt långt. Samma dag som det här mötet var kom mina föräldrar dit med saker från min gamla lägenhet i Stockholms innerstad. Då såg de min misär. De tog med mig till psyket. Där tillbringade jag ungefär två månader. Under tiden jag var där fick jag nya mediciner och bra hjälp från personalen. Medan jag var inlagd fick jag börja på KBT-terapi (inriktad på tvångssyndrom) och hade kommit långt när jag blev utskriven.
Jag slussades ut från avdelningen till ett LSS-gruppboende i en förort till Stockholm. Här bor jag än i dag. Jag är i stort sett kvitt mina tvång, men i och med att tvången minskade ökade mina självskadebeteenden som jag haft tidigare (och kämpat med i DBT). Det kämpar jag hårt med än i dag. I våras fick jag bipolär sjukdom typ 2 som fastställd diagnos. Jag hade mina första sjukdomsskov år 2010, men det var först nu man kunde ställa en korrekt diagnos. Jag har varit inlagd på psyk flera gånger till detta år, på grund av nya sjukdomsskov (detta har inneburit flera medicinbyten). Nu har jag i alla fall hittat en medicin som verkar fungera – litium. Den har jag tagit i några månader nu. Det var två veckor sedan jag fick ett sjukdomsskov och det känns stort. Jag vågar hoppas på en framtid.
Nu i höstas fick jag praktik via MISA. Det var också ett stort framsteg. Jag har kontrakt på ett halvår där.
Förrutom allt som har med psyk och relaterat att göra vill jag bara tacka vänner, familj och släkt för många fina stunder.
Gott nytt år!
Amanda skriver:
vad jobbigt att du intre trivdes, men bra att du kom till ett nytt!
Bor också i ett LSS-boende och så
GillaGilla
sharkycomplete skriver:
Du är grym tjejen, fortsätt kämpa! Du kommer komma så långt!
GillaGilla
Yolanda - "Det här är mitt privata krig" skriver:
<3
GillaGilla