12 torsdag Aug 2021
Etiketter
årsprov, breakfast, Espresso House, Frukost, Islatte, Litium, litiumptov, Neuroleptika
I morse gick jag till vårdcentralen, för att lämna blodprov. Litium och neuroleptika (årsprov). Då provet tas när man har tom mage plus ej tagit medicinen – sedan dagen innan – åt jag frukost efteråt.
11 onsdag Aug 2021
Etiketter
Antipsykotika, dipp, Litium, Litiumprov, Medicin, Neuroleptika, Psykofarmaka, Seroquel, Vårdcentralen, VIla
Den här dagen har i inte riktigt blivit som jag hoppats. Eller, jag hade inga förhoppningar – mer än att få ta det lugnt. Istället har jag mått dåligt. Kämpat mig igenom allt. Varit trött. Haft huvudvärk. Inte haft tillräckligt med energi.
Nu är det värsta över, hoppas jag. Ska försöka vila. Nyss fick jag reda på att jag har fått ny apodos – med en sänkning på en av mina mediciner. Som jag visste om, självfallet – lite nervöst, trots allt. Det är seroquel jag vill bli av med, för läkaren på avdelningen satte in den, på – enligt mig, ej tillräckliga grunder. Bara för att man ligger och gråter på golvet i korridoren – ska man drogas ner då? Det var av en giltig anledning.
I morgon ska jag nog lämna litiumprov. Det var alldeles för länge sedan jag lämna ett prov för det. Man ska lämna var 3:e månader, ungefär. Det är tack vare litium jag inte har kraftiga skov – bipolära sådana.
Som sagt, nu är det vila som VERKLIGEN är på ”schemat”, om man formulerar sig lite tråkigt och för standard.
12 lördag Jun 2021
Dropparna dansar, med ett djupt andetag, mot höghusen. Medan fordon kör genom ledsna pölar, som om ingenting hade hänt. Som om ingenting viskar i gatubrunnarna…
Regnet öser ner i Stockholm – just nu. Jag har både dörr och fönster öppna, för jag gillar verkligen regn. Det är mysigt och lugnande. Tårfyllda pölars vals-ish.
Brorsan var här och lämnade nycklar, som han lånat. Efter det bestämde jag mig (ändå) för att hämta ett paket jag beställt. Jag har velat lite om huruvida jag orkar eller inte, men nu blev det så – ändå. Sedan har jag också tagit itu med saker som andra ser om självklara, men som tar en hel del energi från mig. Klippt naglarna och duschat (var tvungen i och med hårfärgningen). Det är skönt efter att ha duschat, men det är absolut ingenting jag tycker om. Jag gillar inte riktigt måsten, speciellt om jag inte har lust med dessa. Då tänker jag mer på sådant som jag överdriver. Min medicin med tar för att jag har bipolär sjukdom – litium – gör mig otroligt törstig. Det gör såklart att jag måste kissa oftare, vilket är ett måste som jag inte vill ta itu med. Vissa saker får man acceptera tyvärr. Som att betala räkningarna eller att städa. Antingen schemalägger jag det, eller så gör jag det när det känns mer överkomligt.
Ha en trevlig kväll! <3
17 onsdag Mar 2021
Etiketter
Anorexi, Ångest, Biverkning, Fotboll, grundskola, Gym, Högstadiet, Humör, Innebandy, Litium, Mamma, Medicin, Mobbing, Oro, Psykofarmaka, Rädsla, Seroquel, Stress, Trakasserier, Träning
Jag har börjat fundera på hur ångesten alltid fäller krokben för mig i vardagen. Nuet skrämmer mig. Ett exempel är när jag har bestämt mig för att jag vill träna på gymmet nästa dag. Då blir jag uppstressad, för ingenting får gå fel på morgonen innan jag drar i väg efter frukost. Då menar jag att jag skulle kunna misslyckas med frukosten, spilla vatten eller kaffe hela golvet, få sms som stressar upp mig och så vidare. Det handlar sällan om själva träningen i sig. Jag har nästan alltid gillat att träna, bara det sker på mina villkor. Det är alla detaljer runt om kring, som kan sabba mitt humör. Plus eventuella trauma-triggers.
Träning är något jag har hållit på med stora delar av mitt liv. Jag ville sluta med alla typer av idrott när jag sysslat med fotboll och innebandy i högstadiet, men min mamma fick mig att sluta pga mobbing och trakasserier. Jag är van att bli behandlad på det sättet, så jag såg ingen gräns. Då få någon annan sätta den och det är tur att jag har någon som kan göra det. Efter det har det gått mycket upp och ner. Efter att jag började träna efter ett par år fick jag så småningom anorexi. Då var all träning tvångsdriven och när jag blev frisk tränade jag inte på flera år, för jag var rädd för att bli sjuk igen. När jag fick bipolär diagnos började jag med mediciner gick jag upp 30+ kg (biverkning). Några år senare började jag gå på gym och det har jag gjort sedan dess.
27 onsdag Jan 2021
Etiketter
2006, covid, covid-19, Evanescence, Handdesinfektion, Handsprit, Lithium, Litium, OCD (obcessive-compulsive disorder), The open door
Don’t wanna let it lay me down this time
Drown my will to fly
Here in the darkness I know myself
Can’t break free until I let it go, let me go
– Evanescence (2006)
Lithium kan betyda flera saker. Eller litium. Grundämne nr 3 i periodiska systemet, ett slags batteri, låten ”lithium” av Evanescence, ”lithium” av Nirvana och vidare. Vad är det första ni tänker på?
Den här dagens känns lång på något sätt. Jag har hunnit med 2 möten, lite träning och Solsidan-tittande. Lite telefonsamtal. Just det – jag handlade lite mat också. Sedan har min händer spruckit. Säkert på grund av all förbannad tvål och handsprit. Mina händer brukar spricka lite, men inte så här mycket. Det som är förvirrande är att mina händer spricker om min OCD (tvångssyndrom) blir värre. Fjag tror inte att det är just det denna gång. Hur känns dina händer ur covid19-perspektiv?
21 onsdag Okt 2020
Etiketter
Anafranil, Biverkningar, Förstoppning, Gastroskopi, IBS (irritable bowel syndrome), Iktorivil, koloskopi, Laxermedel, Litium, Neuroleptika, Psykolog, Trauma, Wordpress
Det känns som att det var en krävande dag. Jag hade ett bra samtal med psykologen och vi har börjat gå igenom vissa trauman mer. Dock ‘är det inte vad det här inlägget ska handla om.
Ärligt talat har jag ingen större plan för det här inlägget, men det fungerar nog ändå. Jag har dock en fråga till er som är bra på wordpress-funktioner: Hur byter man färg på själva ”brödtexten”? Då menar jag den texten som standard när man skriver inlägg. Jag är tacksam för svar på detta, för jag har letat igenom nästan hela portalen, men hittar ingen information av värde. Tilllägg: Jag vet hur man ändrar typsnitt och det som har med textens format att göra.
Jag har egentligen ingenting annat att berätta om den här dagen. Kul va? Nja, jag har ryckt bort plåstret på knät för – förhoppningsvis – sista gången.
Sedan många år tillbaka har jag haft problem med förstoppning och ingenting lindrande hjälper. Det har varit mycket babbel om kronisk förstoppning och IBS. Mycket snack, lite verkstad. Jag har gjort koloskopi och gastroskopi utan resultat. Jag tog 4 påsar laxermedel på en gång utan resultat. Någon dag tog jag 4 st till och lite resultat. Detta kan inte vara normalt. Det är förmodligen en biverkan av mina mediciner, kombinerat. Är det någon som har erfarenhet av detta, som har tips/råd?
Haha, det är var ju ett upplyftande inlägg. Ta det lugnt
10 torsdag Sep 2020
Etiketter
Anafranil, Anidepressiva, Antipsykotika, Biverkningar, Iktorivil, Litium, Neuroleptika, Psykofarmaka, Rutiner, RutinerStruktur, Seroquel, Stämningsstabiliserande läkemedel, Struktur, Vanor
Den här dagen började inte speciellt bra. Jag är fortfarande påverkad av vad ortopeden skrev i mina journaler, vilket ger negativa influenser när det gäller mitt mående. Dessutom fick jag min mens i morse. Måendet blev lite bättre på Dynamo. Sedan har det varit lite upp och ner. Nu är det kväll. Veckans städning är över och jag har bokat tvättid.
Jag känner mig allmänt lite ledsen och ångestfylld periodvis under dagen. Det känns som att vissa läkare inte förstår biverkningarna av psykofarmaka. Uppenbarligen spelar det ingen roll om denne är verksam inom psykiatrin eller inte. Jag måste i princip ta litium pga min bipolaritet. Seroquel vill jag gärna slippa, eftersom biverkningarna är förödande. Anafranil behöver jag ta för att skydda mot depression och tvångstankar/tvångshandlingar. Iktorivil har jag börjat trappa ner lite.
Problemet är att jag tror inte att alla läkare förstår vilka biverkningar vissa mediciner kan ge. Det spelar ingen roll hur mycket man försöker anpassa sina vanor och liknande (för att exempelvis hinna sova mer). Jag hoppas att man tar detta lite mer på allvar.
08 tisdag Sep 2020
Etiketter
1177 Vårdguiden, Aggressivitet, Anorexi, Ätstörning, Ätstörning UNS, Överviktig, Bantning, Depressivitet, Destruktivt mönster, Detaljer, Din kropp, Folk, Gravid, Hälsosam, Irritation, Känslor, Känslostormar, Ledsen, Litium, Människor, Min kropp, Nyttig, Ohälsosam, Onyttig, Seroquel Depot, Social ångest, Sociala medier, Tankar, Tonåren, Viktuppgång
Nu ska jag skriva om gjorde mig otroligt arg, ledsen och irriterad. Ja, rentav förbannad. Jag vill påpeka att det här inte direkt var någons fel, egentligen. Även om det kändes som att det var allt och allas fel.
Jag gick in i mina journaler på 1177 Vårdguiden för att kolla om ortopeden hade skrivit en anteckning där. Det var runt 2 veckor sedan jag var där. Anteckning jag hittade var egentligen bra, men jag hakade upp mig på en detalj – som var under ”allmäntillstånd”. Överviktig. Det ordet triggar igång alldeles för mycket känslostormar hos mig. Paniken och tårarna anländer.
Jag sitter på sängen, med the vape i munnen. Ångorna stiger. Tårarna kämpar sig ut och ångesten är hög…
Okej. I tonåren fick jag anorexi och fick kämpa för att g upp i vikt. När jag var 22 fick jag mediciner för min bipolära sjukdom och gick upp 30-35 kg på kort tid. En idiotisk läkare på vårdcentralen ställde diagnosen fetma och tvingade mig att väga mig, fast att jag förklarade min historia av ätstörningar. Nog den okänsligaste läkare jag träffat.
Ett tiotal gånger har okända personer kommit fram till mig och frågat om jag är gravid, på mer eller mindre otrevliga sätt. Någon enstaka har velat känna på min mage. Sedan har jag vissa i min omgivning som inte kan sluta kritisera min kropp. Andra före detta vänner tycks inte orka med mig på grund av mitt kaos med kroppen och psyket.
Det är skillnad på att vilja banta och att ha en ätstörning. Problemet är att när du lider av en ätstörning behöver du hjälp att bryta ditt destruktiva mönster. Jag kan ibland uppleva att de som säger att de vill banta, säger det bara för att säga något. Tyvärr. De vill bara ha uppmärksamhet. Bantning är verkligen inget hållbart val, enligt mig. Sluta istället trigga folk som kan ha en potentiell ätstörning istället för att klaga. Kom ihåg att det är min åsikt, inte din. Dela gärna din åsikt.
Min poäng är att jag är otroligt trött på att andra människor tror sig ha rätten att att kommentera min kropp. Alla kämpar med sitt. Skaffa ett liv istället. Visst förstår jag att läkare måste skriva vad de tror – jag ifrågasätter egentligen inte det. Det bara triggar igång vissa känslor hos mig. Att vikten ska vara så relevant och bestämma om någon är hälsosam eller inte – det håller inte. Skärp er, människor! Låt andra ha sin kropp och du din.
Det är bara det.
06 söndag Sep 2020
Posted in Aspergers syndrom
Etiketter
Förrvirrad, Litium, Litiumprov, Provtagning, Sömnproblem, Stress, Trötthet
Nu är det söndag kväll och i morgon kommer allt i gång igen. Som jag sagt tidigare ska jag lämna blodprov vad gäller litium i morgon innan jag ska till Dynamo. Då blir det en smått förvirrande morgon. Istället för att äta frukost ska jag ta med den och äta efter provtagningen. Morgonmedicinen får jag inte heller ta innan provet. Det här behöver ni egentligen inte veta, men jag behövde skriva ner mina tankar. Poängen är att provtagning är förvirrande, i alla fall förberedelserna. Är det bara jag som känner mig stressad dagen innan jag ska prov?
Jag börjar blir rätt trött, så jag hoppas att sömnen fungera i natt – utan jobbiga uppvaknanden och så vidare.
Ok, nu ska jag varna ner lite.
Godnatt, good night <3
06 söndag Sep 2020
Posted in Just another day
Etiketter
Bipolär, Bipolär sjukdom, Frisk luft, Höst, Höst 2020, Litium, Litiumprov, Stämningsstabiliserande läkemedel
När jag är ledig brukar jag nästan skynda mig ut från lägenheten efter att jag har ätit frukost. Jag måste ha frisk luft. I dag gick jag en promenad och körde lite styrketräning vid tillfälle. Måste bara poängtera att det är så skönt att den här äckelvärmen är över. Äntligen får jag inte samma panik när jag ska gå och lägga mig.
I morgon måste jag lämna blodprov för litium, alltså en av mina mediciner. Den tar jag som stämningsstabiliserande gällande bipolär sjukdom. Det var helt enkelt för längesedan jag lämnade prov senast, så det måste göras. Det var några andra prover som också skulle tas, standardprover antar jag.
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.