Etiketter
Black&white, Foto, Människor, people, Photography, Stockholm, Svartvitt
Han joggar en bit från skuggan. / He’s jogging a bit apart from the shadow
18 tisdag Apr 2023
Posted in Kreativitet / Creativity
Etikettarkiv: Människor
Björn Afzelius – Måne över Corsica (Don Quixote, 1988)
18 lördag Feb 2023
Etiketter
1988, Björn Afzelius, Don Quixote, Folk, Fotografi, Människor, måne över corsica, Music, musik, swedish, Tunnelbana, youtube
Den här låten är en favorit. Inte bara just nu, utan generellt. Plattan den är ifrån brukade pappa lyssna på nästan intill jämt när jag var liten. Till Waldorfförskolan. Därifrån. Runt hörnet.
Nu lugnar den mig på tunnelbanan. Ni vet ju att jag älskar att fotografera tunnelbanor, men jag gillar inte att åka dem. Eller snarare – inte när det är för mycket folk.
Dela detta:
Medborgarplatsen, Stockholm – sen eftermiddag
22 fredag Apr 2022
Etiketter
Black & white, clouds, Foto, himmel, Människor, moln, people, Photography, sky, Svartvitt
Dela detta:
Publicerat av Yolanda - Aspergers syndrome - Poetry - Photography/edit - Art - Mental illness | Filed under Kreativitet / Creativity
Min kropp, anklagelser, uttnyttjande, relationer / My body, accusations, exploited, relationships
21 torsdag Apr 2022
Etiketter
Anorexi, ASD, Aspergers syndrom, AST, Autism, Dreads, invaderad, lita, Människor, Mediciner, Missbruk, misslyckad, Naiv, people, Psykofarmaka, reflketion, situations, Socialt samspel, Tillit, Trauma, Trust, used, Utnyttjad
Jag sitter här, i min rosa soffan, med musiken på – som kanske pulserar längs rytmen av mina hjärtslag. Att jag lever.
Reflektioner. Dagar som gått. De senaste, de som fanns. Skriken inombords, men ändå som någon slags gnista. Typ. Jag hade ett psykolog-samtal, där saker bearbetades på ett tydligt sätt. Som de brukar göra, men igår var något nytt. Något blev för tydligt. Så tydlig att jag märkte i morse att jag inte alls var utvilad och kroppen var helt slut. Troligtvis hade jag spänt mig mycket. Jag kände mig smått svettig när jag vaknade, lite udda från hur jag brukade känna när jag vaknar en relativt vanlig morgon. Vilsenhet, orosmoln, lätt frustration.
Som ni fick veta i förra inlägget har jag fått höra två gånger de senaste dagarna att jag ser gravid ut, indirekt. Med det sista ordet i förra meningen – menar jag att orden inte var den exakta frågan i båda fallen. Det får mig att känna att min kropp inte egentligen är min. Jag vill inte bli påmind om det. Precis som alla gånger det senaste decenniet jag har fått, i princip samma kommentarer, har jag känt mig kränkt. Invaderad. Misslyckad.
Då jag har varit väldigt nära vän med missbrukare, haft dreads, tar mediciner (vissa av dem – beroendeframkallande) – gjorde det att jag automatiskt hamnade i trubbel. Jag är begränsad i socialt samspel och blev utnyttjad. Länge förstod jag inte att det var missbruk det handlade om. Det var under den här tiden som jag började få mycket biverkningar av mina mediciner och blev svullen lite överallt. Alla kommentarer om att jag var gravid började komma. Eftersom jag har haft anorexi tidigare, kan inte min hjärna riktigt hantera det konstruktivt. Bara en gång har jag skrikit och sagt ifrån. Det här med att jag har haft dreads menar jag bara att samhället har så mycket fördomar om att ha det, medan jag bara tyckte det var snyggt. Det fick mig också att hamna i problem, att vakter trodde att jag stulit – för att nämna en sak.
Jag lär mig varje dag, men vissa saker har slagit över. Som att lita på folk. Förut litade jag på i princip alla, nu… Är det väldigt begränsat. Men att tolka andra människor och situationer.. Jag vet inte. Hur jag tolkar det andra säger och gör. Det är lite ett hål. Genom det som jag trodde existerade. Att lita på sig själv? En fråga att fundera över. Tillit till sig själv. Ärligt talat, så har jag inget bra svar.
~
Gillade du den här typen av inlägg? Dela med dig! / Did you like this kind of post? Let me know!
Dela detta:
Legwarmers on the go.
24 onsdag Nov 2021
Etiketter
art, Benvärmare, Foto, Konst, legwarmers, Människor, people, Photography, Subway, Tunnelbana
Dela detta:
Publicerat av Yolanda - Aspergers syndrome - Poetry - Photography/edit - Art - Mental illness | Filed under Kreativitet / Creativity
Det som gnistrar mot höghus
26 söndag Sep 2021
Posted in Musik / Music, Yolanda - författare / Whriter
Etiketter
Calm, Dom som skiner, Emotion, Känslpor, Lugn, Människor, Papperstunna väggar, Release, Spotify, Tankar, Thåström, Thoughts, Titiyo
Medan luftpartiklarna gnistrar, dovt, så undrar jag vad som händer nästa. Jag menar inte ur ngot stort, överflödigt perspektiv, utan nästa minut. Kommer jag tappa något, som vanligt? Vilken låt kommer att spelas på Spotify i shuffle-mode?
När kan man, egentligen , säga att man känner sig – lugn? Tänker man ens på det? Min hjärna skriker ofta och mycket. Stressen är nästan alltid närvarande och ibland – alltför intensiv. Människor kan få intrycket av att jag oftast är säker på vad jag känner, men är jag för osäker på vad som händer – känslomässigt – att jag inte vet om jag klarar av att inte veta.
Ni – kanske – är nyfikna på vad jag tycker om Thåströms nya singel ”papperstunna väggar” (släpptes i fredags 2021-09-24), som han sjunger i duett med Titiyo. Första gången jag lyssnade tyckte jag att den var bra, men lite enformig. Som det alltid brukar vara när man lyssnar på en låt, för allra första gången. Nu tycker jag att den är fantastisk – den har verkligen växt. Det tyckte jag redan samma dag, när jag hade lyssnat några gånger till. Jag ser verkligen fram emot albumet ”Dom som skiner”, som har release senare i höst. ”Papperstunna väggar” har redan en plats i mitt musikhjärta.
Dela detta:
Perspektiv på en fredag, bredvid blanka droppar i skyn
27 fredag Aug 2021
Etiketter
ASD, AST, Autismspektrumdisorder, Autismspektrumtillstånd, Ärlighet, Öppenhet, Filosofi, Känslor, Människor, Neurotypisk, Tankar, Tårar, Trött
Jorden snurrar på – uppenbarligen. Spotify-listan likaså. Man kan känna sig rätt ensam, när allt runt om kring – skriker i ett tunnelseende – och så står man där. Funderar. Orolig. Det är väl varför man måste vara någorlunda trygg i sig själv.
Jag visar inte alltid visar när inte känner att allt är bra. När det väl blir så och tårarna börjar rinna på tunnelbanan, exempelvis. En del blir väl extra ledsna om ingen kommer fram och frågar hur man mår. För min del är det bara en till jobbig, social situation – att hantera. Jag vill inte ens bli ”tröstad” av någon jag inte känner. Hur ska jag bli lugnare om jag måste läsa av en ”ny” människa samtidigt? Det här är bara så jag är. Hur skulle du känna? Om någon inte vill bli tröstad får man acceptera det, men jag vill ändå poängtera att det är fint att gå fram och fråga hur någon mår.
Det, i förra stycket, hände inte i dag, men jag kom ändå att tänka på det nu. Just i dag vet jag inte riktigt hur jag har mått – något som liknar varken eller. Jag är ganska trött i kroppen. Det känns skönt att vila. Under kvällen tänkte jag bara ta det lugnt. Så lugnt som det går, för jag är rätt rastlös av mig. Det är svårt att bara sitta och kolla på TV. Jag bunkrar upp med loka crush, nagellack, halstabletter, läppbalsam, vape, telefon och kanske någon räkning – som måste betalas Typ – att ha alla ”måste-saker” på samma ställe, så att man inte måste gå upp från soffan/fåtöljen/sängen.
Trevlig helg på er! <3 / Have a nice weekend! <3
Dela detta:
Cirkeln skriker
06 söndag Jun 2021
Posted in Aspergers syndrom, Samhälle
Etiketter
Beteende, Celsius, Eko, Folk, Människor, Pandemi, Pandemic, perspective, Perspektiv, Stockholm
När celsius lagt sig för att sova, halvt om halvt. Tur det-ish. Fast staden tystnar. Alltid samma eko, mönster som studsar tillbaka – omgivningens beteende. Mitt beteende.
Mycket folk på promenadstråken i Stockholm, tycker jag. Vatten och träd försöker viska till mig att jag ska ta ett foto. Som om de söker uppmärksamhet. De kanske inte får mycket – blir ständigt överkörda. Därför viskar de, genom metall.
Titta åt ett annat håll. Det är människor för bra på, tror jag. Känns det som. Fast man gör det på olika sätt. Man skjuter upp att handskas med något jobbigt. Varför tror ni att folk väljer att titta åt ett annat håll?
Dela detta:
Photoshop: Bortglömda städer, som Thåström sagt
02 onsdag Jun 2021
Etiketter
1999, Bortglömd, Det E ni som E dom konstiga det är jag som är normal, Människor, Pandemi, Stad, Städer där jag blöder, Städer som den här, Stockholm, Thåström, Vacker död stad
Jag älskar dessa två citat från ”Det E ni som E dom konstiga, det är jag som är normal” (1999) med Thåström. De speglar ett bortglömd Stockholm i skuggan av pandemin. Det jag menar är att folk känner sig bortglömda – på olika sätt.
Dela detta:
Bländad av apelsinen
26 fredag Feb 2021
Posted in Aspergers syndrom, Samhälle, Såkallade högtider
Etiketter
1932, 2021, Elsa Beskow, Falsk lycka, Glass, Kalla drycker, Klumpig, Ljuskänslig, Människor, Minusgrader, Normer, Sol, Solägget, Solglasögon, Vattenmelon, Väder, Vår
Medan fåglarna kvittrar i din enkelspåriga hjärna, så funderar jag på: Bara för att solen skiner, förändras ingenting – egentligen.
Människor verkar överlyckliga över att det har varit så ”fint väder” under dagen. Absolut, stämningen går upp. Fast jag har inte direkt samma definition av ”fint väder”. Dock köper jag att måendet påverkas av vädret, även om jag stör mig något enormt på folk som skyller ens mående på att man har varit ute i solen för lite eller likande.
Det är något smått falskt lycka att jubla över vädret, fast själen gråter. Det här med att solen är framme, sticker mig i ögonen – bokstavligt och bildligt. Jag är väldigt ljuskänslig, så jag ser knappt något när solen är framme. I stort sett alla mina solglasögon går sönder, för att jag är så klumpig – ingen underdrift. En sommar hade jag sönder 8 stycken på en sommar. Sedan kan det störa mig att sol ofta ska förknippas med lycka. Varför?
Själv gillar jag, som nog är nämnt tidigare, när det är ganska svalt ute. Minusgrader är ok, men inte idealt. Fast det finns saker som är positivt med att det är lite varmare, som att händerna inte är torra. Man märker väl att det är för varmt när alla pengar går till kalla drycker, självplockssallad och glass. Sedan att priserna på vattenmelon skjuter i höjden. Skämt åsido, även om det är sant.
Vilket är ditt ideala väder?
Förresten: Anledningen till apelsin i rubriken är författaren Elsa Beskow’s barnbok ”Solägget” (1932)
Dela detta:
Vila när livet går halvt isär
22 måndag Feb 2021
Etiketter
2005, Aggressivitet, Brev från 10e våningen, Frustration, Irritation, Människor, Nätet, Näthat, Online, Skärp er, Skebokvbarnsv. 209, Sociala medier, SVT play, Thåström, Tunna blå linjen
Dagen gick egentligen rätt smidigt, tills jag fick en dryg kommentar av en dam på bussen. Jag blir oerhört irriterad på människor som ska lägga sig i andras liv, men egentligen bör de sköta sitt eget. Jag kokade av frustration och min egen tendens att alltid vara skör.
Ibland går livet isär. Jag är lite osäker på vad jag menar med det. Det är väl smått en referens till ”Brev från 10e våningen” av Thåström, som ligger på albumet Skebokvarnsv. 209 från 2005. Albumet fick namnet från adressen han växte upp på. Brukar du säga så? Att livet går isär? Vad menar du då, med det?
Jag tycker att hatet och otrevligheterna på sociala medier har flippat ur totalt. Ingen förtjänar det. Hur kan man skicka en XD-emoji när det handlar om något allvarligt eller när någon gör ett seriöst uttalande. Jag vet att jag tar upp detta ofta. En uppmaning bara: Skärp er, för fan!
Nu ska jag vila. Vad ska du göra nu? Jag ska äta middag om en stund. Sedan såg jag att det har kommit ett nytt avsnitt av ”Tunna blå linjen” på SVT. Det ska jag nog kolla in i kväll.
Hoppas att ni har en bra kväll och tar det lugnt efter ännu en dag! <3
Dela detta:
Explosion av sol mot is
06 lördag Feb 2021
Posted in Aspergers syndrom, Samhälle
Etiketter
2021, covid-19, Februari, Intryck, Kommunikation, Människor, Perceptionsstörningar, Sol, Solglasögon, Vinter
Det är kväll och jag är helt slut. Först var jag på gymmet och sedan var jag i stan med mamma. Å andra sidan sitter jag här med mina nya mjukisbyxor, som är mörkgröna och galet sköna. Inte helt fel. Jag har precis lagat middag och ätit den.
I affärerna, förutom livsmedelsaffärer, är det ganska lugnt. Det är egentligen bra tillfälle för mig att handla kläder, eftersom jag blir helt förstörd annars – i vanliga fall. Intryck. Människor. Kommunikation. Tur att jag hade mamma med mig. Hon ser när jag börjar bli för trött. Om jag hade kunnat handla på nätet hade jag väl gjort det, men det är svårt att veta vilken storlek man ska ha och så vidare. Bara man håller avstånd i pandemin. Fast jag tycker att det var lite väl mycket folk på vissa ställen.
Appråpå intryck. Solen var väldigt stark i dag på tidig eftermiddag här i Stockholm. Jag är väldigt ljuskänslig, så jag tappade nöstan balansen. Halkan gör det inte bättre. Folk får väl gå runt mig. Vad ska jag göra? Solen blir väl extra stark när det är snö och is. Jag har provat att ha solglasögon när det var så här senast, men det hjälper inte. Jag har alltid varit så känslig för ljus, sedan jag var liten. På många bilder kisar jag, som jag hittat från när jag var yngre – ända upp till i dag. Det beror på perceptionsstörningar, som är relaterat till Aspergers syndrom. Om jag har blivit exponerad för alldeles för mycket intryck under dagen klarar jag knappt av att ha lampor tända hemma.
Dela detta:
Min relation till spel/ My relationship with games
27 söndag Dec 2020
Posted in Aspergers syndrom, Umgänge / Being social
Etiketter
Datorspel, Guitar Hero, Interaktion, Koordination, Människor, Mobilspel, Motorik, Rock band, Spel, TV-spel
Jag känner mig smått nere. Det är nog alla de här lediga dagarna. Nu räcker det!
I dag ska jag tvätta. Mamma och pappa möter upp mig, så ska vi promenera hem till dem och spela spel. Riktiga spel, alltså. Okej, ärligt talat – jag gillar inte datorspel, TV-spel och mobilspel. Det känns väl inte på riktigt. Eller så har jag inte gett det en chans. Fast jag har ogillar det sedan jag var liten och det säger väl någonting. Det enda jag har spelat är Guitar Hero och Rock band. Det kanske är min motorik och koordination som spökar – om ni förstår vad jag menar. Det känns lite motsägelsefullt att jag gillar spel finns fysiskt, eftersom man måste interagera med andra människor en hel del.
Vilken form av spel gillar du?
Dela detta:
Känslorna äter energi
14 måndag Dec 2020
Etiketter
@dynamoforlag, Aggressivitet, Arg, dynamoforlag, Förföljd, Instagram, Irritation, Irriterad, Människor, neurotypiker
I dag blev jag väldigt irriterad när jag gick in till sjukgymnastmottagningen. Omklädningsrummet är väldigt litet och när jag kommer in stirrar en kvinna surt på mig. Sedan pratar hon länge och högt i telefon. Jag fick byta om med mina hörlurar, för jag orkar inte lyssna. Det var andra också som sa obegripliga saker. Jag blir knäpp om jag får någon konstig kommentar. Då går nästan all min energi den dagen åt till att fundera på vad personen menade – och att vara förbannad.
Det här vet jag inte om andra förstår, men ibland känns det som att folk är ute efter att jag ska bli förbannad. Så kan det kännas, men det är förmodligen. Jag känner mig förföljd ibland. Folk vill inte låta mig vara ifred.
Hur som helst, så var det skönt att vara tillbaka på Dynamo. Väldigt skönt, faktiskt. Den här veckan är jag ansvarig för instagram. Om du vill kolla in vår instagram – klicka här.
Dela detta:
”Aspie-kriterier VS neurotypiska kriterier” av Carolina Alexandrou
23 måndag Nov 2020
Etiketter
ADHD, Autism, Autismens ansikten, Human behaviors, Människa, Människor, Neurotypisk, NPF (neuropsychiatric diagnosis), Språkstörning, Tourettes syndrom
Jag vill länka till ett fantastiskt roligt inlägg som min kollega/vän Carolina Alexandrou har skrivit på sin blogg Autismens Ansikten
Vad tycker du kännetecknar den neurotypiska människan?
Dela detta:
Reflektioner droppar
22 torsdag Okt 2020
Posted in Medicinering - Psykofarmaka, Samhälle
Etiketter
Eko, Människor, Regn, Sömn, Sömnproblem, Seroquel Depot, Seroquel snabbverkande, Trötthet
Jag känner mig så trött! Det känns som att jag inte får tillräckligt med vila och sömn. Jag sover för lite, enligt sömnbehov, nästan varje natt. Fast från och med i morgon börjar jag med att ta en annan samma typ av seroquel som jag tog innan jag bytt till dessa snabbverkande. Förhoppningsvis blir det lite mer som vanligt med sömnen då.
Snart är det dags att sova. Som som säkert skrev i mitt förra inlägg, så har den här dagen varit tuff känslomässigt – bitvis – och tankemässigt. Hur mår du?
Utanför fönstret regnar det. Det ger mig en smått varm känsla, som att ha bra musik i bakgrunden när inte ljuset finns där. Även om människor går till fots, cyklar, åker kollektivt eller bil – de kanske också vill säga någonintg. Det som inte får sägas. Utanför fönstret….
Dela detta:
En besvärlig, känslosam detalj
08 tisdag Sep 2020
Etiketter
1177 Vårdguiden, Aggressivitet, Anorexi, Ätstörning, Ätstörning UNS, Överviktig, Bantning, Depressivitet, Destruktivt mönster, Detaljer, Din kropp, Folk, Gravid, Hälsosam, Irritation, Känslor, Känslostormar, Ledsen, Litium, Människor, Min kropp, Nyttig, Ohälsosam, Onyttig, Seroquel Depot, Social ångest, Sociala medier, Tankar, Tonåren, Viktuppgång
Nu ska jag skriva om gjorde mig otroligt arg, ledsen och irriterad. Ja, rentav förbannad. Jag vill påpeka att det här inte direkt var någons fel, egentligen. Även om det kändes som att det var allt och allas fel.
Jag gick in i mina journaler på 1177 Vårdguiden för att kolla om ortopeden hade skrivit en anteckning där. Det var runt 2 veckor sedan jag var där. Anteckning jag hittade var egentligen bra, men jag hakade upp mig på en detalj – som var under ”allmäntillstånd”. Överviktig. Det ordet triggar igång alldeles för mycket känslostormar hos mig. Paniken och tårarna anländer.
Jag sitter på sängen, med the vape i munnen. Ångorna stiger. Tårarna kämpar sig ut och ångesten är hög…
Okej. I tonåren fick jag anorexi och fick kämpa för att g upp i vikt. När jag var 22 fick jag mediciner för min bipolära sjukdom och gick upp 30-35 kg på kort tid. En idiotisk läkare på vårdcentralen ställde diagnosen fetma och tvingade mig att väga mig, fast att jag förklarade min historia av ätstörningar. Nog den okänsligaste läkare jag träffat.
Ett tiotal gånger har okända personer kommit fram till mig och frågat om jag är gravid, på mer eller mindre otrevliga sätt. Någon enstaka har velat känna på min mage. Sedan har jag vissa i min omgivning som inte kan sluta kritisera min kropp. Andra före detta vänner tycks inte orka med mig på grund av mitt kaos med kroppen och psyket.
Det är skillnad på att vilja banta och att ha en ätstörning. Problemet är att när du lider av en ätstörning behöver du hjälp att bryta ditt destruktiva mönster. Jag kan ibland uppleva att de som säger att de vill banta, säger det bara för att säga något. Tyvärr. De vill bara ha uppmärksamhet. Bantning är verkligen inget hållbart val, enligt mig. Sluta istället trigga folk som kan ha en potentiell ätstörning istället för att klaga. Kom ihåg att det är min åsikt, inte din. Dela gärna din åsikt.
Min poäng är att jag är otroligt trött på att andra människor tror sig ha rätten att att kommentera min kropp. Alla kämpar med sitt. Skaffa ett liv istället. Visst förstår jag att läkare måste skriva vad de tror – jag ifrågasätter egentligen inte det. Det bara triggar igång vissa känslor hos mig. Att vikten ska vara så relevant och bestämma om någon är hälsosam eller inte – det håller inte. Skärp er, människor! Låt andra ha sin kropp och du din.
Det är bara det.
Dela detta:
Tack och fejk
08 tisdag Sep 2020
Etiketter
ADHD, Autism, Blogg, Fejk, Humörsvängningar, Känslostormar, Kommentarer, Människor, Neuropsykiatri, Neuropsykiatrisk diagnos, Neurotypisk, NPF (neuropsychiatric diagnosis), Språkstörning, Tack, Tourettes syndrom
Jag tänkte passa på att tacka för alla kommentarer som kommer in. Kul, spännande och jag svarar så fort jag kan. En side-note bara. <3 Dessutom får ni gärna komma med förslag på någonting ni tycker skulle vara kul om jag publicerade och delar med mig av. En fråga, en blogglista, ämne till ett informationsinlägg. Om jag gillar ditt förslag, så kanske det blir aktuellt med ett inlägg relaterat till ditt förslag. Förslag är alltid spännande! Självklart blir du länkad i inlägget.
~
Den här dagen har verkligen varit en känslomässig total upp- och nergång. I stort sett hela dagen på Dynamo har vi haft redaktionsmöte. Det var intressant att uppleva det, även om man blev trött. Nu är jag hemma igen och är ännu tröttare. Jag måste verkligen vila nu. Vad har ni gjort i dag?
Ibland undrar jag hur det egentligen känns att fungera normalt. Eller, inom normalspektrum. När allt mer eller mindre flyter på. Jag kommer aldrig få veta hur det känns och de som faller under normalspektrum kommer aldrig få veta hur det är att ha en neuropsykiatrisk diagnos. Det är väldigt komplext. Jag förstår inte varför neurotypiska (människor som inte har NPF) verkligen älskar att prata om ”väder och vind” och förmodligen kommer jag aldrig förstå det. Det är inte det att jag inte bryr mig om vädret, utan det är snarare för att det känns väldigt fejkat. Vad tror ni?
Dela detta:
Man frågar inte om någon är gravid
22 fredag Maj 2020
Posted in Samhälle
Etiketter
Aggressivitet, Anorexi, Ätstörningar, Beteende, Budskap, Frustration, Gravid, Irritation, Kropp, Människor, Negativitet, Normer
Jag tror att jag har tagit upp det här ämnet flera gånger redan, men det verkar inte vara tillräckligt. Vet ni varför man inte frågar någon om denne är gravid? För att det finns massor med anledningar till att magen vara stor eller svullen!
Extremt många främlingar (några tiotal) har frågat mig om jag är gravid de senaste åren. Väldigt få har varit män. Jag tycker det är synd att vissa kvinnor har så stort behov att trycka ner andra kvinnor genom att kommentera deras vikt. Anledningen till att det här ämnet engagerar mig så mycket är att jag har väldigt svårt för när människor ser ner på varandras kroppar. Ytan är inte det viktigaste, visst?
Vad tjänar vi egentligen på att sprida negativitet? Eftersom jag själv har haft anorexi, så upplever jag precis den här typen av beteende väldigt starkt. Jag blir så dåligt humör när jag ser bantningsprodukter på hyllorna i affärerna eller bröd som är ”low carb”. Folk får väl förtära det om de vill, men det sänder ett visst budskap – att man inte duger som man är. Om man vill banta, fast man inte behöver, kan man fundera på om man kanske ska lägga fokus på att lära sig tycka om sin kropp – som den är. Varför har folk behov av att veta om en person är gravid? För att de själva ska känna att de är ”bättre”?
Den värsta kommentaren jag har fått lyder: ”Får man verkligen röka när man är gravid?” Det var en kille som sa det när jag var på kryssning för ett par år sedan. Jag blev så arg att jag inte ens minns vad jag sa till honom. Även om jag hade tagit en cigg (då använde jag min vape) och hade varit gravid. Det är fortfarande inte hans problem. Hann verkade inte heller vara full, fast det gör det ju mycket värre.
Ha inte förutfattade meningar om någon annans kropp. Glöm inte det.
Yolanda and her creative scream 
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.