Etiketter
Black & white, clouds, Foto, himmel, Människor, moln, people, Photography, sky, Svartvitt

Publicerat av Yolanda - Aspergers syndrome - Poetry - Photography/edit - Art - Mental illness | Filed under Kreativitet / Creativity
22 fredag Apr 2022
Etiketter
Black & white, clouds, Foto, himmel, Människor, moln, people, Photography, sky, Svartvitt
Publicerat av Yolanda - Aspergers syndrome - Poetry - Photography/edit - Art - Mental illness | Filed under Kreativitet / Creativity
21 torsdag Apr 2022
Etiketter
Anorexi, ASD, Aspergers syndrom, AST, Autism, Dreads, invaderad, lita, Människor, Mediciner, Missbruk, misslyckad, Naiv, people, Psykofarmaka, reflketion, situations, Socialt samspel, Tillit, Trauma, Trust, used, Utnyttjad
Jag sitter här, i min rosa soffan, med musiken på – som kanske pulserar längs rytmen av mina hjärtslag. Att jag lever.
Reflektioner. Dagar som gått. De senaste, de som fanns. Skriken inombords, men ändå som någon slags gnista. Typ. Jag hade ett psykolog-samtal, där saker bearbetades på ett tydligt sätt. Som de brukar göra, men igår var något nytt. Något blev för tydligt. Så tydlig att jag märkte i morse att jag inte alls var utvilad och kroppen var helt slut. Troligtvis hade jag spänt mig mycket. Jag kände mig smått svettig när jag vaknade, lite udda från hur jag brukade känna när jag vaknar en relativt vanlig morgon. Vilsenhet, orosmoln, lätt frustration.
Som ni fick veta i förra inlägget har jag fått höra två gånger de senaste dagarna att jag ser gravid ut, indirekt. Med det sista ordet i förra meningen – menar jag att orden inte var den exakta frågan i båda fallen. Det får mig att känna att min kropp inte egentligen är min. Jag vill inte bli påmind om det. Precis som alla gånger det senaste decenniet jag har fått, i princip samma kommentarer, har jag känt mig kränkt. Invaderad. Misslyckad.
Då jag har varit väldigt nära vän med missbrukare, haft dreads, tar mediciner (vissa av dem – beroendeframkallande) – gjorde det att jag automatiskt hamnade i trubbel. Jag är begränsad i socialt samspel och blev utnyttjad. Länge förstod jag inte att det var missbruk det handlade om. Det var under den här tiden som jag började få mycket biverkningar av mina mediciner och blev svullen lite överallt. Alla kommentarer om att jag var gravid började komma. Eftersom jag har haft anorexi tidigare, kan inte min hjärna riktigt hantera det konstruktivt. Bara en gång har jag skrikit och sagt ifrån. Det här med att jag har haft dreads menar jag bara att samhället har så mycket fördomar om att ha det, medan jag bara tyckte det var snyggt. Det fick mig också att hamna i problem, att vakter trodde att jag stulit – för att nämna en sak.
Jag lär mig varje dag, men vissa saker har slagit över. Som att lita på folk. Förut litade jag på i princip alla, nu… Är det väldigt begränsat. Men att tolka andra människor och situationer.. Jag vet inte. Hur jag tolkar det andra säger och gör. Det är lite ett hål. Genom det som jag trodde existerade. Att lita på sig själv? En fråga att fundera över. Tillit till sig själv. Ärligt talat, så har jag inget bra svar.
~
Gillade du den här typen av inlägg? Dela med dig! / Did you like this kind of post? Let me know!
24 onsdag Nov 2021
Etiketter
art, Benvärmare, Foto, Konst, legwarmers, Människor, people, Photography, Subway, Tunnelbana
Publicerat av Yolanda - Aspergers syndrome - Poetry - Photography/edit - Art - Mental illness | Filed under Kreativitet / Creativity
26 söndag Sep 2021
Etiketter
Calm, Dom som skiner, Emotion, Känslpor, Lugn, Människor, Papperstunna väggar, Release, Spotify, Tankar, Thåström, Thoughts, Titiyo
Medan luftpartiklarna gnistrar, dovt, så undrar jag vad som händer nästa. Jag menar inte ur ngot stort, överflödigt perspektiv, utan nästa minut. Kommer jag tappa något, som vanligt? Vilken låt kommer att spelas på Spotify i shuffle-mode?
När kan man, egentligen , säga att man känner sig – lugn? Tänker man ens på det? Min hjärna skriker ofta och mycket. Stressen är nästan alltid närvarande och ibland – alltför intensiv. Människor kan få intrycket av att jag oftast är säker på vad jag känner, men är jag för osäker på vad som händer – känslomässigt – att jag inte vet om jag klarar av att inte veta.
Ni – kanske – är nyfikna på vad jag tycker om Thåströms nya singel ”papperstunna väggar” (släpptes i fredags 2021-09-24), som han sjunger i duett med Titiyo. Första gången jag lyssnade tyckte jag att den var bra, men lite enformig. Som det alltid brukar vara när man lyssnar på en låt, för allra första gången. Nu tycker jag att den är fantastisk – den har verkligen växt. Det tyckte jag redan samma dag, när jag hade lyssnat några gånger till. Jag ser verkligen fram emot albumet ”Dom som skiner”, som har release senare i höst. ”Papperstunna väggar” har redan en plats i mitt musikhjärta.
27 fredag Aug 2021
Etiketter
ASD, AST, Autismspektrumdisorder, Autismspektrumtillstånd, Ärlighet, Öppenhet, Filosofi, Känslor, Människor, Neurotypisk, Tankar, Tårar, Trött
Jorden snurrar på – uppenbarligen. Spotify-listan likaså. Man kan känna sig rätt ensam, när allt runt om kring – skriker i ett tunnelseende – och så står man där. Funderar. Orolig. Det är väl varför man måste vara någorlunda trygg i sig själv.
Jag visar inte alltid visar när inte känner att allt är bra. När det väl blir så och tårarna börjar rinna på tunnelbanan, exempelvis. En del blir väl extra ledsna om ingen kommer fram och frågar hur man mår. För min del är det bara en till jobbig, social situation – att hantera. Jag vill inte ens bli ”tröstad” av någon jag inte känner. Hur ska jag bli lugnare om jag måste läsa av en ”ny” människa samtidigt? Det här är bara så jag är. Hur skulle du känna? Om någon inte vill bli tröstad får man acceptera det, men jag vill ändå poängtera att det är fint att gå fram och fråga hur någon mår.
Det, i förra stycket, hände inte i dag, men jag kom ändå att tänka på det nu. Just i dag vet jag inte riktigt hur jag har mått – något som liknar varken eller. Jag är ganska trött i kroppen. Det känns skönt att vila. Under kvällen tänkte jag bara ta det lugnt. Så lugnt som det går, för jag är rätt rastlös av mig. Det är svårt att bara sitta och kolla på TV. Jag bunkrar upp med loka crush, nagellack, halstabletter, läppbalsam, vape, telefon och kanske någon räkning – som måste betalas Typ – att ha alla ”måste-saker” på samma ställe, så att man inte måste gå upp från soffan/fåtöljen/sängen.
Trevlig helg på er! <3 / Have a nice weekend! <3
06 söndag Jun 2021
Posted Aspergers syndrom, Samhälle
inEtiketter
Beteende, Celsius, Eko, Folk, Människor, Pandemi, Pandemic, perspective, Perspektiv, Stockholm
När celsius lagt sig för att sova, halvt om halvt. Tur det-ish. Fast staden tystnar. Alltid samma eko, mönster som studsar tillbaka – omgivningens beteende. Mitt beteende.
Mycket folk på promenadstråken i Stockholm, tycker jag. Vatten och träd försöker viska till mig att jag ska ta ett foto. Som om de söker uppmärksamhet. De kanske inte får mycket – blir ständigt överkörda. Därför viskar de, genom metall.
Titta åt ett annat håll. Det är människor för bra på, tror jag. Känns det som. Fast man gör det på olika sätt. Man skjuter upp att handskas med något jobbigt. Varför tror ni att folk väljer att titta åt ett annat håll?
02 onsdag Jun 2021
26 fredag Feb 2021
Posted Aspergers syndrom, Samhälle, Såkallade högtider
inEtiketter
1932, 2021, Elsa Beskow, Falsk lycka, Glass, Kalla drycker, Klumpig, Ljuskänslig, Människor, Minusgrader, Normer, Sol, Solägget, Solglasögon, Vattenmelon, Väder, Vår
Medan fåglarna kvittrar i din enkelspåriga hjärna, så funderar jag på: Bara för att solen skiner, förändras ingenting – egentligen.
Människor verkar överlyckliga över att det har varit så ”fint väder” under dagen. Absolut, stämningen går upp. Fast jag har inte direkt samma definition av ”fint väder”. Dock köper jag att måendet påverkas av vädret, även om jag stör mig något enormt på folk som skyller ens mående på att man har varit ute i solen för lite eller likande.
Det är något smått falskt lycka att jubla över vädret, fast själen gråter. Det här med att solen är framme, sticker mig i ögonen – bokstavligt och bildligt. Jag är väldigt ljuskänslig, så jag ser knappt något när solen är framme. I stort sett alla mina solglasögon går sönder, för att jag är så klumpig – ingen underdrift. En sommar hade jag sönder 8 stycken på en sommar. Sedan kan det störa mig att sol ofta ska förknippas med lycka. Varför?
Själv gillar jag, som nog är nämnt tidigare, när det är ganska svalt ute. Minusgrader är ok, men inte idealt. Fast det finns saker som är positivt med att det är lite varmare, som att händerna inte är torra. Man märker väl att det är för varmt när alla pengar går till kalla drycker, självplockssallad och glass. Sedan att priserna på vattenmelon skjuter i höjden. Skämt åsido, även om det är sant.
Vilket är ditt ideala väder?
Förresten: Anledningen till apelsin i rubriken är författaren Elsa Beskow’s barnbok ”Solägget” (1932)
22 måndag Feb 2021
Etiketter
2005, Aggressivitet, Brev från 10e våningen, Frustration, Irritation, Människor, Nätet, Näthat, Online, Skärp er, Skebokvbarnsv. 209, Sociala medier, SVT play, Thåström, Tunna blå linjen
Dagen gick egentligen rätt smidigt, tills jag fick en dryg kommentar av en dam på bussen. Jag blir oerhört irriterad på människor som ska lägga sig i andras liv, men egentligen bör de sköta sitt eget. Jag kokade av frustration och min egen tendens att alltid vara skör.
Ibland går livet isär. Jag är lite osäker på vad jag menar med det. Det är väl smått en referens till ”Brev från 10e våningen” av Thåström, som ligger på albumet Skebokvarnsv. 209 från 2005. Albumet fick namnet från adressen han växte upp på. Brukar du säga så? Att livet går isär? Vad menar du då, med det?
Jag tycker att hatet och otrevligheterna på sociala medier har flippat ur totalt. Ingen förtjänar det. Hur kan man skicka en XD-emoji när det handlar om något allvarligt eller när någon gör ett seriöst uttalande. Jag vet att jag tar upp detta ofta. En uppmaning bara: Skärp er, för fan!
Nu ska jag vila. Vad ska du göra nu? Jag ska äta middag om en stund. Sedan såg jag att det har kommit ett nytt avsnitt av ”Tunna blå linjen” på SVT. Det ska jag nog kolla in i kväll.
Hoppas att ni har en bra kväll och tar det lugnt efter ännu en dag! <3
06 lördag Feb 2021
Posted Aspergers syndrom, Samhälle
inEtiketter
2021, covid-19, Februari, Intryck, Kommunikation, Människor, Perceptionsstörningar, Sol, Solglasögon, Vinter
Det är kväll och jag är helt slut. Först var jag på gymmet och sedan var jag i stan med mamma. Å andra sidan sitter jag här med mina nya mjukisbyxor, som är mörkgröna och galet sköna. Inte helt fel. Jag har precis lagat middag och ätit den.
I affärerna, förutom livsmedelsaffärer, är det ganska lugnt. Det är egentligen bra tillfälle för mig att handla kläder, eftersom jag blir helt förstörd annars – i vanliga fall. Intryck. Människor. Kommunikation. Tur att jag hade mamma med mig. Hon ser när jag börjar bli för trött. Om jag hade kunnat handla på nätet hade jag väl gjort det, men det är svårt att veta vilken storlek man ska ha och så vidare. Bara man håller avstånd i pandemin. Fast jag tycker att det var lite väl mycket folk på vissa ställen.
Appråpå intryck. Solen var väldigt stark i dag på tidig eftermiddag här i Stockholm. Jag är väldigt ljuskänslig, så jag tappade nöstan balansen. Halkan gör det inte bättre. Folk får väl gå runt mig. Vad ska jag göra? Solen blir väl extra stark när det är snö och is. Jag har provat att ha solglasögon när det var så här senast, men det hjälper inte. Jag har alltid varit så känslig för ljus, sedan jag var liten. På många bilder kisar jag, som jag hittat från när jag var yngre – ända upp till i dag. Det beror på perceptionsstörningar, som är relaterat till Aspergers syndrom. Om jag har blivit exponerad för alldeles för mycket intryck under dagen klarar jag knappt av att ha lampor tända hemma.
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.