Det här med gränser är ett helvete för mig. Om den andra personen, i vilken relation som helst, inte sätter några gränser – då finns inga sådana i min värld. När någon kliver över gränsen blir jag blind för vad som är rätt och fel. Det här har gjort att jag har blivit utnyttjad många gånger.

Jag har svårt med tillit, eftersom jag blivit utnyttjad så många gånger. Det gör att jag har svårt för att dela med min av vissa saker till personer som jag egentligen litar på. Eller att jag ens förtjänar att bli lyssnad på. Sedan gör mina tvångstankar att inte direkt blir lättare, utan ännu mer komplext och flerdimensionellt.

För mig spelar det ingen roll vilken sorts relation det handlar om. Det är alltid en sörja i mitt huvud. Det blir ofta missförstånd. Oftast med människor jag inte känner så bra, men även med de jag står nära. Jag är också otroligt dålig på att tyda mina känslor och tankar kring allt detta. Det är lättare i skift. För mig är det både min diagnos Aspergers syndrom och upplevda trauman som gör att detta är ett stort problem för mig.