Mörka vindar flyter längs vågorna

gatulyktorna som ber om uppmärksamhet

fotsteg – oroande, grått som vitt

ljuset gråter, liksom träden stirrar

burspråken vill inte alltid väl

som, blodstänk mot oskyldigt glas

där dunklet famlar efter liv

du ser det i ögonvrån

det blir som metall

flammornas låga 

fryser till is