En gång var det en tjej som gick i lågstadiet. Varje gång hennes lärare förklarade dagens uppgift för klassen hon gick i började hon gråta och allting blev svart. Hon blev alltid utkastad från lektionerna av just den läraren, som var ansvarig för nästan alla lektioner. Sedan fick hon sitta ensam och ”lugna ner sig” utanför klassrummet. När andra lärare försökte prata med henne vägrade hon och sa att hon snart skulle gå till lektionen igen.

Den flickan var jag. Ingenting hade förändrats sedan jag fick min diagnos, Aspergers syndrom, 2-3 år tidigare. Mamma och pappa tjafsade ständigt med läraren, men ingenting blev bättre. I årskurs 6 bytte jag skola, men det blev inte bättre. Visst hade jag bättre lärare och jag hade slutat tro att jag var idiotisk. Fast de andra eleverna var inte trevliga. En del mobbade mig, andra bara frös ut mig och låtsades att jag inte existerade.

Det här skriver jag inte för att någon ska tycka synd om mig, utan för att det du som har/är drabbad ska känna dig mindre ensam. Mina föräldrar förstod, även om jag inte sa något. Men det är inte alla föräldrar som gör det. Berätta för någon om du blir utsatt av lärare och/eller elever! <3