Jag känner mig helt sönderstressad, även om jag precis har vaknat i princip. En i personalen skulle följa med mig till vårdcentralen för att fixa med plåstret på mitt knä. Drop-in, sa hon. När jag gått upp och ätit frukost får jag veta att vi ska vara där kl. 15. Det här stör mig Asperger-hjärna. Jag avskyr att vakna upp till ändrade planer.

Dessutom måste jag bestämma om jag ska till jobbet i morgon. Jag har väldigt svårt att fatta sådana beslut. Det är, även det, Asperger-relaterat. Jag får väl börja med att vila bort ångesten på något sätt.