Det var en tuff dag i går. Först kände jag mig väldigt avstängd psykiskt. På eftermiddagen kom älskade pappa och lämnade en kasse med mat. Jag tyckte det var så gulligt och när han frågade hur jag mådde brast det. Förutom det blev det mycket tårar och frustration i går, mest senare delen av dagen.

Fast för mig är det positivt att jag kan gråta. Jag lärde mig tidigt, när jag gick i skolan, att det var fel och misslyckat att fälla tårar. Jag blev utkastad från många lektioner på grund av att jag grät när jag gick i låg- eller mellanstadiet. Sedan har medicinerna gjort att jag blivit delvis avtrubbad, så i och med nedtrappningen har det lättat lite.

I dag känns det lite bättre. Jag har i för sig bara vaken i ett par timmar, men vi får se – helt enkelt.

Hur har du det?