Ångest. Hej du, min personliga stalker. Biter mig i rumpan. Flåsar mig i nacken. Tvingar mig …

Jag är irriterad och stressad över mitt sätt att tänka. Åtminstone det som är ångestdrivet. Jag orkar knappt. Det skrämmer mig att vara ledig och behöva planera min tid under en hel dag – utan fasta punkter. Min hjärna äter upp mig. Jag måste kämpa mycket mer. Okej, det är skönt att sova så länge man vill. Fast… Sen då?