Det är som bekant alla hjärtans dag i dag. Min pojkvän är massa mil bort. Jag saknar honom så jävla mycket!!!!!! <3

I går hade jag möte med min DBT-terapeut. Då mådde jag ganska dåligt och fick gråta ut lite. För mycket tankar och känslor. Så är det ibland. I dag hade jag också terapi, fast där jag går min OCD-behandling. Det gick bra. Jag fick förklaringar till varför jag tänker och känner som jag gör. Det kändes bra. Hon som är platsansvarig på LSS-gruppboendet jag bor på var med på båda mötena. Hon är verkligen ett bra stöd för mig, som hjälper mig att uttrycka det jag inte själv kan.

Efter mötet i dag åkte vi inte tillbaka till boendet direkt (utan kollade runt på stan lite), så vi var trötta när vi kom tillbaka. Direkt började jag en annan kvinna att baka rulltårta, som jag hade lovat dagen innan. Vi lyckades med fyllningen, men brände själva det man rullar in den i. Haha, brandlarmet tjöt. Det var bara till att börja om. Andra gången gillt. Jag bakade en kladdkaka också. Vispgrädde med vaniljsocker hade vi till. Allt blev så himla gott! En lyckad kväll blev det.

Nu är jag helt jävla slut! Jag sitter på min säng och lyssnar på Mikael Wiehe. Jag mår ganska bra. Det har faktiskt varit en väldigt lyckad dag. Tänk – terapin gick bra och typ allt annat också! Sedan önskar jag att jag var hos min pojkvän, men jag har åtminstone pratat en del med telefon med honom. Skrattat, saknat, känt. Jag älskar honom verkligen.

Kära läsare, hur har ni haft det?