En läsare kommenterade för ca 1-2 månader sedan och undrade hur jag hanterar mina percptionsstörningar. I detta inlägg kommer jag att publicera mitt svar.

Jag letar ständigt efter olika sätt att hantera mina perceptionsstörningar. När jag åker kollektivt lyssnar jag alltid på musik, förutom om jag åker med någon jag känner. Laddar min ”musikkälla ur” när jag är på stan får jag extrem ångest och mår allmänt skit.

Det här med kissnödiågheten har jag inte hittat någon bra lösning på. Jag blir stressad som bara fan om jag vet att jag inte kommer ha direkt tillgång till en toalett, eller som på stan – du måste betala och har inga pengar. Men jag har kommit på vilka ställen som har gratis toalett, eller som man kan stå i kö och slippa betala på.

Just det här med känsel är svårt. Ibland berättar jag för vänner att jag nöjer mig med en kram när vi träffas  och en när vi skiljs åt. Jag är verkligen inte så ”fysisk” av mig som person. Om någon nuddar mig kan jag skrika, när jag inte orkar behärska mig eller vid extrem trötthet – kanske inte det bästa sättet. Fast: Vad fan ska man göra?!

När det kommer till hunger, så känner jag den nästan hela tiden – förutom efter precis efter att jag har ätit. Mitt tips är att ha med mindre mellanmål i väskan som man kan ta om blodsockret blir lågt. Tips på enkla mellanmål attvänt ta med mig är frukt, kvarg, drickkvarg – och drickyoghurt + liknande.