Staden viskar… Fragmenterade korn av stjärnor.

Thåström gnistrar på min egen stjärnhimmel. Som alltid. För ett tag sedan fick jag en kommentar av zenzajannen om att jag bör berätta lite om hur jag kom in på just Thåström.

När jag var 14 år hade jag en vän som lyssnar mycket på Ebba Grön och Imperiet. Det var via henne jag hörde Ebba Grön första gången. Efter det rullade det på snabbt. Inom några år hade jag alla Ebba -, Imperiet och Thåström-plattor (som var utgivna. Även någon Peace, Love & Pitbulls-platta. Den heter ”war in my livingroom” och är en samlingsskiva. Fast just då var jag mest inne på de tre förstnämnda. Någon gång i 20-årsåldern började jag lyssna mer på PLP.

Mitt intresse för hans musik har bara sprakat vidare. Ett tag lärde jag mig en del låtar på gitarr. I en mörk period, som jag helst inte vill minnas.

Då jag har lyssnat mycket på Thåström mycket alla år – sedan jag var 14 – har några få låtar förknippats med specifika traumatiska händelser. Årtal, ringsignaler, problematik.

Thåströms musik får mig att känna trygghet. Betraktelser, struktur, röst. Under åren har jag varit på runt 10 konserter och 3 signeringar. Den första spelningen var 22 juni 2006. I vår är det dags igen.