Någon gång ska jag förlåta mig själv – för allt.

06 torsdag Okt 2011

Posted by in Betydelsefullt / Meaningful, DBT (dialectic behavior therapy), Just another day

≈ 5 kommentarer

Etiketter

, ,

Jag vaknade med ett ryck imorse. En konstig dröm. Det var en stor fest. Många av mina gamla klasskamrater från gymnasiet var där. Massor med alkohol. Till och med de som inte drack så mycket hinkade i sig glas efter glas. Haha, vad ska det här betyda? Jag fick i alla fall ångest av drömmen. Hela morgonen lyssnade jag på Seether och saknade en viss kompis.

Tröttheten var överväldigande, så jag snoozade i en halvtimme innan jag gick upp och utförde mina morgonbestyr – eller vad man nu ska kalla det, haha. Kolla på Friends och äta frukost tills det är kort om vid kvar – resten av sysslorna blir till kaos. Struktur är inte min grej riktigt, som ni förstår.

På vägen till DBT-gruppterapin träffade jag en kompis mamma nere vid tunnelbanan. Vi gjorde sällskap när den väl kom, trevligt trevligt!

Jag hade tagit med mig en dikt av Jonas Gardell till gruppterapin (som terapeuterna kopierade och gav till de andra i gruppen):

”För allt du hatar hos dig själv – förlåt dig själv.
För allt du älskar hos dig själv – förlåt dig själv.
För allt du skäms över.
För allt du är stolt över.
För allt du vill dölja.
För allt du vill visa upp.
För allt som inte blev som det skulle.
För allt du är.
För allt du ville vara.

 Förlåt dig själv.”

Jag älskar verkligen den här dikten. Den är så klockren.

När jag åkte hem tog jag en promenad hem. Jag köpte kaffe och satte mig i en park och drack det. Sedan hände det något – ångest, ångest, ångest. Det bar av hem för en kalldusch. Jag gillar den stå ut i kris-färdigheten. Det brukar fungera bra.

Nu ska jag snart städa. Pappa kommer snart, haha.

/Y,

PS. Jag vill passa på och tacka för alla fina kommentarer jag har fått! DS.

Humöret.

05 onsdag Okt 2011

Posted by in Just another day

≈ 9 kommentarer

Hittills idag har jag haft mycket humörsvängningar. Det gör mig förvirrad. Imorse var jag mest nere och trött, men var tvungen att gå upp på grund av att jag skulle träffa min DBT-terapeut kl 10. Mötet gick bra – nu vet jag hur jag ska förhålla mig till allt på lördag, så att det inte går åt helvete. En kompis ska ha födelsedagsmiddag, men jag måste hålla mig ifrån att dricka för mycket. Bara något, om ens det. Sedan ska jag inte följa med ut, utan ska med hem till Y och vara hundvakt med henne samt sova där. Efter att ha bestämt det kändes det bättre.

När jag kom hem idag blev jag väldigt stressad. Jag skulle boka tid i tvättstugan till senare idag, men upptäckte att den enda tiden som var ledig var den som pågick nu, så jag sprang uipp till lägenheten och hämtade alla saker. Dessvärre har jag massor med blöta saker i min lägenhet nu – både för att jag inte hann torka kläderna tillräckligt länge och för att torktumlaren var sönder! Sätt upp en lapp för fan…

Nu är det mys med massor med filtar, en kopp kaffe och Friends.

 

/Y,

Mötet med sjukgymnasten.

04 tisdag Okt 2011

Posted by in Känslomässigt kaos / Emotional chaos

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

,

Det var väldigt jobbigt. Precis som förra gången började jag gråta, suck. Jag är väldigt känslig när det kommer till min kropp – det beror både på min klumpighet och min ätstörning (som jag visserligen i stort sett kommit ur, men man kan inte bortse från sina tankegångar).

Vi pratade mycket om att jag ska börja använda mig av någon typ av boll. Bara känna att den finns där eller kanske göra något med den, eftersom jag i grunden faktiskt tycker om bollsporter – men jag passar dessvärre inte för att spela i lag. Dessutom gick vi igenom lite om varför jag ska göra det (med bollen alltså):
– Koordination.
– Fokus på kroppen och bollen.
– Kan dämpa ångest och stress.

Allt känns bara jobbigt, men kanske blir det bra tillslut – med min klumpiga jävla kropp. När jag skulle berätta hur jag mådde kom vi in på mitt tvång – det fanns ingen tvål på toaletten, så jag gick till en annan. Jag sa som det var: om jag skulle ta i hand med någon och jag inte hade tvättat händerna då jag senast var på toaletten, så skulle jag tro att jag smittade personen med något. Det känns så sjukt att tänka så. Hon sa gång på gång att jag trycker ner mig själv för mycket. ”Herregud”, sa hon.

Nåja, jag ska inte tråka ut er med detta – utan istället visa en bild på mitt fika som jag fixade när jag kom hem:

Inte så charmigt med plastpåsen under dock, haha.

/Y,

Bilder från Gotland.

04 tisdag Okt 2011

Posted by in Out of town

≈ 4 kommentarer

Eftersom det inte gick att ladda in mobilbilder från datorn jag hade med mig till Gotland, så ni får bilderna nu!

 

Jag och farfar åkte på en motorcykeltur.

Brödbak.

Jag lagade potatis- och purjolökssoppa.

Det finns såklart bilder på farmor och farfar också, men jag väljer att inte lägga upp dem här.

/Y,

 

Just like hell.

04 tisdag Okt 2011

Posted by in Känslomässigt kaos / Emotional chaos

≈ 2 kommentarer

Etiketter

Den här dagen är ingen jag vill minnas direkt. Mådde väl skapligt när jag gick upp ur sängen, men sedan blev det bara jobbigt. Svartsjuka. Sedan när jag skulle gå ut en stund för att lämna in lite papper (till Stadsdelsförvaltningen, de hade inte fått mina papper… suck) var det en kille i hissen som frågade: ”rulltrappan eller hissen?” Jag fick världens ångest (för jag kunde väl inte ha hört rätt!), men jag sa bara att jag skulle ta trapporna. Sedan när hissen åkte förbi trapporna snubblade jag, såklart. Tänk om han såg det! Förmodligen. Orkar inte bry mig, men jag behövde bara skriva det.

Jag satt och drack kaffe ute, det var skönt i alla fall. Just nu känns allt jobbigt. När jag skulle ta trapporna upp till min lägenhet var det en kvinna (som jag har sett tidigare, hon glor så jävla mycket) som stod vi sin dörr. Jag vet aldrig om jag ska säga hej eller inte – det gjorde jag inte den här gången. Hon brukar aldrig hälsa, men stirra kan hon minsann! Det kändes som om hon stirrade på mig medan jag fortsatte gå i trappan. Så otroligt irriterande och ångestframkallande situation.

Snart ska jag iväg till min sjukgymnast. Åh, jag orkar inte – men jag ska dit i alla fall.

/Y,

 

 

Hopp och allt vad det innebär

03 måndag Okt 2011

Posted by in Kreativitet / Creativity

≈ 11 kommentarer

Etiketter

Iskalla kårar,
kolsvarta tårar,
ord som sårar,
ni är alla dårar.

Känslor som kryper,
ångest som stryper,
aggressioner som får utlopp,
relationer som tar tvärstopp.

Nattliga spöken,
faran runt kröken,
paranoians svarta hål,
det är mer än vad du själv tål.

Kampen om ett liv värt att leva,
även om man till en början får treva,
så ska solen en vacker dag lysa genom mitt fönster,
och bryta detta destruktiva mönster.

 

/Y,

Skit, skit, skit.

03 måndag Okt 2011

Posted by in Känslomässigt kaos / Emotional chaos

≈ 1 kommentar

Etiketter

,

Jag fick ångest och började gråta igår kväll. Fy fan, jag ville verkligen dö. Tabletter. Det fanns en känsla av att allt var slut. Jag är så trött på allt. Fucking jävla skit.

Idag åker jag med Gotlandsbåten hem. Jag vill inte, jag vill inte, jag vill inte…

Allt känns bara svart och jag orkar inte mer.

/Y,

Brödbak.

02 söndag Okt 2011

Posted by in Köksstök / a kitchen mess, Out of town

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Natten till idag har inte varit särskilt lugn, men det har dagen varit. Jag, farmor och farfar har varit i Visby och ätit lunch. Det blev potatis och en räk/purjolöksgrätäng för min del, samt bröd och sallad. Till efterrätt åt vi glass med chokladsås och drack kaffe. Gott var det, men det stressade mig att det var så mycket folk överallt. När jag skulle resa på mig för att hämta bröd rasade min stol. Ångesten var där, igen. Sådana saker lyckas jag alltid med. Men brödet var väldigt gott och likaså olivröran som fanns att ha på, yummie!

Efter att ha klappat deras grannes supergulliga katt gick vi in igen och fikade. Sedan körde jag igång ett brödbak så att vi kan äta det färskt till potatis- och purjolökssoppan (Y:s recept, så otroligt gott) som jag ska göra till middag. Nu har brödet snart jäst färdigt, sedan ska det bakas ut och efter det in i ugnen.

Nåja. Åter till köksstökerierna.

/Y,

Jag känner mig lite tryggare här.

01 lördag Okt 2011

Posted by in Out of town

≈ 6 kommentarer

Etiketter

,

Av någon anledning känner jag att jag kan andas utan att få ångest när jag är hos farmor och farfar. Inget tvång, men det är nog för att jag inte är i lägenheten – jag har nämligen hört att många tvång är kopplade till det egna hemmet. Allt känns så lugnt! Stora delar av dagen har jag löst korsord och spelat alfapet, love it! Igår åkte jag motorcykel med farfar, vilket var superhärligt!

Ett stort minus är min trötthet samt det faktum att jag är väldigt spänd i kroppen, som vanligt. Jobbigt är det, men jag är van. Sedan har vi ångesten som följer efter mig som en skugga – ibland märks den knappt och ibland är den så stark att jag vill dö.

/Y,

Gotland.

29 torsdag Sep 2011

Posted by in DBT (dialectic behavior therapy)

≈ 5 kommentarer

Etiketter

, ,

Imorgon åker jag och kommer tillbaka till Stockholm på måndag kväll. Det ska bli skönt att komma ifrån lite, bara ta det lugnt med farmor och farfar.

Nu är jag stressad. Packningen, tvånget, ångesten. Hm, jag orkar inte gå och lägga mig. Jag var så trött idag att jag somnade en stund på dagen efter en frustrerande förmiddag med DBT-gruppterapi. Som tur är – jag är fortfarande trött, så det bör gå att sova inatt (trots stressen). Ångesten över att lämna lägenheten är hög och jag hatar dessutom att packa. Det känns alltid som att jag har glömt något, vilket jag antar att jag inte är ensam om.

Nåja. Det är nog dags för att ge DBT-färdigheten ”en sak i taget” en chans, så att jag inte stressar sönder mig själv och glömmer saker.

/Y,

Om relationer.

28 onsdag Sep 2011

Posted by in Känslomässigt kaos / Emotional chaos

≈ 5 kommentarer

Etiketter

, ,

Allt som har med relationer att göra får mig att bli helt slut i huvudet, rent psykiskt. Ångest, stress, separationsångest, svartvitt tänkande, svårigheter att förstå det som inte sägs – bara för att nämna några.

Jag har alltid haft problem med att jag har varit för intensiv i många av mina relationer. Det har gjort att folk har tröttnat på mig. Något jag har väldigt svårt att förstå är när exempelvis en kompis säger att vi kanske ska ses nästa vecka. Stressen och ångesten gör det svårt för mig att vänta på att personen ska höra av sig ”i tid” så att jag kan planera. Det blir därför nästan alltid jag som får höra av mig. Tanken på att inte veta vilken dag och tid jag ska träffa en person gör mig helt vansinnig. Tyvärr finns det ingen som kan ta hänsyn till mina problem. Det är snarare jag som måste försöka underlätta livet för mig själv. Jag har aldrig riktigt insett hur stort det här problemet är.

Om man, som jag, har aspergers syndrom har man i regel svårt med det sociala samspelet – signaler, känslor, hur man ska förhålla sig till andra människor. Själv är jag som sagt väldigt intensiv. Jag hör väldigt ofta av mig till mina kompisar, inte till alla – men det går i perioder vilka personer det rör sig om. Ingen säger till mig att de är upptagna, så det ska jag tydligen klura ut själv! Hur hade ni tänkt att det skulle gå till? Man kan i alla fall skicka iväg ett sms och säga att man är upptagen. Det kan jag självfallet inte kräva, men det skulle underlätta för mig. Idag gjorde min DBT-terapeut mig uppmärksam på att min automatiska tanke när någon inte svarar i telefon/ på sms är att den personen hatar mig. Jag är helt övertygad om det, tyvärr. Gråzoner är också något jag inte riktigt klarar av. Jag försöker att öva på det, men ärligt talat går det inte så bra.

Separationsångest är något jag förmodligen alltid har haft. Jag är så rädd för att bli övergiven att jag ibland inte ens klarar av att säga hejdå på ett bra sätt, utan försöker skjuta upp separationen. Följer med en bit på vägen eller föreslår att vi ska göra något mer. Allt för att slippa vara ensam. Det gör ont att inse att friska människor inte verkar ha samma sjuka behov av att träffas/prata i telefon så ofta som jag.

/Y,

 

 

Kaoskänslor och mys.

28 onsdag Sep 2011

Posted by in Betydelsefullt / Meaningful

≈ 7 kommentarer

Etiketter

,

Alltid lyckas jag göra något som strular till det för mig själv! För två dagar sedan lyckades jag förstöra min o-knapp på datorn helt och hållet (jag använder en annan dator nu), efter att den har varit på gränsen till oanvändbar i några veckor (tror jag). Inte nog med det – igår tappade jag bort mitt bankkort. Jag var på väg från Apoteket (hade köpt täckstift, för jag är finnigast i Sverige just nu) och skulle handla mat. När jag ska betala i kassan på Ica upptäcker jag att jag har tappat bort mitt Handelsbanken Frikort. Så här blev konversationen mellan mig och kassörskan (på ett ungefär):
– Alltså, jag kan inte betala det här. Mitt kort är borta!
– Kan du ta bort varorna? (eller något sådant…)
– Men vart fan ska jag lägga dem då? (jag förstod intevad hon menade, samtidigt som jag var upprörd)
– Jag ska hämta någon som gör det.
Det var ju en jävla tur för henne, haha. Jag gjorde ju inte precis en rolig upptäckt.

Jag förstör alltid mina saker, vilket är jobbigt. Tappar saker i golvet, är hårdhänt, oförsiktig, omedvetet närvarande. Är det någon som känner igen sig?

Idag har jag i alla fall haft möte med min DBT-terapeut. Det gick sådär, men jag fick ändå ut mycket av samtalet. Jag insåg kanske för första gången på riktigt att jag inte tänker som andra människor. Allt är svartvitt och bokstavligt för mig. Om man ska ses nästa vecka, så ska man det. Aspergers syndrom och borderline personlighetsstörning är en jobbig kombination – jag reagerar så starkt på allt och träffar gärna kompisar ofta och förstår aldrig de signalerna som andra förstår (som betyder att de inte har tid/vill ses just nu). Dessutom har jag en förjävlig separationsångest och är dessutom väldigt intensiv. Jag önskar att de som är mina vänner ska säga till mig om de tycker att jag hör av mig för mycket, annars förstår jag inte det. Hur fan ska jag någonsin kunna förstå?

Efter mötet hade jag i alla fall en underbar lunch med finaste Frida! Det var underbart – otroligt mysigt och helt enkelt bäst! Vi åt på en vegetarisk buffé och det var supergott. De hade varma och kalla rätter samt dricka och kaffe ingick. Mina favoriter var definitivt sushi och vårrullar, haha. Vi åkte till Liljeholmen sedan och gick runt lite, hihi.

@ T-banan :) <3

Sedan kom pappa hem till mig med en som skulle mäta mina fönster så att jag kan få persienner.  Jag och pappa fikade sedan – skorpor och te. Tack för alla råd, bästa pappa!

/Y,

Säng-pose ;)

27 tisdag Sep 2011

Posted by in Just another day

≈ 2 kommentarer

Haha, ja – jag var uttråkad igår kväll!

 

 

Hela förmiddagen har jag pratat i telefon med Ylle. Nu ska jag träffa F! <3

/Y,

Skitdag.

26 måndag Sep 2011

Posted by in Just another day

≈ 6 kommentarer

Etiketter

, ,

Jag har verkligen mått dåligt idag. Det började med att jag inte hade något att äta till frukost, eftersom jag hade ätit upp allt nybakat bröd jag fick av mamma igår kväll, fy fan. Jag köpte en drickyoghurt på vägen till mitt möte med sjukgymasten i alla fall.

Mötet var psykiskt tufft. Jag började gråta flera gånger, usch. Efteråt var jag tvungen att jobba, vilket jag inte alls var taggad på. Nu är jag hemma i alla fall. På vägen hem skulle jag köpa mat. Det blev 3 kr mer än jag hade på kontot, så jag var tvungen att säga till tjejen i kassan att ta bort en vara. Det fick tråkigt nog bli mozarellan. Så jävla förnedrande! Hatar det.

Väl hemma har jag i alla fall lagat middag. Den smakade bra – pasta, rökt lax, gräddfil, sockerärtor, körsbärstomater och oliver.

Kvällen spenderas med Idol, 2 1/2 men och sedan kanske jag ska titta på Sex and the city. Börjar bli sällskapssjuk, ska ringa en vän nu.

/Y,

Utbrott och stillhet.

25 söndag Sep 2011

Posted by in Just another day

≈ 2 kommentarer

Etiketter

, ,

Imorse väckte mamma mig. Vi satt och pratade lite, sedan gick jag upp och gjorde frukost. Te och en dubbel varm macka med tomat och mozarella. Jag satte mig ute på terassen där pappa satt. Efter två tuggor fick jag en massa skit i ansiktet. Om att jag inte lyssnar på vad han säger osv. Såklart gick jag in med min mat och vägrade äta den och smällde i dörren och gick in på mitt gamla rum (där jag brukar sova om jag är där) och grät. Jag kände mig helt förstörd. Allt kändes hopplöst. Efter en stund (jag vet inte hur lång tid det hade gått) kom mamma in och sa att hon hade värmt upp min frukost – hon är snäll. Jag tvingade mig själv upp ur sängen och åt…

Resten av dagen har allt förflutit ganska lugnt. Jag och mamma fikade på terassen med kaffe och nybakt bröd, yummie! Sedan gick vi till centrum och handlade lite, vilket gjorde att jag blev helt slut i huvudet. Jag köpte 1 liter apelsinjuice i mataffären som jag nästan drack upp på väg tillbaka, haha. Det är gott och dessutom blir man pigg av det!

När vi kom hem kollade vi på ett problem på TV som hetern ”Barn som inte äter”. Det var väldigt intressant, faktiskt.

Nu ska vi snart äta middag och jag har precis upptäckt att jag har ont i halsen. Förmodligen är det en förkylning på gång.

/Y,

Jag försökte verkligen rädda min dag…

25 söndag Sep 2011

Posted by in DBT (dialectic behavior therapy), Just another day

≈ 5 kommentarer

Etiketter

,

När klockan var 13:30 hade jag bara varit uppe en gång för att tvinga mig att äta frukost för att sedan krypa tillbaka ner i sängen direkt. Jag har verkligen problem med de dagarna då jag inte har några konkreta planer. Redan då visste jag att jag hade fått en gratis biljett till det känslomässiga helvetet.

Strax efter det ovan nämnda klockslaget handlade jag tvärtemot känslan och flyttade mitt arsle till badrummet – där duschade jag, borstade tänderna osv. Jag hade bestämt mig för att färga håret igår, så det var dagens planer. Innan jag åkte gjorde jag två mackor med tomat i makrillsås på. Jag hade ingen ork alls till att engagera mig i matlagning direkt.

Jag tog mig till Sergels torg och på Kicks köpte jag hårfärg – deep cherry black. Efter det tog jag mig till Espresso House och köpte en Chai latte, love it! Det får man unna sig på en skitdag som denna. Den avnjöts på Hötorget.

 

 

På väg hem från Hötorget gick jag in på Punkt Shop för att kolla på armband. Såklart välte jag ner en massa smycken för att jag är så jävla klumpig. Fy fan vad dum jag kände mig då. Jag blev så arg på mig själv att jag gick ut.

Väl hemma i lägenheten packade jag och begav mig hem till familjen, så där befinner jag mig nu. Jag har även färgat håret i skrivandets stund.

 

 

Vi har kollat på ”Mamma Mia” också, den är kul.

Angst from hell thou…

/Y,

Rastlös.

24 lördag Sep 2011

Posted by in Känslomässigt kaos / Emotional chaos

≈ 2 kommentarer

Jag är så uttråkad att jag bara vill skrika rakt ut, kasta saker i väggen, dö. Åh, jag orkar inte. Nyligen pratade jag med finaste J, det var trevligt<3.

Klockan är strax efter halv ett på eftermiddagen och jag har knappt kommit upp ur sängen. Jag åt frukost, men sedan kröp jag tillbaka igen. Frustrationen, depressiviteten, ångesten. Hur ska jag rädda mig själv (om jag ens vill det)?

/Y,

 

Nirvana made my day.

23 fredag Sep 2011

Posted by in Just another day

≈ 2 kommentarer

Etiketter

,

Visst har jag hört dem förut – Nirvana – men jag har aldrig riktigt lyssnat på texterna. Aldrig riktigt gett dem en chans. Idag är det nog det enda bandet jag har lyssnat på. Till jobbet, från jobbet, väl hemma från jobbet. Ni bör också lyssna på Evanescence-sångerskan Amy Lee’s cover på ”Heartshaped box”. Den är jävligt bra!

Dagen i övrigt har bestått av jobb, jobb, jobb. Jag somnade sent igår – efter 3 – och tvingade mig upp vid ca 9 för frukost (annars får jag skäll av min läkare, haha). Men men, min arbetsgivare ringde mig vid 10-tiden och frågade om jag kunde komma och kopiera tentor. Jag blev ganska lättad, ty jag var orolig för hur jag skulle klara av dagen utan att göra något (förutom tentavaktspasset på kvällen då). Innan jag åkte och jobbade sov jag en stund till och tog sedan en kopp kaffe. Jag hade varken haft tid, ork eller engagemang till att ordna lunch att ta med mig, så jag köpte en drickyoghurt på Pressbyrån. Det är inte tillräckligt, jag vet, men jag orkade inte bry mig. Mamma och jag fikade efter att jag hade kopierat och då åt jag en macka och drack te, så det var i alla fall något. Vi satt ute i höstsolen, härligt! Hungern grep tag i mig under tentavaktspasset. På rasten hade fiket stängt. Då blev jag irriterad som fan, så det blev till att vänta tills jag kom hem. Då blev det tomat- och mozarellapizza.

När jag kopierade hamnade jag i en jobbig situation. Eftersom jag skulle ordna många kopior av de olika tentorna så fick jag använda kopiatorn i vaktmästeriet. Ett plus med det var ju att om det blev problem med kopiatorn kunde jag bara fråga vaktmästaren – han är supertrevlig! Men det jobbiga var att det kom in någon man när jag nästan var färdig och sa: ”vad håller du på med?” rakt ut i luften. Jag förstod ingenting. När han upprepade samma fråga igen sa jag bara att jag kopierade. Då sa han att han pratade med vaktmästaren. Återigen – jag förstod inte ett jävla skit! Tårarna brände bakom ögonlocken. Precis då kommer mamma in genom dörren och börjar prata med någon av dem och det framkommer att jag är hennes dotter. Då börjar den där mannen berättade om att jag trodde att han pratade med mig osv. Jag ville bara dö! Det är verkligen förnedrande när någon skämtar om saker man inte kan rå för. Sådana situationer jag inte kan hantera. När jag och mamma skulle ta hissen ner med alla lådor med kopior åkte inte hissen ner, så jag började aggressivt trycka på knappen igen. Istället kom jag åt alarmknappen, haha. Jag fick ett ”skärp dig!” från mamma. Alarmet fick inga vidare konsekvenser i alla fall…

Tentavaktspasset var jobbigt. Studenterna är spydiga. Förstår de inte meningen ”häng din jacka där borta”, eller? Suck. Jag tog en rast på ca 5-10 minuter. Vilken jävla rätt har en av vakterna att ta ca en halvtimmes rast då? Ingenting är rättvist. Men men, jag hade nog tagit en längre rast om jag hade haft något att äta. Nåja.

Nog med gnäll för ikväll. Det kan ni ju alltid önska, haha.

/Y,

 

 

Jag vill inte möta morgondagen.

23 fredag Sep 2011

Posted by in Känslomässigt kaos / Emotional chaos

≈ 2 kommentarer

Etiketter

,

”Can’t catch tomorrow” av Lostprophets. Titeln på låten beskriver verkligen hur jag känner just nu.

Klockan är strax efter 00 och snart ska jag väl sova, antar jag. Måste möta morgondagen, även om jag inte vill. Jag hatar det här. På kvällen ska jag jobba. Ärligt talat är det skönt att ha en tid att passa, oavsett hur jag mår. Mitt liv rasar samman ännu mer utan rutiner. Det är så det är, helt enkelt.

Kvällen har förflutit ganska smärtfritt, mest TV-tittande som distraktion. Lyxfällan och Sex and the city. Mellan dessa två program hade jag kniven mot strupen i bakgrunden medan jag läste min dagbok från 2008-2009. Ganska intressant att läsa, egentligen. Jag har inte förändrats mycket, haha. Aspergers syndrom, depression, ångest, begynnande ätstörningar. Även min borderlineproblematik började växa fram. Jag beskrev hur jag trodde att alla ville mig illa och om min misstänksamhet. Mtt extremt dåliga självförtroende var tydligt. Misslyckad och äcklig, men så jävla envis! Relationsproblemen var så uppenbara redan då. Hopplösa jag.

Ja, jag vet inte vad jag ska säga mer. Imorgon kanske jag ska färga håret, mest för att fylla ut dagen – men också för att det verkligen behövs.

/Y,