Var det inte meningen att det skulle kännas rätt?

Etiketter

Den här dagen var väldigt trögstartad, men strax efter 12 åkte jag iväg och mötte pappa – vi skulle se om jag kunde lämna in min mobil. Just nu är det inget fel på den, men det kommer lite då och då. Det slutade med att vi skippade det. Efter ett tag skjutsade han mig till Solna station, så att det gick snabbt att ta sig in till stan med pendeltåget – jag skulle möta T för en fika. Wayne’s Coffee blev det. En kopp te och en chokladbiscotti. Egentligen bör jag ha tagit något mer matigt, men jag har knappt råd att äta ute – så jag skippade det. Det är mitt eget jävla fel att jag har slarvat med pengarna. Innan jag mötte pappa hade jag i alla fall druckit en drickyoghurt – det är ju något i alla fall. Jag får dåligt samvete för att jag inte sköter maten, men nu när jag har kommit hem till familjen (efter att jag träffade T) så åt vi middag. Pasta, keso, tomat- och mozarellasallad samt baguette.

När vi skulle åka från stan insåg vi att vi skulle åt samma håll. T sa att hon skulle träffa några kompisar och frågade om jag ville följa med. Jag varken ville eller orkade, så jag var lite undvikande först. Men sedan precis när hon skulle kliva av tåget (och jag skulle åka vidare) frågade hon igen om jag skulle med. Jag minns inte exakt vad jag sa, men att vi ses på måndag. Hon ska ha någon slags avskedskväll hemma hos sig, sedan bär det iväg till Kina för hennes del – i 10 månader! Jag kommer att sakna henne.

När jag kom till familjen höll pappa på att spela flera låtar som jag tycker är väldigt sorgliga i sig. Många barndomsminnen och liknande, eller så är det bara musiken – och allt vad det innebär. Jag kunde inte sluta gråta på ett tag. Han gjorde en kopp te och salta kex med ost till mig. Min pappa är bäst. Men jag hade verkligen ångest över det där med T – att jag inte följde med. Det är sådant här vi övar på i DBT, just att säga ifrån – därför bör det ju kännas bra när jag för en gångs skull klarar av det. Istället får jag ångest så att det skriker om det. Jag trodde verkligen att det skulle kännas rätt, men än en gång blev jag besviken på min känslomässiga reaktion.

/Y,

Identitet?

Etiketter

Jag har funderat lite kring vad jag gillar och inte gillar. Det är svårt. Komplicerat. Jag vet att jag gillar vissa sorters musik, men då kan jag inte låta bli att fundera över om man bara gillar just den sortens musik för att bli accepterad av andra. På någon nivå kanske det är så – vem vet?

Böcker. Jag älskar dem. Ord – jag älskar dem också. Men varför gör jag det? Är det böckerna och orden jag verkligen gillar? Det är så svårt att veta om man håller på med något för att imponera på andra, eller om man gör det för sin egen skull. Hur särskiljer man dessa?

Jag är förvirrad.

/Y,

En vidrig känsla.

Jag hatar tomhetskänslan. Det går inte att tänka – allt blir bara förvirrat.

Fuck this shit.

/Y,

Paranoid poesi.

Etiketter

Tystnad
ett svart moln
mörkret utanför
du kan inte nå mig här

Din hand är utom räckhåll
även om du väntar på mig runt hörnet
du kan aldrig nå mig här.

/Y,

Sleepy afternoon.

Etiketter

Jag är verkligen så seg idag – älskar mina lakan, filtar, kuddar och gosedjur dock!

Någon som är lika trött som jag? ;)

/Y,

Mycket att göra idag – jag är galet trött!

Etiketter

Jag var ganska pigg när jag vaknade imorse – melatonin i mitt hjärta! Sedan bar det av till DBT-gruppterapin. Validering idag igen då. Det känns som om jag förstår det lite bättre nu. Man behöver inte ens tala om för sig själv att man är bra, utan det räcker att ta på sig en tröja för att det är kallt.

Efter gruppen åkte jag hem till en kompis. Vi drack te – trevligt trevligt! :) Sedan bar det av till Medborgarplatsen för möte på Södermalms Stadsdelsförvaltning. Äntligen är ansökan till MISA gjord. Hon som jag pratade med frågade massor av saker, som jag störde mig på – eller snarare: som jag inte visste vad jag skulle svara på (och då blev det något klumpigt svar). Jag fick ett plastglas med vatten – det klämde jag självfallet till lite för hårt, så att det läckte ut vatten på bordet. Det låg ett hårstrå där också. Otroligt fräscht, eller inte! Fy fan.

Jag skulle egentligen träffa pappa efteråt och kolla upp vad det är för fel på min mobil. Den uppför sig lite konstigt ibland. Men såklart hade han glömt kvittot hemma, så vi får ta det imorgon istället. Det kanske var lika bra – jag var dödstrött när jag kom hem.

Nu ska jag nog läsa lite, om jag ens orkar det.

/Y,

Dagens äventyr samt redigering av widgets.

Resten av dagen spenderades på Stadsbiblioteket vid Medborgarplatsen letandes efter böcker skrivna av Jonas Gardell. Jag lånade ”Jenny” (som jag i för sig redan har läst), ”Vill Gå Hem” och ”Frestelsernas Berg”. Innan jag ska ge mig in på dessa böcker ska jag läsa ut ”Jonas Eckel” av Karin Fossum – mitt nuvarande projekt.

Idag var jag duktig och ringde SL:s kundtjänst, eftersom jag var väldigt osäker på huruvida mitt 90-dagars fritidsbiljett verkligen gällde tom den 15 september (som det står varje gång jag kliver på bussen) eller om det (som Y sa) bara gällde tills idag – alltså 31 augusti. Till och med de på kundtjänsten var osäkra. Det visade sig att from imorgon gäller min fritidsbiljett bara efter kl 16. Visserligen brukar det vara så med fritidsbiljetter, men det var ändå konstigt med tanke på att jag köpte en biljett som skulle gälla fram till den 15 september – men jag antar att det var för att sommarlov bara räknas tom den 31 augusti, sedan blir resten av dagarna bara en vanlig fritidsbiljett. Intressant, eller inte. Jag förstår inte ens att jag orkar skriva om den här irriterande skiten.

Efter att jag hade köpt mitt SL-kort – månadskort, eftersom jag är 20 nu – lagade jag middag. Det blev tomatsoppa med keso och en fralla med smör och ost – apelsinjuice till, självfallet. Sedan fortsatte jag att läsa i ”Jonas Eckel” av Karin Fossum. Efter det redigerade jag mina widgets. Nu finns det listan på ”bloggar jag följer” samt bloglovin-ikonen finns nu igen. Glöm inte att följa mig där!

Kram på er.

/Y,

Förvirrad…

Imorse skulle jag upp ganska tidigt – jag hade nämligen tid hos min DBT-terapeut kl 10. Någon gång på morgonen innan jag ska åka hemifrån upptäcker jag en avlångt, rött skrapsår på min vänstra underarm. Jag förstår inte hur det har kommit dit. Kanske är det som min terapeut säger ibland att jag kanske har dragit med naglarna på armarna i sömnen (jag har ju ganska långa naglar, vassa också för den delen). Men jag minns att jag vaknade av att något gjorde lite ont mitt i natten, men somnade om för att jag inte såg något. Jag blir väldigt paranoid när sådant här händer, men jag får väl försöka att hålla fast vid att det var mina långa naglars fel.

Dagen började som sagt med ett möte med min DBT-terapeut. Vi pratade mest om mitt tvång, som är mycket kopplat till min asperger. Min hemläxa blir att bara kolla väckarklockorna 3 gånger var – alltså: jag har 2 stycken. Jag vet att det låter mycket, men det är väldigt lite för mig. Spisen och dörren ska jag också fortsätta att öva på – såklart. Målet med spisen är att jag knappt ska behöva kolla den innan jag går hemifrån. Jag ska gå på förnuftet, alltså att jag faktiskt vet om att den är av – så varför ska jag kolla? Dörren ska jag egentligen bara behöva känna på en gång, inte flera. Nu kan jag ju springa upp och känna på den efter att jag har kommit ner halvvägs, vilket är väldigt frustrerande.

Efter mötet satte jag mig på en bänk utanför centrumet och läste. Då kom det en tant och sa: ”Kan jag få sitta här? De här är faktiskt till för pensionärer!” Jag gick muttrande därifrån. Jävla idiot – man kan ju fakiskt vara lite trevlig, tänkte jag. Skämtade hon? Var det som hon sa? Varför förstår jag ingenting? Jag började nästan gråta efteråt, inte så jävla kul.

Sedan skulle jag äta lunch med min före detta lunchgrupp, men det var bara jag och F som kom. Vi hade det supermysigt! Jag åt vegetarisk pasta. Sedan satte vi oss utomhus och drack kaffe, vilket var skönt – det var varken för varmt eller för kallt. F är en sån underbar person och jag trivs så himla bra med henne!<3 Jag älskar verkligen vädret när hösten är på gång. Nu är sommaren äntligen över! Jag mår ofta väldigt dåligt då, så det är skönt att den äntligen är över.

Jag åkte in till stan sedan och kollade på Sko Uno. De har så snygga skor, men dyra är de tyvärr. Någon gång kanske man ska unna sig ett par riktigt snygga stövlar – när man har råd (dvs inte nu, haha!). Allvarligt talat, jag är väldigt pank just nu, så det är inte ens kul!

/Y,

Tvång, tvång, tvång.

Jag orkar inte ta initiativet att gå och lägga mig, för då kan jag ändå inte slappna av – hur trött jag än är! Förbannad jävla helvetes väckarklockor – både en CD och mobilen. Jag ska träffa min DBT-terapeut idag, så jag måste ju upp. De senaste dagarna har jag känt mig lite mer avslappnad när jag ska gå och lägga mig, just för att jag inte behövde ställa väckarklockan. Nu när jag tänker efter är det kanske därför jag har mått bättre. Det och melatoninet. Jag älskar melatonin – det gör mig pigg på morgonen. Jag förstår fortfarande inte att jag faktiskt kom upp strax efter 9 idag!

Åter till ångesten då. Inte för att det är ett så muntert ämne – men i alla fall. Bara att tänka på väckarklockan ger mig ont i huvudet och allting. Jag känner mig helt överansträngd när jag väl känner mig ”färdig” att sova – alltså färdig med att kolla väckarklockan oräkneliga gånger. Suck. Tur att det går bättre med spisen och lite bättre med dörren i alla fall. Jag drömde ju en mardröm förra veckan, så det blev jobbigare med dörren då – kände mig så nojig. Man kan ju alltid hoppas på att det ger sig snart.

Nu ska jag ta min melatonin-tablett.

/Y,

Fåtöljmys.

Jag sitter och segar mig i min fåtölj och håller till och med på och somna. Älskar filten!

 

 

Mamma ställde in fikan, irriterande – men jag kanske måste iväg till hennes jobb och skriva på det där pappret till Försäkringskassan.

 

Ont i hela kroppen.

Jag hatar att ha mensvärk. Inte ens ipren hjälper. Det hjälpte lite att äta glass i alla fall, haha. Jag har i alla fall tvättat idag, vilket verkligen behövdes. Det är en seg dag, men jag har ändå fått en del annat gjort. Jag har handlat – bland annat diskmedel. Det var slut, men det köper man så sällan att man glömmer bort det. Nu kom jag ihåg i alla fall!

Det här är nog det tråkigaste blogginlägget ever! Men men, om ett tag åker jag iväg och träffar mamma. Jag måste skicka iväg en ansökan till Försäkringskassan angående SL-kort, så det ska vi skicka iväg. Fika ska vi också göra.

När jag kommer hem ska jag säkerligen värma vetekudden i ugnen.

/Y,

Mensvärk är inte kul.

Usch, jag har otroligt ont. Precis innan jag åkte hemifrån idag upptäckte jag det. Först trodde jag att jag var sjuk, men sedan insåg jag att mensen var på gång. Haha, pinsamt värre – man bör ju känna igen just den värken! Nu har jag ont i huvudet, magen och i stort sett alla andra kroppsdelar. This sucks.

Ångest, ångest, ångest över allt – dessutom.

Nu ska jag inte gnälla mer! Men men – imorgon blir det till att tvätta.

/Y,

Jag är pigg för en gångs skull.

 

 

Igår kväll tog jag en Circadin (aktivt ämne: melatonin). De är bra för sömnen och dygnsrytmen. Jag fick dem utskrivna på mitt läkarsamtal förra veckan och hämtade ut dem häromdagen. Jag känner mig väldigt pigg idag och kan inte komma ihåg senast det var så! Melatoninet har gjort underverk!

Nu pratar jag i telefon med Y och snart ska jag träffa J&M och ha picknick. Sedan ska jag träffa en annan M ;) <3

/Y,

 

Fuck it.

Åh, jag klarar inte av förändringar. Jag är så otroligt trött på det – hade planer imorgon med en kompis, men det blir inte av. Det suger – men vad ska man göra liksom? Jag som tyckte jag hade allt planerat, men nu har jag ingenting. Fy fan för att jag aldrig klarar någonting.

Typiskt mig. Så jävla typiskt mig.

/Y,

 

Jag har städat!

 

 

Tro det eller ej, men det är sant! Diskat har jag också. Jag mår ganska bra idag, så jag passade på att ta itu med skiten.

Här kommer lite bilder på min favoritdel av lägenheten: Sängen!

 

/Y,

”En komikers uppväxt” (1992)

Detta är en roman av Jonas Gardell. Sorglig, hoppgivande, verklighetsförankrad.

Juha Lindström är bokens huvudperson. Boken skildrar hans liv när han går i sjätte klass samt med tillbakablickar på åren då han var yngre. Emellanåt får man några glimtar av Juhas vuxna liv, då han tittar tillbaka på vad som hände det där sjätte året. Jenny – hans trogne vän och publik. Thomas – hans största dilemma. Boken präglas av Juhas vilja att bli älskad, i det här fallet: avancera i popularitet i klassen. Men för att göra det får han betala ett pris. Ett dyrt pris, som kommer att förfölja honom för resten av livet.

Detta är en djup bok som inte lämnar någon oberörd. Thomas ångest, ständiga ensamhet och tystnad. Jennys konstanta inställsamhet och desperation. Juhas gränser som saknar existens. Hur långt kan man gå för att bli älskad, för att förtjäna den där fjärde platsen? Den här historien handlar om maktkampen i Sävbyholmsskolan – i klass 6E – som kan gå hur långt som helst.

/Y,

De där dagarna …

… Då du bara vill sjunka genom jorden och aldrig mer komma upp igen.

… Då du känner att du inte har åstadkommit någonting, även om dina nära och kära försöker övertyga dig om motsatsen.

… Då självmords- och självskadescenarion spelas upp likt en film i ditt huvud, mer eller mindre som ett bakgrundsbrus.

Då du önskar att livet vore slut.

Kära du, håll ut – blunda och ta ett djupt andetag.
Ta flera.
Andas in, andas ut
och hoppas på att verkligheten ska vara mer skonsam när du åter öppnar dina ögon
och möter den.

Våga fortsätta hoppas på ett liv värt att leva!

 

/Y,

Jag och Jårdan!

Puss på grodan, som uppenbarligen har fått ett namn. Tack M för förslaget! Haha, hoppas att Jårdan inte blir en prins nu då – vill ju ha kvar honom precis som han är! ;)

 

 

/Y,

Less på allt!

Just nu är jag så otroligt jävla trött på allt. Jag är så trött på mina reaktioner på saker och ting. En kompis ringde för ett tag sedan och frågade om jag ville komma till Popaganda, för att hon vet att jag gillar Säkert! som skulle spela där – om 1 timme! Som vanligt blir jag galet stressad, som jag alltid blir när folk ringer spontant och vill ses. Det är ju jättekul att hon frågade, men min reaktion var ju som vanligt väldigt ångestladdad. Jag började till och med gråta. Snacka om överkänslig! Typiskt aspergers syndrom.

När jag gick hem efter en liten tur på stan (hämtade ut melatonin på apoteket) blev jag så deppig att jag kände för att trycka i mig massor med glass, så jag köpte det. Haha, det brukar ju kännas bra att äta glass när man är deppig – så jag körde på det. Men nu måste jag äta middag först, annars kommer min matstruktur att gå helt åt helvete. Nu ska vi se om jag får i mig något, ty jag har haft rätt mycket matångest de senaste timmarna. ”Fanfanfan” –  Käraste Thåström.

Jag skrev förresten lite när jag satt i Vitabergsparken efter tentavaktspasset, som jag tänker lägga upp här. Men först ska jag som sagt äta middag!

/Y,