Väckarklocksångest.

Jag avskyr att behöva ställa min väckarklocka, vilket jag har behövt göra varje dag hela den här veckan – och även idag. Det är så tycker tvång kring det. Jag tror inte att jag ska komma upp, så jag ställer alltid två stycken. Dessutom behöver jag kontrollera att de är på hur många gånger som helst. Alarmvolymen, tiden och signalen. Helvete. Hur ska jag någonsin kunna slappna av och leva normalt om det är så här hela tiden? Suck …

Nu dricker jag varm mjölk med honung i hopp om att bli lite lugnare. Jag bör gå och lägga mig snart – ska upp 8:00 imorgon för att hinna till jobbet. Sedan måste jag ordna någon slags lunch innan jag åker.

Tack för alla kommentarer, de uppskattas verkligen!

/Y,

 

Mr Beans semester.

Den filmen har jag kollat på med mina föräldrar ikväll, haha. Love it!

 

 

Jodå, det är trevligt med komedier – bara de inte handlar handlar uteslutande om kärlek. Då riskerar jag att bli väldigt uttråkad, ty de slutar då ofta på liknande sätt.

Förövrigt så har detta varit en helt okej dag – till och med bra. En del ångest, men det tänker jag låta gå.

 

/Y,

 

SCÄ-möte och sedan fika med K.

 

 

Jag fick gå upp tidigt imorse. Som vanligt kunde jag inte slappna av förrän klockan var närmare 1:30, fast jag mycket väl visste om att jag skulle upp kl 8:30. När jag vaknade var jag trött, men var ändå tvungen att gå upp i sängen – jag skulle på möte med min kontaktperson på SCÄ. Det gick helt okej, antar jag. Vi pratade om lite allt möjligt. Om maten och annat som är jobbigt. Jag ska dit igen i oktober.

När mötet var slut åkte jag till Skanstull och handlade. Sedan åkte jag hem och lagade lunch – pastasallad med skaldjursmix och gräddfil. Gott, men inte så mättande – ärligt talat.

Jag träffade K vid Odenplan, men vi åkte till Söder sedan för att ta en fika. För min del blev det Coca-Cola och en hallongrott, yummie! Vi pratade om allt och inget. Supermysigt var det i alla fall!

Nu är jag hemma hos familjen. Alla verkar vara på bråkhumör, men det har blivit en del skratt också. Vi har nyss ätit middag – pasta med pesto. Men för min del utan pesto. Jag smakade lite, men jag kan inte riktigt lära mig att tycka om det. Jag avskyr vitlök.

Imorgon ska jag jobba.

/Y,

Kommentarer.

Ni är inte så bra på att kommentera,  tyvärr. Jag vet att det är några som gör det, men det vore trevligt om fler gjorde det. Det är inte så jävla kul att inte få någon större bekräftelse på att någon faktiskt har läst och tyckt något. Men jag vill passa på och tacka de som faktiskt kommenterar, det betyder massor!

/Y,

Det här suger!

Etiketter

Nu känner jag mig så jävla sur bara. Jag vet inte varför, det bara är så. Både en kompis och pappa irriterar mig så mycket just nu – och allt annat förstås! Dessutom är jag galet nervös för mötet imorgon på SCÄ. Jag är orolig för vad som kommer att sägas. Äh, det är jag ju alltid när det gäller sådana här möten. Men vad ska man göra liksom?

Jag är trött och har ont i huvudet efter jobbet. Tentan jag som jag vaktade idag var 4 timmar och dessutom 1 timme extra för att dela ut papper och plocka undan – uppdelat före och efter. Så det blev 5 timmar totalt – info för alla mattesnillen, haha. Sorry.

Nu ska jag ringa någon, tror jag.

/Y,

One night from hell.

Jag somnade ungefär kl 1:30 (efter att ha utfört alla tvångshandlingar, med en del nedskärningar tack vare terapi) och vaknade strax efter 5. Då var jag konstigt nog tröttare än jag var när jag väl kunde gå och lägga mig igår. Dödstrött. Lite mindre än en timme senare somnade jag igenoch vaknade när veckarklockan ringde. Jag hade drömt en mardröm, säkert bara för att jag inte tog någon sömntablett. Vanligtvis brukar jag inte komma ihåg mina drömmar, men nu gjorde jag det. Jag var rädd och hade ångest hela morgonen, tittade bakom axeln hela tiden så att det inte stod någon där och stirrade på mig – trots att det vore helt orimligt.

När jag väl kom iväg strax innan 8:30, ty jag skulle på DBT-gruppterapi, så kunde jag varken sitta på buss eller tunnelbana utan solglasögon (trots att det var dåligt väder och hade regnat). Allt bara stirrade på mig idag. Dessutom var 2:an ner till Slussen väldigt långsam, så jag missade tunnelbanan jag hade tänkt ta. Nästa gick 5 minuter senare, då kom jag precis när DBT:n började. Jag som alltid kommer 10 minuter tidigare, haha. Stressad var jag i alla fall när jag kom dit, så jag gav upp ganska fort på mindfulnessövningen – jag kunde bara tänka på att jag behövde gå på toaletten. Det gjorde jag. Misslyckat som fan, just den delen av gruppterapin – resten var mer okej.

Nu ska jag äta lunch – pasta med makrill i tomatsås och musslor på burk – sedan ska jag åka till jobbet.

/Y,

Lunch med M och sedan jobb.

Idag kände jag mig sliten när jag vaknade efter nattens helvete. Somnade med dvd:n på och ipoden igång, som vanligt. Samma skit varje gång, haha. Klockan 11 lämnade jag lägenheten och åkte in till T-centralen och gick in på Lagerhaus och köpte födelsedagspresent till M. Det blev en italiensk kokbok och en påse karameller. Hon gillade presenten, tur det!

Jag åkte till hennes nya lägenhet och hälsade på. Hon har en katt som är supersöt! Åh, jag vill också skaffa katt. Hennes lägenhet var väldigt rymlig jämfört med min, haha. Fin var den också! jag fick ett gosedjur och ett linne av henne, tack!

 

Han/hon är söt, hihi. Inget namn är bestämt än.

Här är en bild på linne jag fick – love it!

 

Sedan åt vi lunch i Kista Galleria. Det blev en vegetarisk mix-rätt med ris, grönsaker, vegetariska dolmar och halloumi. Dryck till fick bli Coca Cola.

Efter det drog jag till jobbet. Tentan var inte så lång, 3 timmar. Haha, jag menar – det kan ju vara så att tentan är 5 timmar lång. Det kändes lite jobbigt idag. Huvudvakten frågade mig om jag kunde säga till studenterna att de skulle stänga av mobilerna och så precis när de kom in. Jag sa att jag kunde det, men kändes mig väldigt osäker. Tydligen märkte de av min ångest och lät någon annan göra det. Ibland känns det som om jag inte klarar någonting. ”Ingenting, först kom ingenting, sen kom ingenting…” – Kent.  Det gick ganska bra resten av tentan i alla fall, även om jag var trött och hade ont i huvudet – som vanligt. Jag kom att tänka på en sak när jag satt där och vaktade – tankarna flyger lätt iväg. Anledningen till att jag aldrig mår så bra fysiskt kanske delvis beror på att jag knappt kan andas när jag är bland massor med folk. Jag kan inte slappna av och har ångest hela tiden. Hm.

Jag pratade med Y efter tentan. Hon fick mig att må lite bättre.

/Y,

 

 

Svarta helvete och tankar kring allt.

Just nu har jag svårt att tänka förnuftigt. Jag har självskadetankar så att det bara skriker om det. De avtar inte direkt när jag drar min nagelfil längs armarna. Jag slängde den rakt genom lägenheten. Nu ligger den nära min tv-möbel. Jag vet med mig att jag inte har något att skada mig med här. Jag tog en kalldusch och höll i isbitar. Klämde dem hårt. Hårt, hårt. För livet. Just det – för livet.

Nu sitter jag på min säng med nattlinne och min Thåström-tröja – inlindad i min svarta filt (var inte meningen att vara symboliskt dock, haha).  Jag har kokat en kopp te – ”Ro för själen”. Rött te. Annars kanske jag inte kan sova sedan, tack pappa för att du uppmärksammade allt som rör mitt koffeinintag. Försöker att tänka på det. Tro det eller ej. ”Tro rätt, tro fel” – Dia Psalma. Fin låt, det där.

I skrivandets stund lyssnar jag på Evanescence. Jag älskar verkligen Amy Lee’s röst. Den är underbar, går rakt in i hjärtat. Just nu spelas ”Lithium”.

Jag är less – på mina problem, på det mesta. Varför ska allt vara så otroligt svårt? En retorisk fråga – jag förväntar mig inga svar på detta och vill inte ha det heller. Klockan är efter midnatt och jag bör sova, svårt att slappa av när man mår skit bara – tyvärr. Desperationen är för stark. Det destruktiva begäret likaså. Men jag hoppas att om jag skriver lite och lyssnar på lite mer musik – och kanske en tv-serie sedan – kanske det avtar. Snälla, låt det bli så. Save my ass just this time! (ta det inte bokstavligt.)

Seether, Amy Lee – Broken. ”The worst is over now, and we can breathe again…”. Tack för att du räddade mig den gången.

/Y,

 

 

Jag har ÅNGEST.

”Aspergerångest”. Det – och en slags malande ångest som inte vill släppa. Jävla skit, jag orkar inte med det här! Varför hör folk inte av sig? Inte ens ett sms. Blir så trött. Är det så svårt eller?

Nu ska jag nog sova. Imorgon ska jag träffa finaste M!<3

/Y,

 

Klänning och nymålade naglar.

Idag fick jag äntligen för mig att jag skulle måla om mina naglar. De såg rätt hemska ut, haha. Så går det när man inte har målat om dem på ett tag – det är inte alltid jag har ork till sådant.

 

Resultat:

 

Innan jag skulle åka till jobbet hade jag beslutsångest gällande klädval – ilandsproblem, indeed. Precis då ringde mamma. Hon tyckte att jag skulle ha på mig en klänning som jag fick av henne förut, så jag körde på det.

 

Här kommer bilder på klänningen: 

Jag hade inget tålamod till att beskära den här skiten, så ni får stå ut med att det är stökigt, haha. Men å andra sidan får ni se en liten del av mig lägenhet – smaka på den ni ;)

En till bild, bara.

/Y,

Suck…

Idag när jag var på Roslagsbanan in till Mörby för att träffa min DBT-terapeut fick jag ett sms av en kompis som ville ses och göra något i stan. Okej, sa jag – och nämnde vilka tider jag kunde. Max 10 min senare sms:ar en annan kompis och frågar om jag vill ta en promenad med henne. Sådana här situationer är sjukt jobbiga för mig, men jag löste det – kan man väl säga. Jag frågade den kompis som jag hade sagt att vi kunde ses idag till och frågade om hon kunde en annan dag i veckan, eftersom, jag vet att hon inte jobbar just nu. Det kunde hon, så jag skulle gå en promenad med den andra kompisen efter mitt möte – var det tänkt.

Efter mötet med DBT-terapeuten ringer jag min kompis och då säger hon att hon måste jobba över, ungefär tills då jag började jobba idag. Typiskt, men det är sådant som händer. Även om jag blev irriterad för att ingenting blev som jag hade tänkt mig helt plötsligt! Men vad ska man göra liksom? Som sagt, min aspergerhjärna gillar inte hastiga förändringar (haha). Två stycken på en gång var ju rena helvetet. Men men, hoppas att inga av personerna som är inblandade i detta drama blir arga för att jag skriver om det här!

Nåja. Nu ska jag äta tomat- och mozarellapizza, dricka apelsinjuice och kolla på Scrubs. Efter det ska jag till jobbet, för första gången efter sommaren. Det ska bli skönt, faktiskt.

/Y,

Svarta tårar.

Tårar,
svartmålade ögon,
dårar – ser ni inte att de faller?

En glasklar droppe,
flera – tills de är oräkneliga,
då faller en sista tår
och mina kinder är svarta

föralltid.

/Y,

Natti, natti – I guess.

Etiketter

Klockan är endast strax efter halv elva på kvällen, men jag är trött. Otroligt trött. Härmed slänger jag in en bild från igår ;)

Intressant inlägg, not.

/Y,

Läkarsamtalet.

Jag mötte upp mamma vid bussarna vid Danderyds Sjukhus. Vi gick till det huset min läkare sitter i. Utanför gav mamma mig utredningen som jag behöver inför samtalet med Stadsdelsförvaltningen. Det kändes konstigt att läsa den. Väldigt mycket stämmer fortfarande in på mig. Då gick det upp för mig att jag verkligen har aspergers syndrom och att det var onödigt av mig att ha förnekat det i så många år bara för att jag har fått så mycket skit pga den.

Gråten började komma redan i början av läkarsamtalet. Läkaren såg redan innan tårarna började komma att jag var ledsen.
– Varför är du ledsen? sa han.
Då berättade jag en sida av mig som han inte verkar ha lagt märke till tidigare. Mina problem som är aspergerrelaterade. Fram till för några månader sedan har jag försökt intala mig själv att jag inte har aspergers syndrom, att det är över. Fan heller, insåg jag efter ett tag. Det är lika bra att inse och acceptera, annars kan man varken berätta för någon eller få hjälp. Jag pratade med mamma nyss och hon sa att det var bra att han frågade varför jag var ledsen istället för att prata vidare istället. Det tycker jag också så här i efterhand, just då var det minst sagt jobbigt. Jag grät nästan hela läkarsamtalet – det gick inte att sluta. Jag fick remiss till habilitering. Där ska jag få prata med en psykolog som är expert på aspergers syndrom och liknande tillstånd. Jag fick även ett recept på en medicin som heter Circadin, där melatonin är det verksamma ämnet. Det här känns bra.

Nu är jag jävligt trött och skakad efter samtalet. I skrivandets stund sitter jag och dricker te hos familjen. Snart ska jag titta på 2 1/2 men.

Imorgon blir det möte med min DBT-terapeut.

Hold the best.

/Y,

Läkarsamtal idag.

Jag är nervös för vad som kommer att tas upp och vad som kommer att hända i fortsättningen. Mamma ska följa med mig. Lika bra det, jag är så dålig på att ta upp det som faktiskt är viktigt och blir ofta missförstådd.

Ikväll var det tänkt att jag skulle gå och se Jonas Gardell i Vitabergsparken, men nu är det inte säkert att det blir av. Kompisen jag skulle gå med kan inte följa med av vissa anledningar, så jag har frågat en annan kompis nu. Usch, vad trött jag blir. Jag blir stressad av sådant här. GAH!

/Y,

Emotional hell, as fucking usual.

Jag är så otroligt trött på mina känslor. Just nu vill jag bara bli räddad från dem. Tänker på imorgon – inget planerat fram till 16, då har jag mitt läkarsamtal. Vad ska jag göra innan? Gå och dö, antar jag.

”Håll ut, jag behöver dig…”

– Kent

Skrik från helvetet, eller hur man nu ska tolka det. Jag är överkänslig och instabil, I get it. Tur att jag är räddad på sätt och vis här i lägenheten. I alla fall från vissa saker som jag förvandlar till något destruktivt.

”Stå ut med mig, jag behöver dig…”

/Y,

I’m a horrible person.

 

 

Jag känner mig så föraktfull mot mig själv och mina tankar just nu. Det är svårt att acceptera att det har varit som det har varit i mitt förflutna, jag vet inte ens om jag klarar det. Hatet är för stort.

/Y,

Jag blir så irriterad av att gå i affärer.

Fy fan vad jag hatar att shoppa! Det är så tråkigt. Som jag nämnde i mitt tidigare inlägg idag så skulle jag gå på jakt efter ett par byxor, men tyvärr tappade jag tålamodet väldigt fort. På Weekday provade jag ett par byxor, men nej tack liksom! Allt i klädaffärer gör mig vansinnigt irriterad, speciellt när jag går själv. Jag gav upp efter att även ha gått in på H&M och Bik Bok. Sedan ville mina brorsor att jag skulle köpa vax och saltvattenspray till håret, så det gjorde jag istället.

Snart måste jag gå och handla.

/Y,

Trött idag, som vanligt.

Jag har vaknat flera gånger under morgonen, men först vid 12-tiden släpade jag mig ur sängen. Sedan blev det frukost och ett 2-timmars mobiltelefonsamtal med Y, mys! <3

Nu ska jag in till stan och köpa ett par byxor, det behövs verkligen. Jag tror att jag bara har ett par som passar.  Idag måste jag handla mat också. Det finns i stort sett inget hemma. Sedan måste jagdiska också. Berget blir bara större och större när jag mår dåligt men jag ska försöka ta itu med det idag när jag känner att mitt humör är lite bättre.

/Y,