Jag känner på mig att hösten har gjort entré, liksom det ufo jag alltid har varit.

Etiketter

, ,

För er som inte har listat ut detta –  rubriken är inspirerad av en av Jonas Gardells boktitlar: ”Ett ufo gör entré”.

När jag skulle in mot stan idag sa mamma att hon tyckte att jag skulle åka hem först och byta kläder. eftersom det var så dåligt väder (jag hade bara en sommarklänning och en tröja). Höstvarning, enligt mig.

Nyligen när jag var på väg hem från Aspudden, där min kompis som jag skulle träffa bor, noterade jag att jag skakade av köld. Klockan är i för sig efter midnatt, så det är inte så konstigt direkt.

Hela vägen hem fick jag lyssna på musik i min mobil, ty min ipod dog innan jag ens hade börjat åka. Problemet med att lyssna på musik i mobilen är att man inte kan ha så hög volym, vilket gjorde att jag var tvungen att lyssna på tunnelbanefolkets förbannade jävla skitsnack – tyvärr.

Jag har gjort en sak som är bra för mig själv idag. När jag blev trött så var det jag som tog initiativet till att åka hem, lite i alla fall. Snarare var det väl en antydan – frågor om hur mycket klockan och hur länge t-banan går. Det kändes bra – självrespekt. Jag kan inte minnas senast jag gjorde på det här sättet. Separationer drar jag oftast ut på så mycket det går. Sedan kan det ju också vara så att jag var väldigt trött av alla intryck och så – detta har ju inte varit någon bra vecka, vad gäller sömnen alltså.

Ett annat hösttecken är att jag lyssnade på ”Lars Winnerbäck – Kom Änglar”. Den påminner mig om hösten, men jag vet inte riktigt varför. Det kan vara för att den är aningen vemodig, men samtidigt en känsla av hopp. Precis som hösten.

/Y,

1 år?

 

 

 

Jag vet att jag bör vara stolt över mig själv för att jag inte har skurit mig på 1 år, men jag vet inte riktigt hur jag tänker och känner angående det. När man ger upp ett självdestruktivt beteende känns det som om jag  hela tiden kommer på nya, mer eller mindre allvarliga. Det är svårt att förhålla sig till datum när det gäller sådant här, eftersom man kanske har ägnat sig åt annan självdestruktivitet ändå. Men ändå, jag har i alla fall inte skurit mig på 1 år (vad jag kan minnas). Det är i alla fall något.

Idag är jag inte så trött som jag brukar vara, underbart skönt! Det var nog för att jag hade möjlighet att sova ut idag – jag har fått gå upp senast 8:30 varje dag den här veckan. Idag tyckte jag faktiskt att jag förtjänade en sovmorgon, som blev till 10:30. Det var mamma som väckte mig förresten, haha. Jag blev väckt strax efter 8 första gången, för att någon stökade i köket – det var tydligen pappa fick jag reda på sedan. Men somnade om gjorde jag allt! Till frukost drack te med mjölk och honung. Till det åt jag en dubbel varm macka med smör, ost, tomat och oliver. Gott! Sedan blev det en varm dusch. Detta har varit en mysig dag hittills.

Snart ska jag åka ifrån Österskär och in till Aspudden och träffa F, mys ska det bli! Sedan får jag säkert träffa hennes supergulliga dotter också, hihi!

Puss på er!

/Y,

 

 

 

Nuet.

Ute öser regnet ner,
inom mig är min kropp klen,
trötthet – och allt vad det innebär,
även halsont som skär,
genom min hals,
och utanför dansar regnet en vals.

/Y,

Idag är jag väldigt, väldigt trött.

Jag är helt jävla slut idag. Klockan är snart 20:30. Det här känns inte som jag, haha! Det är säkert för att jag har sovit ganska dåligt de tre senaste nätterna. Det blev 8 timmars sömn natten till idag, men det räckte tydligen inte.

Nyss upptäckte jag att jag missade att skriva det allra första som skulle finnas i mitt senaste inlägg. Det var ett misstag, sorry för det! Förbannade trötthet.

Vad ska man hitta på nu då? Jag kanske ska läsa klart boken ”Jag avskyr ordet normal” av Malin Nordgren, vi får väl se. Annars kan jag ju kolla på en film på youtube eller något, har nyligen upptäckt att det finns en del hela filmer som folk har lagt upp. Rätt nice, om jag får säga det själv.

Nej, nu svamlar jag bara. Dags att sluta skriva, I guess.

/Y,

 

Misa, Fika med R och sedan inköp av mobil!

Imorse hade jag möter med Misa kl 10. Det gick bra, jag träffade enhetschefen och han förklarade lite hur deras verksamhet såg ut samt hur jag skulle gå tillväga. Jag måste tydligen prata med statsförvaltningen först och skicka iväg min ansökan, sedan kommer de att kontakta mig.

Sedan fikade jag med  R. Jag drack kaffe latte! R bjöd – thank you! Efter det hjälpte jag henne att bära lite saker som hon skulle få med sig. Mys hade vi i alla fall!

Sedan mötte jag upp pappa. Vi skulle egentligen ses på söndag, men nu hade jag tid idag istället. Han bjöd mig på sushi, ty jag hade inte ätit lunch. Tack! Efter det smet vi in på Elgiganten för att se om det fanns någon vettig mobiltelefon som var värd att köpa. Det fanns det!

(bild tagen från internet…)

Jag och pappa gick just en promenad. Nu är jag trött och ska vila lite, tror jag – och i natt hoppas jag att jag får sova ordentligt.

/Y,

Bilder från dagen som gått.

 

Jag köpte sådana där små vårrullar med en sås till och gjorde ris sedan.

Rött te och en hasselnötskaka (nu ska jag hämta en till, haha!).

/Y,

 

Första DBT-gruppterapin efter sommaruppehållet.

Det kändes konstigt att gå dit igen efter allt som har hänt. Som vanligt kunde jag inte andas ett dugg under mindfulness övningen. Jag börjar istället kippa efter andan – det är så jävla svårt att andas normalt när man är med folk. Det går inte att andas djupt! ”Jag behöver en mun till för att kunna andas…”.

Idag började vi med validering, alltså att bekräfta sig själv och andra. Jag är inne på mitt andra varv, så det är andra gången jag går igenom detta. Det är lättare att validera andra än sig själv, enligt mig. Men det är väl olika från person till person, antar jag.

/Y,

Mina självdestruktiva beteenden – missförstånd?

Etiketter

Jag har inte skurit mig på ett år, skrev jag i mitt inlägg ”Blåmärken – klumpighet och självdestruktivitet.” En sak måste klargöras: Jag har ägnat mig åt annan självdestruktivitet under det gångna året, men jag har inte skurit mig på ett år. Därför sa jag att jag i alla fall hade kommit någon vart.

Hoppas att ni förstår. Det är ingen som har undrat vad jag menar, men jag vill bara inte att det ska bli något missförstånd!

/Y,

Impulsfoto.

Jag fick för mig att skulle ta en bild nu, så här har ni resultatet:

 

 

Lite annorlunda är den om man jämför med resten av alla bilder jag har på mig själv. Jag bjuder på denna!

/Y,

Blåmärken – klumpighet och självdestruktivitet.

Etiketter

VARNING! Innehållet kan vara triggande. Läs inte om du inte tror att du kan hantera det!

– Oj, vad mycket blåmärken du har!

– Vad mycket blåmärken du har! Shit, vad har du gjort?

Ovanstående är färska (inte ordagranda, men ungefärliga) uttalanden om mina blåmärken. För mig innebär blåmärken klumpighet och självdestruktivitet. Enligt den (enligt mig) underbara boken ”Mattillåtet” av Gisela van der Ster kan blåmärken också vara ett symptom på vitaminbrist.

Det började redan när jag var liten var jag väldigt klumpig. Jag hade dålig motorik, som troligtvis hade samband med min neuropsykiatriska diagnos som jag fick redan som barn: aspergers syndrom. Jag minns att jag gick hos en sjukgymnast när jag var 7 år, alltså i samma veva som jag fick diagnosen (det finns beskrivet i mitt presentationsinlägg). Under låg- och mellanstadietiden gick jag på en Waldorfskola. Där har de något som heter läkeeurytmi som jag fick gå på, men då förstod jag aldrig varför – vilket jag uppenbarligen gör nu. Läs mer om det här: http://sv.wikipedia.org/wiki/Eurytmi#L.C3.A4keeurytmi . Jag anger wikipedia som informationskälla för enkelhetens skull.

Fortfarande är jag väldigt klumpig. Om jag går med en kompis snubblar jag ofta in i honom eller henne. Det är inte illa menat och inte heller något trevande försök till att irritera någon. Mina ben är ofta fyllda med blåmärken – många fler än ”normala” människor har. Sedan kan man ju spekulera i vad som är normalt, självfallet.

Slag som har givit mig eventuella blåmärken är och har varit det självdestruktiva beteende som jag har ägnat mig åt längst. När det var något jag inte förstod när jag var yngre, exempelvis när det gällde hemläxor jag fick i skolan, slog jag mig själv i huvudet. Det gör jag fortfarande ibland och jag har kommit fram till att det är den första impulsen jag får när något går fel. Jag tror också att jag gjorde så när jag bråkade med någon och blev riktigt förbannad, men jag minns inte riktigt. Ibland slår jag mig själv ibland på armarna, så att det har blivit många stora blåmärken. Det är inget jag har hållt på med länge, men det har hänt lite då och då.

Jag berättar om mina erfarenheter och så fan heller att jag tänker skämmas för att jag mår dåligt! Min förhoppning är att de som har eller har haft liknande problem ska känna sig mindre ensamma om de läser det här.

Den 20:e augusti var det, vad jag minns via en dagboksanteckning, ett år sedan jag skar mig (appråpå självdestruktiva beteenden). Jag har ju kommit någonstans i alla fall.

Hold the best!

/Y,

Kontakt med Misa och Södermalms stadsdelsförvaltning.

Hej!

Idag har jag varit och ätit lunch med två tjejer från min lunchgrupp som jag gick i förut. De fick mig att tycka att det vore en bra idé att ta kontakt med Misa (en daglig verksamhet som kan ordna praktikplats för personer med främst aspergers syndrom/ADHD). Så nu när jag kom hem efter lunchen och en sväng på Stockholms Stadsbibliotek ringde jag Misa och fick information om hur jag skulle göra för att få kontakt där. På fredag ska jag komma dit och kollade lite hur det är där.

Efter det ringde jag Södermalms stadsförvaltning och bad att få prata med en biståndshandläggare. Den 1:a september ska jag dit och få information om allt vad detta innebär.

Jag är jävligt trött på att inte ha någonting att göra. Det blir nog en för stor press att börja plugga nu, så det vore ju skönt att kunna få jobba ett tag.

/Y,

Dålig sömn och vårdcentral.

Etiketter

Jag har sovit helt jävla uselt inatt – gick till sängs lite innan 1 och somnade strax innan 2. Sedan vaknade jag vid 3:30 (tror jag) och vaknade massor med gånger fram till klockan blev 8:30, då var det dags att ta sig upp. Jag hade tid på vårdcentralen i Gullmarsplan kl 10 – tur att det går snabbt att åka dit då! Mitt fästingbett är fortfarande kvar och ringen runt också (som är typisk för borrelia…). De sa att det kunde synas upp till 5-6 veckor efter att man har slutat äta penicillin, så det är väl bara att avvakta.

Min usla sömn denna natt gör att jag har mycket huvudvärk nu. I vanliga fall brukar jag vara piggare än så här när jag väl har kommit upp ur sängen. Jag provade att dricka lite apelsinjuice, för det brukar hjälpa lite – but not this time! Fy fan, jag är dödstrött.

Snart ska jag iväg och luncha med några från lunchgruppen jag gick i förut.

/Y,

Hemmakväll och aggressiva tankar.

 

Jag träffade M idag, det var mys. Mörby centrum – lunch, biblioteket och fika. Ärligt talat hade jag ingen aning om att det biblioteket fanns, men det var fan i mig en bra upptäckt! Både jag och M skaffade lånekort där plus att jag kom hem med tre böcker – jag hoppas att jag inte blir besviken på innehållet (då jävlar, haha). Nej, men jag har precis börjat läsa ”Jag avskyr ordet normal” som handlar om hur det är att vara vuxen och leva med aspergers syndrom. Boken är skriven av Malin Nordgren och jag måste väl ändå säga att jag gillar boken – hittills.

Just nu är jag arg. Skitförbannad på allt, bara. Ingen anledning … tror jag. Eller snarare: Jag vill inte skriva om det.

/Y,

Lättmjölk?!

Jag måste bara berätta om en helt sjuk grej som hände igår när jag och J var på Espresso House! När jag kom fram till kassan sa jag att jag ville ha en ischai. Då frågar killen i kassan: ”med lättmjölk?”. Tankarna snurrar runt i mitt huvud. Varför sa han så? Ser jag ut som en sådan som bara dricker lättmjölk?

Jag sa såklart nej (och var glad att jag vann över anorexin). Det lät nog inte så trevligt, men han fick väl för fan skylla sig själv! Jag förstår inte – vart är världen på väg egentligen? Jag tycker att det är helsjukt att de frågar om man vill ha lättmjölk istället för vanlig. Det gör mig så förbannad att jag vill sparka så hårt att min fot kommer ut på andra sidan väggen. Nej, men jag tycker verkligen att folk ska TÄNKA SIG FÖR VAD DE SÄGER. Jag förstår inte att det ska vara så otroligt, jävla svårt!

Vad tycker ni?

/Y,

Så jävla trött på allt.

 

 

Fy fan vilket jävla helvete. Allt bara – känslomässigt. Jag är ju bara så dum i huvudet som inte ens kunde sköta maten idag, nu är jag så trött att jag knappt kan röra mig! Dessutom har jag tappat bort alla DBT-veckokort jag har haft i sommar utom ett – och jag har möte med min terapeut imorgon kl 10. Jag vet inte om jag kommer att hitta dem ikväll, men om jag inte gör det ska jag i alla fall försöka att inte bli sömnlös inatt på grund av det.

/Y,

Psykiskt trött.

Det har varit en väldigt påfrestande dag. Först vaknade jag och sedan åkte jag till Åkersberga Centrum och träffade J, men vi ändrade våra planer lite och tog Roslagsbanan till Täby Centrum istället. Vi gick runt och kollade i affärer och upptäckte att det är jävligt dåligt med bankomater som fungerar där, haha. Jag provade två olika och ingen fungerade. Vi gick till Espresso House – jag drack en ischai och hon drack en frapino, gott var det. Vi hade det väldigt trevligt, men jag var väldigt trött när jag satte mig på tåget mot stan. Det är mycket intryck och folk som stirrar (känns det som i alla fall). Ärligt talat känns det som om huvudet ska explodera.

När jag skulle kliva av tåget vid Östra station såg jag S. Hon var på väg till sin pojkvän, men frågade om jag ville följa med henne till T-Centralen och kolla i affärer – så det gjorde jag. Vi kollade knappt i några affärer innan S kom på att hon ville kolla på Change. Den BH-affären finns inte i City så vi åkte till Sollentuna Centrum och kollade där. Vi var där länge, så nu – väl hemma – är jag helt jävla slut. Jag har ätit skitdåligt idag också. En varm macka till frukost och någon nötbar med choklad i. Jag gjorde middag nu när jag kom hem, men är fortfarande trött i huvudet.

Jag måste verkligen skärpa mig när det gäller maten, eller snarare när det gäller strukturen. De senaste veckorna har varit ett känslomässigt helvete, så det har varit svårt att få ihop det. Jag kan äta mer olika sorters mat än tidigare, men mitt mående gör att strukturen inte fungerar just nu.

/Y,

J idag!<3

Det var ett tag sedan vi sågs, så det ska bli kul att ses igen.

Jag är väldigt trött idag, men har i alla fall gått upp och ätit frukost. Klockan är typ 11:30, men ändå! Det blev en dubbel varm macka med tomat och mozarellaost, gott. Till det drack jag jasminte. Eller drack och drack, jag har det fortfarande kvar.

Imorgon har jag mitt första möte efter sommaren med min DBT-terapeut.

/Y,

Fika och kubbspel.

Hej!

Det har säkert framgått att jag är hos min familj nu. Jag har tagit lite bilder som jag lägger upp nu, ty jag var för arg förut för att göra det.

 

Detta hade jag på mig idag. 

Mamma hade bakat bärpaj.

Bullar som pappa hade bakat som låg i frysen, men som vi uppenbarligen tinade upp.

En bild på mig i min Thåström tröja.
 Appråpå det så önskar jag verkligen att jag var i Göteborg och såg honom.

Kungen i vårt kubbspel. Jag minns inte vem av oss som har pimpat honom,
men en riktig heting geting är han i alla fall ;) . Erkänn allihopa!

/Y,

Helt jävla sämst.

FAN, jag mår så dåligt att jag vill dö. Jag vill bara gå under jorden. Irriterad, förbannad, ledsen. När jag skriver vill jag bara slå sönder tangenterna och jag biter mig i läpparna och i tungan.

Jag fattar inte hur du kunde säga att jag är tjock. Hur kan du vara så jävla elak? Din förbannade, jävla idiot.

Min självdestruktiva hjärna vill styra mina handlingar, men jag kan inte avgöra om jag vill att den ska göra det eller inte.

/Y,

Naglar.

Idag skulle mamma fixa om sina naglar och då kom jag på att jag också behövde göra det. Tur att jag hade med mig nagellack och nagellacksborttagningsmedel då! Det blev samma färg som förut – ljuslila eller vad man nu ska kalla det.

 

 

Sedan ska jag hjälpa mamma att måla hennes tånaglar.

Puss på er!

/Y,