Jag sitter här. En lördag. Den dagen i veckan när jag ibland har tid att skriva ett längre inlägg, ni vet. Fast jag vill oftast inget hellre än att bara ta det lugnt den här dagen, den här tiden.

En rökelse. Utan hållaren, som ser ut som ett långt blad. Bordet det står på är ett kaos med fler rökelser, nagellack, ljus och förtvivlan.

På TV-skärmen är Modern Family på paus. På datorn kommer aviseringar från Facebook, som säger ”väntar på dig” om nya händelser. Det låter nästan lite obehagligt.

Mina tankar är upptagna, som vanligt. Fotografiskt minne är något som jag har, men det är vara smärtsamt. Allt blir tydligare, minnen och så. Ärligt talat skulle de kunna vara mer suddiga. Tankar är ett tidvis ett märkligt fenomen, för det finns en del som är rent av smärtsamma. Som tvångstankar, eller andra tankar som leder till psykisk ohälsa. Jag kan inte riktigt styra vad jag tänker på. Folk säger att de kan kontrollera vad de tänker, eller näst intill. Jag tror inte man kan det, kanske till viss del. Tankemönstret påverkas mycket av det man är med om eller har varit med om. Händelser, event. Vad tror du?