Dom sa att det blir utsikt mot gården

I bortglömda städer

Det räcker för mig

~ Thåström (2015)

Jag undrar om Stockholm kommer att vara bortglömd, förträngd. Som det är nu. Pandemi-Stockholm. Media skriker hur vi inte tar ansvar. De generaliserar. Jag tror att många bryr sig – på någon nivå. Alla kanske inte bryr sig på samma sätt. I tankarna, men inte i handling – i alla fall inte på det sätter som accepteras av samhället.

Appråpå acceptans via samhället. Vi som tänker annorlunda, som har en neuropsykiatrisk problematik. står längre i rang – oavsett vad. Sämre förutsättningar gällande studier, på arbetsmarknaden och att vi ständigt blir missförstådda. Vi vill ha samma förutsättningar som alla andra, även om det är på ett annat sätt. Är det så mycket begärt? Måste vi kämpa så mycket hårdare för att åtminstone må: okej?