Här sitter jag. Snurrar i håret och lyssnar på en Kent- spelning, för jag måste ha musik i bakgrunden. För att fylla hinnan av tomrum. I dag slapp jag energikrävande saker efter Dynamo, som handling eller liknande. Jag kunde åka direkt hem. Inget krångel. Inga möten. Inga förbannade ”snabbvisiter”. För en gångs skull verkar det mesta finnas hemma. Jag blir så trött av att gå ärenden direkt efter att redan ha jobbat.
Dock blev det lite jobbigt under dagen. Jag fick veta att jag gör saker i ett för högt tempo på jobbet, så att andra blir stressade. Ofta är det så att resultat ofta blir bra, eller bättre än så. Tillvägagångssättet är inte riktigt som alla andra önskar. Det är viktigt för mig att göra på mitt sätt, men det kanske inte alltid uppskattas. Jag blir förvirrad över att folk inte känner eller upplever saker på mitt sätt. Saker som jag trodde gick rätt bra – var en utförsbacke.
Anledningen till att jag kan acceptera att jag har Aspergers syndrom är att den inte bara innebär problem, utan också balanserar med saker som jag är extra bra på. Kanske. Motoriken och koordinationen är en del i hur folk kan uppfatta mig, vilket ofta blir svårt. Ibland, eller ja – ofta, blir jag så otroligt irriterad på att andra läser av så mycket kroppsspråk – inte så mycket av vad jag faktiskt säger. Jag antar att det därför det passar mig bra att uttrycka mig i skrift. Det är också svårt för neurotypiska människor (folk utan diagnos) att sätta sig in i, eller ens försöka. Min hjärna fungerar annorlunda än genomsnittshjärnan.
Gilla detta:
Gilla Laddar in …
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.