Solens isande, glödande strålar mot den gula landstingsfilten. Kvinnan i den metalliska sjukhussängen blundar halvt och hennes mascaramålade ögon glänser av solens sken. Hennes svarta klänning likaså. Golvet i rummet på den psykiatriska avdelningen har en odefinierbart tråkig färg. Kvinnans fötter, vars tånaglar är målade i rosa, gav en underlig kontrast mot golvet. Hennes medpatient gick nyss ut ur rummet, vilket gjorde att rummet fick en ödslig atmosfär. Det var bara hon, solen och det i övrigt tomma rummet kvar. Borträknat sängen, garderoben och de båda patienternas tillhörigheter.

Solen började gå i moln. Hon stängde ögonlocken och allt blev tyst.