Dimmans vals
yttrandets stavelse
tecken försvunna på ett papper av glas‘
byggnad ringer in, med skuggorna i halsen
hjärtat dunkar rött
svettdroppar viskar tårar
frustrationen öppnar svarta fransar

Där parken skriker tveksamhet
runt hörnet
mot då

Tystnad i andetagets takt
pulserande längs
celsius droppar
vitt, skimrande, transparent

Torra läppar formar
moln – livets form
partiklar av hopp
lugnets dova skrik.

Svettdroppar, vars reflektion, sjunger runt hörnet

Tystna skrik virvlar längs rörelser bortom gränser

Andetag mot gnistror av hopp

Flyktens rastlöshet stampar mot skyn

Där tårar möter solens reflektion

Kolkritans skrik mot istappar

där sekelskifteshusets tak målar perspektiv

Kylan längs armhår som täcker,

läppar formar en viskning

hårtestar drar sig över ansiktet

slitna ögonfransar berättar historier

tecken, blad, stänk av förundran.