När solens isande strålar pyser ut den energi som finns kvar. Då önskar jag att jag vore långt bort. Sedan får fläkten och spellistan ”Det är ni som är dom konstiga, det är jag som är normal” (namnet på Thåströms platta från 1999, nästan samma stavning) viska, men ändå skrika mig till sömns.

Jag beställde en fläkt i går, så den är på ingång i takt med covid-ryktena. Det går, förvisso, en hel del rykten om allt. Jag orkar knappt gå in på Facebook hemma, eftersom jag jobbar mycket med vår sociala medier på förlaget. Vissa är bara ute efter sina kära ”klicks”. Man vet aldrig. Fast det mest tragiska är att folk inte kan bete sig gentemot varandra i kommentarsfälten.

I högtalarna sjunger Imperiet med Thåström på sång – kriget med mig själv. Jag lyssnade så mycket på den här låten när jag var tonåring att pappa valde den som ringsignal på just mig – lite gulligt. Då jag var 14 år lyssnade jag nästan enbart på Ebba Grön, Imperiet och Thåström. Även Green Day, Simple Plan, Kent och Sum 41 – ibland. Nu har jag utökat Thåström-musiken med Peace Love & Pitbulls – som är mer åt industri metal-hållet. Sedan lyssnar jag mycket mer på Kent än jag gjorde som yngre.