Staring eyes though open door

Folders of problematique whispering vocals

Sadness, pure, exist as a shadow of the past

A grey scaled city screams glittery

… When a color explosion

contrast in notes, tiredly

Dark, shaped pain is crying exhaustment

Sparkling, pink sky are painting tears

frustration bolts light apart

Shades of pretending, screaming

Silent, struggling, exposed heart

Keeps pounding, with reflection.

Shades of sparkle between white particles

colorful roses leave an thoughtful print

silent screams between roads,

circles of decadence, colorful

voices of existence, painting frantically

… And drawing with charcoal on that open sky.

Whisping, controlling, fearful

light through buildings, with a tired mist

roses and leafs screaming against

notes leaves metallic footprints, beyond transparent sight

purple clouds, black sparkle,

stairways, lost in an exhausting nothingness

(min första dikt på engelska på väldigt länge/my frist poem in English in a long time)

Skymningen skrattar magenta

gråtfyllda ögon önskar existens

stjärnor slösar sin tid

vattenpölar spiller silver

gatorna stirrar rött

Fast fotstegen vandrar i orons spår.

Bultande, jagande, flyktlikande.

Yrar längs torget

Gnistrar mot trasiga fönster, mörkgröna

Tystnaden sveper längs tomma minnen

Känslorna viskar sönder mina öron

stämningar skär genom mitt förstånd

pulser skriker genom luften, smått existerande

toner gnistrar genom hjärtat, minnet

svart stänk av frustration stöter

Dimman fortsätter gråta blankt

När parkbänken talar trevande

känns verkligheten levande

Bräckliga tankar mot

Harmlös oro visslar på hoppet

När det planlösa, konturlösa

Fogmassa trevar, rödskimrande

Gnistrande vila skriker mörkets visa

Smatter mot rutan, kulörta

Höghusen virkar samman staden

Tills bara tomhet finns kvar.

Flimrande partiklar mot molekyler utan botten

Penseldrag, yttranden, lerans existens

Kulört himmel, gnistrande frågor

Blodröda streck mot en ledsen gata

parkbänk i gråskala, håglös flaska bultandes mot grus

natten ligger, viskandes, längs hinnornas metall

Medan daggkåporna dansar sömnens vals

staden ekar i cirklar, reflekterar där.

Noter, stämningen, kontraster

Gråskalor, med en gnutta skärt

Dova pulserande ljud

Rökelser lämnar spår av blankt

Ljusen, med doft av bräcklighet

Gnistrar, tomt, när musiken slutar

Skåror i rastlösa, nedtrampade löv
celsius åker nerför ledsna träd
orange regndroppar ekar längs
en för tunn halsduk, mot
distraherade termosmuggar

mörka moln refekteras
i gulnande vattenpölar
en gnutta frost mot
metalliskt avfall
under ytan, ropar

Röda, viskande löv
som gjort avvaktar
i lekparker fyllda av känslor
starka, som speglas
i berörd koda, stilla väntande

Tända ljus glittrar runt hörnet
Gatulyktor utstrålar falsk säkerhet
Våra telefoner skriker ensamhet
just när emotionerna speglar
morgonens dagg.

Färgstarka noter, med spår av kol
tysta lampors frustration
fönstret på glänt, mot en sned vy
spetsiga attityder hörs från gatans vila
precis som en instrumental klang
slår om till en hårdare ton, stilrent
där röster skär genom vibrationer
där nyanser är mer än valörer
fast hoppet finns där

Där gnistrande proportioner
mot perspektiv, som ekar i minnet