Händerna. Såriga. Desinfekterande rinner ur pumpen, som om det inte fanns något slut. På spiralen. Samhället. De sekundära. De primära. Tredimensionellt, jagande, skrikande. Dygn, individer, sjukhussängar. Maktpositioner, halvdana insatser. Vad vet jag? Finns… ? Perspektiv…

Det händer mycket i världen, men även i Sverige. Här på individnivå har jag fisit på min så kallade ”kontorsstol” (en vit köksstol med rosa fluffkudde) framför datorn och jobbat hemifrån. Tagit vape-pauser ute, där luften i kylan viskar ”Har du en plats här?”. Eller: Jag vet inte. Annars har jag handlat och städat. Ätit någon konstig vegansk kebab, som jag köpte på Coop. Den smakade okej, men eftersmaken…

Jag har pratat i telefon med några personer. En åt gången. Det lyfte upp min dag lite. Jag har känt mig lite smått nere.

Hur mår du?