Det är november och vintertid, när det kommer till uret. Gäspningarna avlöser varandra och det behöver, inte alltid, handla om trötthet. Ni vet, det blir mörkt tidigt.

Min bakgrund här är numera rosa, pink, skär. Kalla det vad du vill. Munnen formas som ett O eller 0. Ögonskugga och eyeliner rinner längs med kinder – tills man ser ut som Alice Cooper. Någon slags look-a-like. Äh, jag vet inte.

Tankarna rusar ikapp med oron, som det alltid är. Mer eller mindre. Att hålla mig sysselsatt.

Gnistor bakom moln av droppars vals,