Jag har ångest. Allt känns så jobbigt. Tvånget börjar bli överväldigande, mer och mer. Det får bara inte ta över! Imorgon ska jag åka och ta hand om pappa. Vi har bestämt vilken tid (för min skull, så att jag kommer iväg) jag ska komma dit. Att gå och lägga sig och sova innebär ångest. Likaså att gå hemifrån. Hemskt. Hur länge ska jag orka?

Idag pratade jag med min DBT-terapeut om detta. Vi bestämde (ännu en gång) att jag ska försöka att bara göra allt 3 gånger. Ni tänker kanske att tvång inte är ett av de typiska problemen man pratar om i DBT, men tvång är som bekant en typ av ångest. Enligt min erfarenhet handlar det om att reglera känslor (minska sårbarheten, bygga kompetens, samla positiva erfarenheter samt att handla tvärtemot känslan) och använda sin visshet (balans mellan förnuft och känsla). Dessutom krävs det självklart att man är medvetet närvarande i det man gör just nu. Detta har vi förstås pratat om på olika flera samtal vi har haft, men det är detta som jag känner kan hjälpa mig (när jag väl vågar anta utmaningen på allvar – just när det gäller tvångstankarna/tvångshandlingarna).

/Y,