Etiketter
antibiotika, Ångest, Bactrim, covid-19, covid-test, Definitioner, Folkhälsomyndigheten, Frustration, Gotland, Klåda, Kliar, Maktlöshet, Medicin, Smärta, Smärttröskel, Thåström
[https://www.youtube.com/watch?v=9r6XixcufIQ]
Just nu måste jag distrahera mig – och vad är då bättre än en drös med konsert-videos med Thåström? <3 Jag länkar den ovan om någon vill titta, vilket ni borde!
Det ser inte direkt ut som att jag kommer i väg till Gotland. I princip är det bara att glömma. Ärligt talat är det skönt att veta, ur ”Asperger-aspekt”. På akuten sa läkaren att jag kan gå till jobbet, fast jag inte har fått svar på covid-testet. Det säger även folkhälsomyndighetens riktlinjer. Jag är ju symtomfri. Tyvärr har jag redan fått någon typ av klåda av antibiotikan jag fick på akuten.
I dag har jag gråtit, känt mig frustrerad, maktlös… Har jag inbillat mig för mycket? Eller inte? Det känns som om allt är väldigt ångestdrivet. Jag har väldigt svårt att lokalisera stan i kroppen och så klart… Att ens känna av den. Min kafffekanna gick sönder, tappade den i golvet, för några veckor sedan, jag fick en glasbit i foten och märkte ingenting på 2-3 dagar. Då fick jag hjälp att plocka ur den. Jag undrar om jag inte alltid känner fysisk smärta på grund av att jag känner så mycket psykisk smärta. Har ni några tankar om det?
Hur definierar ni smärta?
Yolanda and her creative scream 
livsglimtar skriver:
Smärta kan verkligen vara olika från gång till gång. Jag har väl vad som räknas som hög smärttröskel. Födde barn väldigt koncentrerad på uppgiften och kroppens arbete, snabbt och relativt … kan inte säga smärtfritt, men Kroppen gjorde ju sitt jobb, var bara att hänga med. Sen bröt jag ett ben i foten för några somrar sedan, klev på barnbarnets legobit och då gjorde det jäkligt ont. Men sen hankade jag mig fram över sommaren och till tidiga delen av hösten gick jag till min härliga Läkare på VC. Hon sa ”bäst vi röntgar foten om jag känner dig rätt.” Jo då av var ett ben som läkte av sig själv, fast jag ännu känner avf fotfan ibland. Sen skickades jag till Danderyds ortoped, läkaren där fattade inte att jag kunde gå på foten.
Men sen finns det gånger som när jag stod på en fotpall på balkongen och vattnade hängande blomma. Pallen gick sönder, tro sjutton det jag väger mycket och så rasade jag ner och in i hörnet på en låda med lock som vi har blomkrukor i. Far och bada jag kröp in och upp i soffan, det gjorde ont och jag var så överlycklig att jag inte föll med den sidan min nya njure sitter inopererad. Hamnade dagen efter på akuten, det gjorde så ont att jag inte kunde röra mig. Fick åka ambulans, Det var en stor blödning som tryckte på ryggraden det gjorde så ont att det inte var klokt. Sen svär jag väl som andra över att sparka tårna i bordsben och annat, skär mig när jag lagar mat, långa haranger om jag slår skallen i köksskåp. Du vet sånt där som händer då och då. Jösses detta blev ju en novell hahaha! Sätter punkt just här . Kram
GillaGillad av 1 person