Omgiven av vitt. Faller från himlen. En glittrande. oskuldsfull kristall i taget. Gråter? Kanske. De flyger runt, nedåt – men är de verkligen här? I nuet. Flyr det från något? Himlen… Är den helt oskyldig?

Utomhus är allt vitt. Jag vaknade kl 11 till en smått kall lägenhet. Det viktigaste att ta itu med var – förutom att överleva – var att göra handla och göra i ordning matlådor till nästa vecka. Ett paket behövde hämtas också. Jag gjorde ett tappert försök att hämta det i går, men jag glömde mitt ID hemma. Sedan jag köpte en ny telefon har jag försökt omorganisera mina kort. Jag kanske bör tänka över det igen.

Jag känner att måendet är okej i dag. Inga större, kaotiska känslor eller förrädisk ångest. Nu sitter jag här och dricker kaffe, kollar ut genom fönstret. Det händer inte så mycket nere på gatan. Folk passerar. Snön och isen försöker samarbetar. Covid-19 är nog mer eller mindre i allas sinnen. Ibland sätter det sig i kroppen. Som oro, ångest, nedstämdhet. Vitt är ingen färg, utan en valör.

Jag hoppas att ni har en bra söndag. Kram <3